Det oundvikliga händer
Mamma avled lugnt och stilla igår kväll. Båda syrrorna åkte till Huddinge på eftermiddagen och då var mamma fortfarande något kontaktbar, men försvann bort mer och mer. Läkaren sa att det förmodligen inte var lång tid kvar, så Syrran ringde och jag åkte dit, så även brorsan. Vi gjorde upp ett schema för vakning och det blev jag som stannade kvar under kvällen. Brorsan skulle komma tillbaka klocka 23 och lösa av mig.
Hon sov lugnt i stort sett hela tiden och vid tiotiden kom nattpersonalen in och bäddade om och hon fick ny omgång med morfin. Efter det blev det glesare och glesare mellan andetagen och en kvart senare slutade hon andas helt. Jag ringde på personalen och de tillkallade jourläkare som bekräftade dödsfallet.
Personalen fixade till i rummet. Jag ringde runt och alla syskon och andra familjemedlemmar kom till sjukhuset och vi satt och pratade runt sängen en dryg halvtimme. Visst är det vemodigt, men det fanns trots allt inte mycket att hoppas på. Nu kunde hon bo hemma hela tiden och slapp ligga som ett kolli på någon institution.
Hon sov lugnt i stort sett hela tiden och vid tiotiden kom nattpersonalen in och bäddade om och hon fick ny omgång med morfin. Efter det blev det glesare och glesare mellan andetagen och en kvart senare slutade hon andas helt. Jag ringde på personalen och de tillkallade jourläkare som bekräftade dödsfallet.
Personalen fixade till i rummet. Jag ringde runt och alla syskon och andra familjemedlemmar kom till sjukhuset och vi satt och pratade runt sängen en dryg halvtimme. Visst är det vemodigt, men det fanns trots allt inte mycket att hoppas på. Nu kunde hon bo hemma hela tiden och slapp ligga som ett kolli på någon institution.
Kommentarer
Postat av: Bredeandrea
Wow Pete, what an amazing new site you have now; great therapy and loads to contemplate. Thanks for building my new art/design site - can not wait to see the end result.
Trackback
