frktjatlund

Kvällens festivalfilm intogs i en extern salong Biopalatset. Vi såg Babel, en rulle i min favoritgenre, episodfilm. Eftersom den är 2 tim 22 min lång tog vi varsin Whopper, laddade med vattenflaskor och kastade oss in på muggen innan filmen började.

Handlingen var så tät filmen igenom, att jag inte tänkte på klockan överhuvudtaget. Alla olika episoder hängde också ihop, på ett sätt som övertygade. Slutet på de olika berättelserna blev inte fullt så tragiska som jag först trodde.

Babel kan tävla med en annan på min topplista, Crash, från förra året. Det var inga döda punkter i Babel, men Crash hade en sensmoral som jag gillade. De onda var inte helt igenom onda, precis som de goda inte alltid var så genomgoda.