Goda grannar

Nej, varför skjuta upp till morgondagen det man kan göra redan idag? Jag gjorde torsdagen till semesterdag eftersom kroppen sände ut tydliga signaler att det var dags för en riktig sovmorgon.

 

Damen på dekis, längst ner i huset, och hennes fylltratt till manligt sällskap började fixa till lunch vid tolvtiden. Men mitt i alltihop blev de tydligen lite trötta. Hade inte grannen varit hemma och märkt röken från deras dörr hade det kunnat gå riktigt illa.

 

Jag har ett nervöst förhållande till kombinationen matlagande missbrukare i flerfamiljshus. En period på Första Avenyn i Södra Förorten bodde ett knarkarpar i lägenheten under oss. Det var en orolig tid på flera sätt.

 

De lagade mat, som de glömde på spisen. Vanlig dygnsrytm gällde inte dem och det kunde vara dags för mat mitt i natten. Vid åtminstone tre tillfällen fanns det anledning att tillkalla räddningstjänsten, men som tur var, nådde bränderna aldrig vår lägenhet.

 

Det här utspelade sig på den tid då man tillämpade den ljusa idén att det var bra för missbrukare att ha djur, så våra knarkare hade självklart en stor schäfer med snusnäsduk istället för halsband. Den stod ofta och ylade på balkongen när mattarna antingen var medvetslösa eller borta på annat sätt.

 

Deras katt fick ungar och en dag när jag satt vid köksbordet och sydde på symaskinen såg jag i ögonvrån hur något klättrade på den skrovliga ytterväggen. Ekorre, tänkte jag, det fanns gott om sådana på den tiden. Men det var ingen ekorre, det var fyra små kattungar som lyckades med konststycket att kravla sig upp för rappningen.

 

Knarkarna höll sig inte bara med djur, de hade polare. Vid ett tillfälle när vi kom hem från veckohandlingen, låg det två livlösa män i trappan. Deras kroppar hade format sig efter trappstegen. Vi trixade oss fram mellan dem och bar upp maten i omgångar. Männen i trappen rörde sig inte en fena.

 

Till sist kom turen systempåsarna. Det klirrade till lite när jag passerade männen och det var tydligen bekant musik för båda satte sig käpprakt upp i det ögonblicket. En av de väntande polarna var Stoffe, som dog inte långt efter det här tillfället.

Det är inte första tillfället som folk i det här trapphuset haft synpunkter på damen på nedre botten och händer inget radikalt, så är min gissning att människan kan se fram emot alternativt boende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0