CV
(eller yrkeskarriärer jag gett på båten)
Lärare
Självklart var Fröken Tjatlunds* första drömyrke att bli lärare. Tänk att få berätta om hur saker förhåller sig för andäktiga åhörare. Nej, det var inte främsta skälet. Jag trivdes i skolmiljön.
Skolan ordnade PRYO-plats åt mig i åttan. Jag hamnade 14 dagar i en andraklass och fick som grädde på moset hålla en egen lektion sista veckan. Helt plötsligt, under min timme, får en av flickorna det värsta kräkanfallet jag någonsin sett. En riktig kvastspya över sitt eget bänklock. Eleven framför fick en del av hennes lunch på ryggen och i håret. Hon, som blev akut dålig, hade dessutom bara ett riktigt öga och hennes emaljöga far ut och rullar över golvet av ansträngningen.
Ordinarie fröken fick lugna barnen och jag torkade spyor. Hela scenen gjorde att jag fick avsmak för jobbet. Jag var lite för kräsmagad för uppgiften.
Journalist
Hyfsad på stavning och meningsbyggnad, då skulle journalist kanske passa? Det trodde i alla fall SYO-konsulenten och eftersom jag hade medhåll i skolan fixade man nästa PRYO-plats på FLT, Förenade Landsortstidningars Telegrambyrå.
Jag fick gå på tv-inspelning. Säsongens första Hylands Hörna skulle spelas in. Dötrist med lång väntan. Hyland satt hela tiden och log med ett påklistrat leende och en sminkös kutade fram och pudrade Hyland flint stup i kvarten så att den inte skulle blänka.
På kontoret eller det kanske heter redaktionen, fick jag sitta och hitta på ”roliga” texter till fåniga bilder, som jag egentligen inte hade en aning om vad de föreställde. Det är så jag föreställer mig framställandet av Aftonbladets Klickbilaga. Några finniga PRAO-elever hålls sysselsatta.
Postkassörska
Efter gymnasiet var jag trött på skolan och tog en snabbkurs (jag är en snabbkursfan)
för att bli postfröken. Att jobba på ett statligt verk var intressant. Det är som ett självspeland piano och lever sitt eget liv. Eller är en oceanångare en bättre bild?
En nackdel, som kändes kvävande, var att man inte kunde bestämma själv när man skulle ha semester. Det fanns en lista i anställningsavtalet som talade om vilka veckor som var vikta för semester varje år. Ett annat aber var felräkningspengarna.
Det fanns ett litet lönetillägg för eventuella felräkningar i kassan. Lyckades man t ex lämna tillbaka för mycket pengar till en kund, fick man stå för bristen själv. Det gick skräckhistorier om hur en kassörska lämnat ut en hel bunt med tusenlappar istället för en. Inget bra system för en slarvmaja som jag. Jag fick aldrig kassan att stämma exakt, alltid diffade den på några kronor hit och dit.
Sen kom barnledighet och eget företag. Barnledigheten tog slut av naturliga skäl. Den egna verksamheten försvann av konjuktursskäl.
Nu är jag tillbaka och jobbar med pengar, men av det elektroniska slaget. Det händer fortfarande att jag "räknar fel" men det har hittills gått att reparera.
*) Dina och Dorindas guvernant i Det blåser på månen
Något sådant som Du berättar om Ditt lärarinhopp har jag aldrig varit med om i hela mitt liv :-)).
Det är bara för osannolikt för att vara sant! Du skojar!! Jag menar med både spyan och emaljögat!
Fast om det är sant så förstår jag Dig, att Du valde bort läraryrket menar jag.
Ursäkta, jag menade inte att slarva med avsändaren. Det var jag som skrev kommentaren ovan, inte någon "ogg.se"
Scenen i klassrummet hände verkligen. Den enda skarvningen är att jag inte nu kan med 100% säkerhet säga att det var under min lektion.
Själv började jag på sy- och vävfrökenskola. Seminarium för huslig utbildning. Redan namnet borde ha avskräckt mig, spyor helt överflödigt. Vad utbildningen gick ut på fattade jag inte till fullo förrän det började pratas väldigt mycket om askultationer, provlektioner, praktik. Då gick det upp för mig på allvar att det var lärare de planerade utbilda mig till. Det ville jag inte vara med om, så jag hoppade av. Fråga mig inte hur jag tänkt från början.
