Hon med håven
Det finns en släktförbannelse. Jag brukar kalla den för den Lindska förbannelsen. De drabbade skrattpratar när de berättar något. Samtidigt som de berättar en händelse så skrattar de.
- Jo, jag var på, ha, ha, delikatessaffären och ha, ha, killen bakom disken, ha, ha, ha, frågade
- Vilken brieost vill du ha? Jag sa, ha, ha
- Jag tar den till höger. Då var ha, ha, han bara tvungen att ha, ha, hålla med mig
- Bra val! Den är som en halv könsnjutning.
Så berättar den förbannade händelsen och ha-ha-ar hela vägen. Berättar de något roligt så är det vanligtvis inga problem.
Värst drabbad hittills var Svärmor. Hon berättade till och med sorgliga historier med ha, ha, ha i bakgrunden. En gång fick motrepliken
- Stella, det du berättar, är inte roligt.
Svågern är extremt drabbad och M i någon mån. Men han vet vad jag tycker. Jag behöver bara väsa
- Stella! och han stillar sig.
Och vart vill jag komma? Vet ej, men det som fick igång mig var diverse problematiken Vad bekräftar att en blogg är framgångsrik? Bloggare i allmänhet är ense om antalet kommentarer och i så fall borde jag dra ner rullgardinen.
Är min självbild åt helsike? Vilar den Lindska förbannelsen över mig, trots att jag saknar generna? Skrattar jag, likt Annika Lantz åt mina egna skämt? Gör andra det?
Ni kan väl åtminstone dra på munnen?
Jag skrattar gott i alla fall
Jag gillar din blogg skarpt och kikar in varje dag och läser och nickar instämmande men tänker inte på att kommentera. Jag ska bättra mig.
Jag skrattar och jag kommenterar. En hel del kommentarer har det visst blivit här på sistone. Jag skrattar åt mina egna skämt och blir väldigt förundrad när andra inte förstår vad som var roligt.
Du är rolig. Rent objektivt sett eftersom vi ofta har samma humor och jag är rolig. Punkt.
Ännu värre är de som skrattar när man berättar något som inte är roligt, fast det brukar å andra sidan nästan alltid vara samma personer. Jag har en sån vän. Vissa dagar står jag ut med flinet. Andra dagar inte, då väser jag vid upprepade tillfällen; skratta inte, det här är inte roligt, LYSSNA i stället!
Tack! Jag kände behovet av lite extra tyck om och smaskens.
Jo, Du är rolig! Så det så. Men jag tror inte att jag håller med om att antalet kommentarer avgör om en blogg är framgångsrik. En framgångsrik blogg måste vara en blogg som har blivit sån som ägaren ville ha den.
