frktjatlund

Varje år är det samma sak; några människor någonstans blir snuvade på tv på självaste julafton. Den här gången var det comhemabonnenter på Södermalm. Nu svävar jag i ovisshet om vi var drabbade.

Jag ser framför mig snyftreportaget, där maken och jag sitter och ser patetiska och ensamma ut framför vår nedsläckta tv.

- Sånt här ska bara inte få hända! Vi hade verkligen sett fram mot att se Karl-Bertil. Det ger en sån härlig känsla att hänga med i texten och precis vid rätt tillfälle brista ut i: "Jag har närt en kommunist vid min barm!" Det tog man ifrån oss.

Nej, istället för att sitta hemma och gnälla är vi ute i Gustavsvik och bara tar det lugnt. Mycket annat än att läsa, äta, sova, promenera eller basta orkar jag inte med. De senaste tre veckorna har jag slitit hund och jobbat till 19:30 i stort sett varenda kväll. Då hinner man inte mycket annat. Inte ens att blogga eller att ha koll på andras bloggar. Så det är inte av bristande intresse jag gjort mig osynlig, mera av tidsbrist.

(Riktigt hyfsad för att vara mobilkameran)

Nu återstår två sena jobbkvällar och sen är det bara två veckor kvar till Asienresan. Vi har till och med fått ändan ur vagnen och vaccinerat oss mot det man ska enligt vaccindirekt. Så nu ska jag tåla spott från vem som helst; bara det är värt 880:-.

Idag ska vi faktiskt vara lite sociala. Trean med familj kommer hit och nu ska jag ta tag i att fixa lite potatissallad.