frktjatlund

Idag intogs årets första lunch på terrassen. Förra året började vi med det en månad tidigare. Utemöblerna är fortfarande kvar i förrådet, så vi fick bära ut möbler från fikarummet. Solen värmde så pass att koftorna åkte av. Vi har blivit åthutade för att somliga blir alltför lättklädda. Det är andra hyresgäster som klagat. Jag tror att det är ren och skär avundsjuka för att övriga kontorsplan inte har tillgång till uteplatsen.

Vi kom att prata om veckopengens vara eller inte vara. För nästan exakt ett år sedan dog min svärmor. Hon var jämngammal med påven och dog ett par timmar före honom. Där upphör all likhet. När vi rensade upp bland hennes tillhörigheter hittade vi ett intressant kontrakt. Det var undertecknat av M: s bror.

Härmed lovar jag att mina barn ska få använda sitt barnbidrag som de själva vill från och med de fyller 14 år.


Stockholm 17/11 1963 …


Brorsan hade haft en dispyt med sin mor. Han tyckte att det var självklart att barnbidrag skulle tillfalla barnen. Det fanns enligt honom massor av kompisar som fick hela beloppet fördelat som månadspeng. Men modern var en väldigt bestämd kvinna, så det blev ingen affär utan hon hade honom att skriva kontraktet för att använda emot honom i framtiden. Hon avstod från den triumfen. M: s bror har aldrig haft något ekonomiskt sinne och hans tre barn har inte heller fått disponera barnbidragen.

Vem bestämmer sånt?
Det finns ett ord som jag har svårt för. OK, inte bara ett. Men jag tänker på ordet socialen. Varför skriver man så? Jag såg det igen i dagens blaska. Jag har aldrig hört någon formulera sig så. I alla fall inte i den här stan. Här säger man soc eller man kanske skulle skriva soss (med O-ljud). Problemet är kanske själva stavningen, vad vet jag.