Medfödd alzheimers?
Syrran skickade mig en fullmakt på en av mammas försäkringar. Övriga syskon hade redan skrivit under. Jag skulle bara skriva på och lägga papperet i ett portofritt kuvert och posta det till försäkringsbolaget. Under tre dagar har jag burit kuvertet i ryggsäcken, fram och tillbaka till jobbet.
Igår ringde Syrran:
- Har du postat fullmakten?
- Nää, var jag tvungen att erkänna.
- Men gör det då!
För att vara säker på att få iväg kuvertet, tog jag ur det ur ryggsäcken och bar det i handen. När jag kom till Åhléns kom jag på att jag behövde ett par saker i matväg. Där upphör alla spår av kuvertet. Förmodligen befinner det sig någonstans i Vi-butiken, i någon hylla eller i botten på den korg jag använde.
Först i morse dök tanken upp i mitt huvud: Vad gjorde jag med kuvertet? Det enda jag är riktigt säker på är att jag aldrig la det på brevlådan.
Moraliskt dilemma
Vad ska jag göra?
Jag ruvar på saken.
Det är inte första gången jag gör något i stil med det här. Hittills har jag haft tur och någon hjälpsam människa har hittat och postat det jag slarvat bort.
Underbara Du! Kan Du vara syster till min make tro? Du får inte skriva något om någon slags "vaggning". Jag tror att ni har för många järn i elden samtidigt.
Jag gillar Er skarpt.
Självklart kommer kuvertet tillbaks. Det ligger nog där du minst anar. Eller har någon vänlig själ lagt det på lådan. Maken hade ett årskort på SL. När han kom på bussen och stack in handen i innerfickan på sin jacka så låg inte kortet där. Han fick kliva av med packning och allt och missade tåget till GBG. Han hade inga kontanter på sig. Anmälan gjordes men han fick inget nytt kort. Inhandlade ett nytt för ett kvartal i stället.
När en vecka hade gått skulle jag ta på mig min jacka som var likadan som makens. Jag tyckte den var så stor. Inte då! Det var makens jacka, han hade min. I innerfickan låg SL:s årskort.
Jag är säker på att ditt kuvert kommer tillrätta.
Framlidne maken hade liknande problem, men det var inte dem han avled av även om man egentligen kunnat vänta sig det. En av de värre var när jag som vanligt tjatat på honom i någon vecka att han skulle skriva räkning på konsultarvode. "Har du skrivit?" - "Nej men jag ska". - "Vi har inga andra utbetalningar pg så du måste..." - "Jag ska!"
Till slut meddelade han att räkning var skickad. Minsann! Men inga pengar kom. Stor efterforskning bland alla som kunde tänkas inblandade. Många ursäkter från stor myndighets ekonomiavdelning "vi brukar ju inte slarva bort...". Genomgång av alla jackfickor, även de som inte var våra utan råkat bli det när maken tagit fel i någon offentlig garderob. Kollade även alla hyllor på dagis, där hittade vi bara någon enstaka deklaration och så. Till slut bad maken mig plocka ut en ny kopia ur datorn. Då hade han redan lyckats fixa ett handlån till hyran. I hans ekonomifil hittade jag dokumentet. Tomt. Han hade kommit till rubriken "Konsultarvode", sen hade väl något annat roligare lockat...
Dessvärre har han två döttrar som klampar på rakt i samma fotspår. Men biblioteksboken som blev liggande på Burger Kings toa blev t ex inlämnad av någon...
För att gå ifrån ämnet...
inte dåligt att kolla grannens smutsiga fönster...
de kunde ju varit rena:=)
Ha det gott idag
Kram
Av någon anledning verkar dåliga gener vara mer högljudda än bra. Jag vet inte hur många nycklar vår yngste son hade bort under uppväxten. Och han har inte bättrat sig.
Tur att maken har obegränsad tillgång till låsbyten.
Maken har också två döttrar. En ringde och grät när hennes bil blivit "stulen". Den var parkerad på en gågata i centrala Stockholm. Efter betald "lösensumma" gick den att köra ut från Ropsten.
Hrm.. jag har en dotter som är likadan. Allt försvinner och jag har inte en aning längre om hur många gånger hennes dörrnycklar varit på vift olika lång tid. Men till slut har de kommit tillbaks via polisen. Men hela tiden försvinner saker för henne eller går sönder. Och så har det varit hela hennes liv.
Ha, ha jag har en vän som är helt hopplös.....hon gör galna saker hela tiden, glömmer och har sig, en gång glömde hon att hon tagit bilen till stan, tog bussen hem och dan efter anmälde hon bilen som stulen...jag höll på att skratta ihjäl mig!
Ditt kuvert ligger säkert på lådan redan nu!
/Kram
Nej nu vågar jag inte säga vem jag är längre för då kanske ni tror att jag mobbar maken och gör narr av honom och det är inte meningen, jat tänkte bara berätta. Vi skulle till Globen på evenemang. Försiktigt och för att inte verka tjatig så sa jag tyst och försynt strax före en avfart på motorvägen norr om Stockholm för att påminna honom om den. "Ska vi ta E4:an"? VA! NÄE, vi ska till Globen först. "Guddag yxskaft"! Maken blåste förbi avfarten och jag frågade försynt: Vart ska du? Aj faen nu missade jag avfarten. Det tog tre timmar till Globen i regniga köer, mot vanliga 50 minuter.
P.S I vårt förråd ligger ett stort antal utbytta låskolvar utan nycklar.
Tur man är ordentlig själv, ELLER HUR?
Äh ni får gissa mitt namn.
