Riddarfjärden nästan runt
Vi kunde inte motstå kvällsljuset utan det blev en kvällspromenad. Det var isfritt i Pålsundet och årets första kajaker passerade när vi gick över Västerbron.
Sommarminne
M var jättesugen på att testa kajaker i somras. När barnen var små hade vi kanadensare, så vi har paddlat en del. Jag är alltid så motspänstig när det gäller nya saker, men i slutet av sommaren hade jag inga motargument kvar.
M bokade två kajaker hos en uthyrare vid Pampas Marina. Vi tog oss dit på vår EU-moppe. När vi kvitterade ut båtarna pratade M vitt och brett om hur mycket vi paddlat. Ja, ja men det var åtminstone 20 år sedan och inte var det i kajaker, tänkte jag. Det är otroligt hur omnipotent M är. Själv tjuvlyssnade jag på en instruktör som berättade för tre damer hur man skulle göra för att hålla kajaken på rätt köl.
När vi väl kom i båtarna slog M runt på en gång. Kajakerna var som långa cigarrfodral och väldigt rangliga. Instruktören hade sagt till kvinnorna att man skulle ha böjda ben och sära på knäna så mycket det gick. På så vis skulle man kunna hålla balansen. Problemet för M är att han har väldigt långa ben och kajaken var alldeles för smal för att han skulle kunna böja benen överhuvudtaget. Det var en omöjlig ekvation, med andra ord.
Allt som allt gick M runt sex gånger på två timmar. Jag höll mig på rätt köl ända tills jag skulle kliva ur för att lämna tillbaka båten. Då tippade även jag ur. Dessbättre var vattnet i Mälaren varmt så det gjorde inte så mycket.
Vi hade tänkt oss middag efteråt på Pampas Marina, men vi fick åka hem dyngsura. Det var tur att vi tog moppen. Att sitta i en bil var inte att tänka på.
M har hållit fast vi att gå stavgång några mornar i veckan tillsammans med Ettan och vi Centralen kände han av benhinnorna. Då tog vi tuben hem.
Filmfronten
Igår såg vi The Constant Gardener. Den var väldigt bra och om det finns minsta uns sanning bakom historien är läkemedelsindustrins cynism skrämmande.
Ikväll har vi hyrt A History of Violence. Får se om jag får blunda mig igenom filmen.
Sommarminne
M var jättesugen på att testa kajaker i somras. När barnen var små hade vi kanadensare, så vi har paddlat en del. Jag är alltid så motspänstig när det gäller nya saker, men i slutet av sommaren hade jag inga motargument kvar.
M bokade två kajaker hos en uthyrare vid Pampas Marina. Vi tog oss dit på vår EU-moppe. När vi kvitterade ut båtarna pratade M vitt och brett om hur mycket vi paddlat. Ja, ja men det var åtminstone 20 år sedan och inte var det i kajaker, tänkte jag. Det är otroligt hur omnipotent M är. Själv tjuvlyssnade jag på en instruktör som berättade för tre damer hur man skulle göra för att hålla kajaken på rätt köl.
När vi väl kom i båtarna slog M runt på en gång. Kajakerna var som långa cigarrfodral och väldigt rangliga. Instruktören hade sagt till kvinnorna att man skulle ha böjda ben och sära på knäna så mycket det gick. På så vis skulle man kunna hålla balansen. Problemet för M är att han har väldigt långa ben och kajaken var alldeles för smal för att han skulle kunna böja benen överhuvudtaget. Det var en omöjlig ekvation, med andra ord.
Allt som allt gick M runt sex gånger på två timmar. Jag höll mig på rätt köl ända tills jag skulle kliva ur för att lämna tillbaka båten. Då tippade även jag ur. Dessbättre var vattnet i Mälaren varmt så det gjorde inte så mycket.
Vi hade tänkt oss middag efteråt på Pampas Marina, men vi fick åka hem dyngsura. Det var tur att vi tog moppen. Att sitta i en bil var inte att tänka på.
M har hållit fast vi att gå stavgång några mornar i veckan tillsammans med Ettan och vi Centralen kände han av benhinnorna. Då tog vi tuben hem.
Filmfronten
Igår såg vi The Constant Gardener. Den var väldigt bra och om det finns minsta uns sanning bakom historien är läkemedelsindustrins cynism skrämmande.
Ikväll har vi hyrt A History of Violence. Får se om jag får blunda mig igenom filmen.
Kommentarer
Trackback
