Bekräftelsetorskarnas klubb?
Jag vet har egentligen noll-koll på bloggregelverket. Hur gör man? Enligt blogg.se-statistiken har jag x-antal läsare per dag. En bråkdel skriver kommentarer. Vad ska man dra för slutsats av det? Ointressant inlägg? Nej, jag vet av egen läsning att någon just klämt ut sig det jag tyckte, så jag avböjer. Eller så har jag inget vettigt att säga mer än Bra-Skräp.Och då väljer jag "".
Eftersom jag ägnat/ägnar en del av mitt liv till att vara lärare/instruktör vet jag att jag tyvärr har ett tvärsäkert sätt att formulera mig som gör det svårt att ha synpunkter och ställa frågor.
Frågan är, ska jag instämma med AnnaaMattson (om jag forstått henne synpunkt) att bloggen kommer att dö bland vanliga dödliga? Alla inblandade kanske dör ut, av åldersskäl och annat.. Jag vet ”bloggpolare” som varit på väg att ge upp tidigare. Det finns tillfällen när jag själv varit på väg åt det hållet och då får jag den där ”extra lilla kraften” av någon trevlig kommentar.
So give, it me and you: Kommentarer och fler kommentarer. Och kanske ett och annat inlägg för dem som tröttnat på gensvar.
Jag tror jag ger dig samma svar som hos Stationsvakt, som skrev en liknande post: Ibland kommenterar man inte, helt enkelt för att man inte har någonting att tillföra. Ibland, talar posten för sig själv.
Ha ha - jag skrattar lite åt din formulering att du skulle låta så tvärsäker att alla kommentarer dödas i sin linda...så är det verkligen inte! jag gillar enormt mycket just ditt sätt att skriva och läser med stor behållning allt du skriver - men visst är det så att man inte alltid kan kommentera särskilt vittert eller ens meningsfullt...jag har också ett mycket större antal läsare än vad som nånsin kommenterar...jag tror att det rör sig om mellan fem-tio personer som regelbundet brukar ge mig en kommentar - däribland är du!
Och själva bloggandet kräver ju onekligen lite tid! Dels vill man regelbundet förse sin egen blogg med vettiga inlägg - och dels vil man hålla sig uppdaterad med sina favoritbloggar - och så vill man kunna ge nån kommentar - men mer än så är väl knappast vad man hinner med bredvid jobb och familj mm...
Sen är det ju så olika bloggar....jag dras mest till såna som har lite mer djupgående reflektioner kring livet - snarare än de bloggar som är mer regelrätta dagböcker - inget fel idet, absolut inte! Men personligen föredrar jag den första sorten och då är det ofta så att det faktiskt tar ett tag att smälta det som står...och när man möjligen har en kommentar, ja, då har ett nytt inlägg kommit!
Det där händer mig faktiskt ofta; att jag kommenterar tidigare inlägg i senare inlägg - jag är lite senfärdig helt enkelt...
Att bloggen skulle dö...tja, jag vet inte jag. För min del tror jag den har kommit för att stanna - och utvecklas, vilket redan sker...folk lägger ut musik och filmer - det är Myspace och Youtube osv osv...det är ett mycket avspänt sätt att både lära känna andra själar och få ge uttryck för eget. Jag tycker själv att bloggandet är en allt viktigare del i min vardag...jag får mycket hjälp helt enkelt!!
kram så länge!!
Så märkligt att du skriver det här just idag. Eftersom jag disponerar min tid som jag vill så brukar jag börja dagen med en "bloggpromenad". Jag har mina favoriter som jag brukar besöka och kolla "vid grinden". Ibland vinkar jag till lite. Jag tänkte just att när frktjatlund annonserade paus så ropade alla att du skulle komma tillbaka och nu är du den flitigaste skribenten av oss alla som har bloggtorka och lutar oss bekvämt tillbaka. Undrar vad det är som påverkar en att inte skriva. Det har ju kommit viss kritik över bloggarna från journalisthåll, det kanske hämmar en omedvetet.
Det blir ofta så att man bara nickar instämmande i inläggen och det blir inte av att kommentera. Jag ska bättra mig.
Jo jag vidhåller, att utan dynamik och kommunikation så dör bloggandet ut. Så spännande är det som sagt inte att hålla monologer, glädjen med att synas försvinner snart om man inte får bekräftelse på att verkligen bli sedd.
Jag tror att en del "kändisbloggar" har bildat en skola som inte är precis stimulerande för själva skrivandet. Många har ju använt bloggen för att komma loss med själva skrivandet, men väldigt mycket i bloggande har inte mer med skrivande än vad msn och sms har. Du vet Tjatis vad jag menar. "Hej raringar hur har ni det där ute själv äter jag idag en chokladboll. Tycker ni om chokladbollar? Pärlsocker eller cocos?" Och så kommer 39 gulliga svar, minst. Blev fånigt när en eller annan fåfäng krönikör gjorde det för att hålla igång beundrarskaran och ... ännu fånigare när fler tog efter. Det finns inget nyskapande i det, bara dödande i längden. Tror jag.
Sådär! Nu fick jag själv kommentarkommentartorka.
Jag har förvånats över att så många (i mina ögon) meningslösa bloggar får så många träffar och kommentarer. Det kanske har med åldern att göra. Har man några år på nacken, vill man inte kasta bort tid på "chokladbollsdravlet" utan kräver något mer substaniellt.
frktjatlund - åh vad jag håller med dig! det är så himla lätt att halka in i "blogga för bloggandets skull" eller besöksantalet... men så fel det blir i längden. Och bloggsurfandet tar massor med TiD! i perioder (2-3 veckor ibland mer) läser jag knappt några bloggar alls, men de som under den tiden kommenterar hos mig - dem besöker jag mer än gärna.
Jag kan ju berätta att Paulo Coelhos column/+ nytillagda blogg - "Warrior of the ligh" alltså har 100 000 besökare - men det skulle man aldrig kunna tro i förhållande till antalet kommentarer...
Jag får se om jag går runt med lykta i de andra bloggarna inför nästa skrivarrunda... jag tror det blir för långt att vänta till November när denna tar slut (mitten på oktober). Kanske ett gemensamt ämne igen (alla skriver samtidigt), vad tycker du?
Och frågan är alltid; vem är mest infantil, han/hon med chokladbollen eller de 34 svaren (5 är bloggarens mellankommentarer). Tyvärr har jag inte uppfattat företeelsen som särskilt åldersbetingad.
Fortsätt!!!
Uppskattar din blogg jätte mycket!
