frktjatlund

Om inte M fanns skulle jag inte komma ur den egna soffan. Latheten skulle ta överhanden. Igår ringde M till jobbet. Han hade sett att Nationalteatern skulle inta Grönans stora scen. Det var hundra år sedan vi var där och kvällen skulle bli varm och vacker.

Vi tog Djurgårdsfärjan från Slussen. Bakom oss i båtkön stod en familj från landet. Det var en mamma med två döttrar i 20-årsåldern. De skulle tydligen se Mamma Mia. Mamman undrade oroligt om döttrarna verkligen var säkra på att Cirkus låg på Djurgården.
- JAAA! sa de i kör.
- Men är ni säkra på att färjan går till Djurgården, då?
- Jag tänker verkligen inte fråga nån om Djurgårdsfärjan går till Djurgården, sa ena dottern.

Klockan 20 drog uppträdandet igång. Vi käkade innan dess och hann med dricka på en pub. Vi har alltid haft med oss diverse singalongmusik på våra bilresor, bl a Nationalteatern och andra proggskivor. Det lät inte riktigt lika bra som när det begav sig, ICA-Stig saknas ju. Men det var kul ändå.

Alla, oavsett ålder, kunde texterna. Jag blev lite förvånad att så många i 20-30-årsåldern sjöng med. Men med tanke på repertoaren hos många som underhåller på festligare tillställningar kanske det inte är så konstigt.

Grönan 1960
När jag var i åttaårsåldern hade jag en bästis, Lena, som inte hade några som helst skrupler. Hon ljög och stal, till och med från jämnåriga. Våra mammor hade ett gemensamt drag. De var av olika orsaker stugsittare och lät oss gärna dra iväg på egen hand med en summa pengar. Ibland räckte det till ett tivolibesök.

Om våra medhavda pengar tog slut tog Lena rätt på var man lämnade in upphittade saker. Utan att blinka kunde hon ljuga ihop en historia om att vi tappat vår portmonnä. Hon svarade obehindrat på alla frågor om hur den såg ut och hur mycket pengar det var i den. Lena kunde se mycket ledsen ut och lätt hulkande fråga ut i luften: Hur ska vi nu komma hem?


Hon var skicklig och den förlorade börsen fanns alltid. Beskrivningen kunde passa på det som de flesta barn hade med sig. (Jag kan berätta mer om henne och hennes familj senare)

Käftis
Gunnar, the dentist, var inte nöjd. Det var inte jag heller. Det gick inte att avsluta behandlingen. Infektionen hade inte läkt. Det var bara att borra upp skiten igen och i med nytt bakteriedödande gucka. Nu får jag ha provisorisk lagning till slutet av augusti. Gunnar var osäker om det hela skulle gå vägen och gav inga garantier.

Negativ effekt: Kostnadsförslaget (5000) sprack och det blir ett par tusen till. Det positiva är att jag inte behöver slanta upp förrän behandlingen är avslutad. Vem vet, jag kanske får punga ut 7000 för ingenting.


Det blir ingen grillfest ikväll på takterrassen, Högbergsgatan. Värden ringde och lämnade återbud. Det var tydligen kris och katastrof i hans syrras familj och de var tvungna att rycka ut. Om man inte har problem själv så är det någon i ens närhet som har det.

Synn, jag hade sett fram mot det. Nu får vi hitta på något själva. Det är vi ganska bra på.

(Om jag lägger in ett streck, fördubblar sig stycket närmast under. Undrar varför?)