Så in i helskotta
Det är ungefär den grövsta svordomen som kommer ut ur min mun. Normalt är jag en väldigt timid och snäll person och tar sällan till några köttigare eder. Vi åkte på en orre om vi svor som barn. Visserligen svor morsan själv som en borstbindare, men nåde oss om vi gjorde det. Konsekvens var inte hennes bästa gren.
Det finns situationer när även jag faller ur ramen. Bilkörning är ett sånt tillfälle. Inte så att jag svär men jag är snabb på att idiotförklara mina medtrafikanter. Jag fick mig en tankeställare när Trean var liten. Jag hade just sagt rakt ut vad jag tyckte om en korkad medtrafikant när Trean pekar och säger Titta mamma där är en sån där idiot till. Han trodde att Idiot var ett bilmärke.
När jag sitter vid datorn däremot förvandlas jag till Mr Hyde. När burkhelvetet inte gör som jag vill kan jag svära så det osar katt. Systemutveckling befrämjar inte min personlighetsutveckling. Nu är det inte många som ser eller hör den här svarta sidan av min person, som tur är.
Fördelen med att inte ta till svordomar är att effekten blir så mycket större när man gör det. En gång för hundra år sedan när vi var på mammas landställe, fick M i uppdrag att passa deras kycklingar ett par dagar. Det var många och långa förhållningsorder och trots att M gjorde som mor sa till punkt och pricka, så var det en kyckling som hon blev tvungen att nacka när hon kom hem. Den var halvt ihjälhackad av övriga flocken.
Vid tillfället höll M på att hjälpa grannen med höbärgningen och mamma gick loss och gormade en massa om hur illa M skött det hela. Jag visste att han lytt henne i minsta detalj och till slut brast det för mig. Jag tog till det värsta jag kunde komma på och sa nått i stil med att hon kunde ta sina kycklingar och stoppa upp nånstans där solen inte lyser.
Det tog skruv. Mamma nämnde aldrig nånting om kycklingarna, varken till M eller någon annan. Och då ska man veta att hon gärna drog upp gamla oförrätter.
Det finns situationer när även jag faller ur ramen. Bilkörning är ett sånt tillfälle. Inte så att jag svär men jag är snabb på att idiotförklara mina medtrafikanter. Jag fick mig en tankeställare när Trean var liten. Jag hade just sagt rakt ut vad jag tyckte om en korkad medtrafikant när Trean pekar och säger Titta mamma där är en sån där idiot till. Han trodde att Idiot var ett bilmärke.
När jag sitter vid datorn däremot förvandlas jag till Mr Hyde. När burkhelvetet inte gör som jag vill kan jag svära så det osar katt. Systemutveckling befrämjar inte min personlighetsutveckling. Nu är det inte många som ser eller hör den här svarta sidan av min person, som tur är.
Fördelen med att inte ta till svordomar är att effekten blir så mycket större när man gör det. En gång för hundra år sedan när vi var på mammas landställe, fick M i uppdrag att passa deras kycklingar ett par dagar. Det var många och långa förhållningsorder och trots att M gjorde som mor sa till punkt och pricka, så var det en kyckling som hon blev tvungen att nacka när hon kom hem. Den var halvt ihjälhackad av övriga flocken.
Vid tillfället höll M på att hjälpa grannen med höbärgningen och mamma gick loss och gormade en massa om hur illa M skött det hela. Jag visste att han lytt henne i minsta detalj och till slut brast det för mig. Jag tog till det värsta jag kunde komma på och sa nått i stil med att hon kunde ta sina kycklingar och stoppa upp nånstans där solen inte lyser.
Det tog skruv. Mamma nämnde aldrig nånting om kycklingarna, varken till M eller någon annan. Och då ska man veta att hon gärna drog upp gamla oförrätter.
Kommentarer
Trackback
