Vinterväglag
Det var bara att kapitulera i helgen. Vintern kom även detta år till Stockholm. Jag hade hoppats slippa vinterkängor. De försinkar mitt ringlade. Förflyttningen mellan hem och arbeta tar 10 % längre tid. Jag tror att det är en kombination av tyngden på skodonen och brister i underlaget. Halt så in i helskotta och oplogat efter Skanstullsbron.
Termometern visade fyra minus imorse, så koftan åkte på. Men efter 300 m var jag genomsvettig, så om någon rapporterar avklädningsscener på Ringvägen kl 07:15 så är jag den skyldiga.
Sen hade jag förträngt en annan vinterdetalj: benvärmare. Inte för att jag fryser om benen, men jag lyckas hela tiden skvätta upp stenar som trillar ner i kängskaften. Och jag är lika känslig för smulor och grus, som prinsessan är för ärtorna. Med ett par benvärmare kan jag täcka kängskaften, så gruset inte kommer ner till mina fötter.
Efter 4,5 km hade jag ett mindre grustag i skodonen och nu på lunchen inköpte jag ett par benvärmare för hemfärden. H&M hade ett par billiga men jättelånga. De skulle verkligen kunna värma hela benen. Om de inte funkar som grusmotare så klarar jag den kostnaden utan att gå i konkurs.
Vackert blev det med den vita snön och ljusare blev det också.
Herrejestanes.. hur långt har du till jobbet? Och går hela vägen gör du, inte illa inte illa!
Det är ju det jag säger i kommentaren i det övre inlägget, jag är LAT!
Avklädning på Ringvägen var roligt att höra. Själv var jag inne på bibliotekets toa och tog av mig en t-shirt och stoppade i jackfickan. Jag gjorde en 80-minuters promenad och hade alldeles för mycket kläder på mig. Grus i dojan är verkligen besvärande, bra ide med benvärmare.
