Känns han igen?
På tåget mellan Rom och Milano sitter ett sällskap på fyra personer i en kupé. In kommer en äldre man och bänkar sig på en av de lediga platserna. Det är varmt i tåget och efter en stund börjar den äldre mannen prata rakt ut.
- Fy vad varmt det är och jag som är så törstig. Några minuter senare.
- Egentligen har jag varit törstig ända sen jag gick hemifrån imorse. Paus ett tag igen.
- Det finns inget som skulle kunna gå upp mot lite vatten. Det skulle möjligen vara te, om det inte vore så varmt.
- Brukar det inte komma en drickavagn på den här linjen.
Så där höll han på tills en i sällskapet halade upp en vattenflaska ur väskan.
- Här, ta och drick, sa han och tänkte att nu skulle väl gubben lugna ner sig.
Mannen drack och tackade för vänligheten. Det dröjde några minuter och så öppnade han munnen igen.
- Tänk att jag var så törstig.
- Det är inte ofta jag glömmer att dricka.
- Förresten tror jag aldrig att jag varit så törstig.
- Egentligen borde man alltid ha vatten med sig.
- Nog är det konstig att ...
Nä lustigt nog inte... men jag kanske har åkt för lite tåg Europa. I Sverige har jag åkt desto mer och det har aldrig, definitivt aldrig, hänt mig något liknande!
Tror jag det. I Sverige talar man inte med medresenärer.
Åkte mellan Wien och Prag en gång för många år sedan, Mannen och jag. Tre italienare i kupén. Två satt och gjorde sig roliga över alla korkade pizzanamn de hade stött på runt om i välrden, rabblade menyer helt enkelt. Den tredje, en äldre man, såg väl hur snålvattnet rann på oss så han lät oss dela sin delikata italienska matsäck... Sådant händer som sagt icke i Sverige. Här är man tyst!
Brilliant site. Cheers.
