frktjatlund

Jaha, här sitter jag och gillar läget. Nej, det gör jag inte alls, möjligen finner jag mig i situationen men jag är osäker på om jag har förmågan att göra det bästa av den. För varje år som går är man piskad att gilla läget mer och mer.

Varför sprider sig denna militära fras som en löpeld? Och i vilken bemärkelse gillar man själva läget? Knappast i form av att man tycker om sakernas tillstånd, möjligen att man tvingas godta det hela.

Nu över till lägen jag för tillfället ogillar, men ändå tvingas gilla.

Dn rapporterar att sommaren är över utan att ens ha börjat. Väderläget gör dessutom att matpriserna drar iväg. Men vädret har haft det positiva med sig att jag redan plockat kantareller, både på Ica och i skogen. Svampsäsongen har mitt fulla gillande.

Men trängselskatten, som drar igång idag? Jag känner mig ambivalent. Det ska bli intressant att se om trafikströmmen minskar på min gata hemma i stan. Förra vändan var skillnaden märkbar, men den här gången ska kostnaden bli avdragsgill för företagare har jag hört och det kan påverka effekten.

Det var länge sen jag gillade rökning. Arga morsan i lägenheten under mig brukar hänga ut genom sovrumsfönstret och blossa. Vet hon inte hur farligt rökning är? Det står t o m "Rökning dödar" med stora bokstäver på askarna. Speciellt farligt i kombination med att hänga ut genom fönster.

Arbetsläget är som det är; jag är på jobbet och gör vad jag kan medan alla andra verkar ha minst en vecka till i hängmattan. Nu har jag starka funderingar på att helt enkelt göra fredagen till semesterdag. Den här veckan är jag min egen chef, så beslutsprocessen kan bli väldigt kort.

(Personligt rekord i länkar?)