frktjatlund

Jag vet inte alls hur den här pausen gått till men jag har faktiskt inte hunnit med annat än arbete och familjeliv. Framförallt har arbetet prioriterats. Jag har till och med smygjobbat på kvällar och helger. Säg inget om till Maken; det skulle verkligen inte falla i god jord. Nu känns det i alla fall som jag är i mål och läget är under kontroll.

Vad familjelivet beträffar så gick helgen i prinsesstema. När vi var hemma hos Tvåan ägnade Stella och hennes kompis sig åt att fnatta runt i glittriga långklänningar. Nu är det Barbie, Öprinsessan, som är hetast. Stella hade fått den sjungande svenska dockversionen, men den nynnade bara. Tvåan var besviken för hon hade hört den holländska och tyska modellen och de sjöng minsann riktiga ord.

Jag kan inte minnas någon prinsessepok för egen del, men Syrran var övertygad om att hon var prinsessa. Egentligen handlade det bara om att kungahuset skulle erkänna saken offentligt. Hon kom med påhittet att vi helt enkelt skulle göra ett besök på slottet.

Syrran, som var sex år, drog upp riktlinjerna. Besöket skulle äga rum på natten och vi skulle ta tunnelbanan från Hökarängen in till Gamla Stan. Vi, det var Brorsan, Syrran, jag och en grannflicka. Som förberedelse köpte vi guldpapper, som vi gjorde kronor av. Man vill ju inte begära audiens utan den viktiga detaljen.

Första problemet var: Hur håller man sig vaken på natten? Inga problem för Syrran, som kunde ljuga tills någon trampade henne på halsen. Hon gick till apoteket och sa att hon skulle köpa tabletter till sin pappa, lastbilschauffören. Såna där tabletter som skulle hjälpa honom att hålla sig vaken.

Mamma kom på henne och mig när det var dags för mig att ta koffeintabletten. Den åkte raka vägen ner i toaletten istället. Övriga deltagare tog sina tabletter, men trots det lyckades varken Brorsan eller Syrran hålla sig vakna. Det var bara grannflickan som var på benen när föräldrarna somnat.

Vi bodde på tredje våningen och vår balkong satt ihop med grannflickans. Hon klättrade över avbalkningen mellan balkongerna och knackade försiktigt på fönstret. Den enda som vaknade hos oss var Mamma, som självklart undrade vad som pågick.

Grannflickan, som inte begrep bättre, berättade hela planen och Mamma fick sig ett gott skratt. Dagen efter blev det räfst och rättarting både med oss syskon och folket på Apoteket.

Och kungahuset har ännu inte haft vänligheten att erkänna oss.