Hur man gör fel utan att anstränga sig

Mer på temat syskonrelationer:
Ettan och Tvåan är s k pseudotvillningar. Det är 14 månader mellan dem. Jag trodde i min barnsliga enfald att det var något positivt, men nu är jag varse om att den samlade vetenskapen konstaterar att denna syskontyp fyller psykmottagningarna. Jag var till och med så korkad att Tvåan började skolan ett år för tidigt, så de hamnade i samma klass och skolpersonalen refererade till dem som tvillingarna Sandberg.

Inte nog med det. När de hade prov ”skojade” jag alltid och sa: Det gör inget om ni har några fel, bara ni är bäst. En omöjlighet får båda, på en gång, alltså. Nu var oftast en av dem bäst, men jag inser nu att jag byggde på deras ambitionsnivå. Panikångesten lurar runt hörnet. Båda har krävande jobb som inte befordrar nattron. Jag får trösta mig med att fastrar och kusiner lider av liknande symtom, utan att ha haft mig som mamma.

Jag tror jag får tipsa dem om Ben Furmans bok.

När jag berättade för M att jag ha fackats som Mappy menade han att jag nog missuppfattat det hela. Det måste vara muppig som är begreppet på den kategori jag tillhör. Vad menar han?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0