frktjatlund

Min make är svartsjuk, inte på någon människa utan på mitt jobb. Själv har han ett arbete som han då och då är helt less på, mest för att han måste hantera en massa ”kunder” som han tycker borde nödslaktas. Mitt jobb är både roligt och välbetalt och jag slipper i regel frottera mig med omöjliga människor, så det kanske finns en viss anledning till avundsjukan.

Om vi tjafsar någon gång så är det oftast för att M tycker att jag är alldeles för engagerad i jobbet. Då brukar det komma påståenden typ: ”Du har bättre koll vad Anna-Lena har i matlådan än det du verkligen borde hålla rätt på.”.

Dessutom får jag någon gång per år åka på konferens utomlands. Det tycks vara extra störande, så jag måste kudda rejält och se till att han är på gott humör för att kunna berätta när det är dags. Det är också så att om vi har några efterjobbet-aktiviteter så är det alltid utan respektive, medan M:s arbetsgivare alltid har evenemang där make/maka också inbjuds. ”Alltid” innebär en begivenhet vartannat år.

M gillar att spela backgammon, något som jag tycker är urtrist och bara vägrar spela. Nu ägnar han och hans arbetskamrat all paustid och jag misstänker även en del av arbetstiden till att utkämpa svåra duster på brädet. Om jag nu tycker att det är trist att spela, hur kul är det då att höra referat av dagens matcher med ingående beskrivningar av hur tärningarna föll. Men nåde mig om jag inte är tillräckligt uppmärksam och följer med i den spännande skildringen.

Den här veckan har det hänt flera gånger att man ringt från diverse sammanträden och undrat var jag håller hus. Jag är urdålig på att skriva upp när möten är inbokade. Det är min chef som håller almanacka för mig. Har han ett möte inbokat så ska jag förmodligen också dit. Den här veckan befinner sig min assistent (chef) utomlands så jag har varit helt vilsen. På måndag är det slut på friden. Då rullar alla projekt igång med full kraft.