Åldersfascism
Ibland verkar det vara vattentäta skott mellan olika ålderskategorier. Yngre tror att äldre inte har någon koll på omgivningen och äldre menar att yngre är okunniga om det mesta.
I kommentarerna till Markooliolyssningen diskuterar man om en farmor verkligen kan känna till vem Markoolio är. Vad tror de? Är det några som har koll på saker och ting så är det folk i min ålder.
- Vi har varit med på banan åtskilliga år och sånt ger erfarenheter.
- De flesta arbetar fortfarande, t o m har jobb i teknikens framkant.
- Många stjärnor har tänts och släckts på underhållningens himmel.
- Nya tekniska prylar intresserar fortfarande och det går att begripa sig på manualen.
- Vi har tillgång till personliga erfarenheter från människor två generationer bakom oss.
- Har man barn så hänger man med i det som intresserar efterkommande generationen.
- Barnbarn ger Bolibompa en revival.
Ingen är utan skuld i den här frågan. Jag gör mig själv skyldig till förhastade slutsatser.
När jag var tretton och började röka, kom första rönen om tobakens skadeverkningar. Vi bara ryckte på axlarna och sa: Lungcancer i 40-årsåldern, so what? Då kan man lika gärna vara död.
Jag sorterade bort min mamma som rådgivare när jag själv fick första barnet. I mitt tycke kunde hon knappast ha något vettigt att komma med. Det var ju så länge sen hon hade barn. Då var hon hela 49 år.
I ett nyhetsinslag gick man runt på stan och visade folk en bild på Brolle. Flera tanter i 70-80-åldern visste på direkten vem han var.
- Märkligt! Hur kan de veta vem han är? sa jag.
Men M hade koll på att Brolle varit med i Så ska det låta.
När jag läser något, som jag tycker är väldigt klokt tänkt och bra formulerat kan jag reagera på skribentens ålder. Men hur i all världen kan en så ung vara så förståndig och välformulerad?
Så sant alltihop, precis så är det. Jag har även förvånat mig själv många gånger genom att fundera över hur jag kan tala så förståndigt med gamla tanter och farbröder, tills jag snabbt inser att jag faktiskt är 55...
Jodu barnbarnen har mycket att lära oss om än det ena och än det andra.
Och visst minns man när man var 20 och tyckte att en 40åring var mossbelupen...
Dagens åldersfixering är så oändligt tröttande: dne yttrar sig både i form av fördomar emllan åldersgrupperna, men också i en pinsam strävan från vissa gruppers sida att försöka låtsas att de tillhör en annan grupp.
Känner så väl igen det...mina föräldrar var lastgamla vid femtio tyckte jag, förresten var nog min pappa lastgammal när dom fick mig, han var nog fyrtiosex då!
Men nu är jag själv snart fyrtiosju och inte är jag gammal...inte det minsta!
Och min mamma dog när hon var åttiotvå och hon hade minsann koll på det mesta!!
Beklagar tristhetens kalla faktum, Floyd Landis dopad.
Trist är för klent, förbannat känns rätt. Se nästa inlägg.
