Vardagsbetraktelse
Mitt liv är som en Hollywoodfilm. Inte så att det är glamoröst eller spännande, snarare tvärt om. Varje morgon händer i stor samma saker. Jag går upp, läser tidningen, gör lite morgongympa, duschar, bäddar sängen, plus lite till för att få lite stil på hemmet och mig själv.
När jag går hemifrån vid sjusnåret förväntar jag mig att den lilla joggerskan står och stretchar mot Southsides entrétrappa. En efter en möter jag samma människor varje morgon. Filmen om mitt liv kan ha titeln Måndag hela veckan ända tills nu.
Morgonbönen på jobbet har senarelagts med en halvtimme och eftersom jag är väldigt förändringsbenägen, när det gäller sådana ändringar så går jag hemifrån senare. Imorse kände jag inte igen en käft av alla som var på väg åt motsatt håll. En skrämmande upplevelse!
Det enda välbekanta var skyltarna. Först ut är konditori Eclair. Där kör man parollen:
Eclair - där kvaliteten alltid är högre än priset
Jag har undrat vad de menar med den jämförelsen. Finns det en gemensam skala för pris och kvalitet? Kan man verkligen räkna kvalitet i decimalvärden?
Nästan framme vid jobbet har Kakelslottet sin stora skylt med texten:
Dyrt kakel billigt!
Fler funderingar: Om kaklet de säljer verkligen är billigt, kan de knappast vara dyrt samtidigt. Möjligen exklusivt, fint eller högklassigt.
Imorgon får jag se till att utnämna nya statister eller birollsinnehavare i mitt nya morgonliv. Skyltar är lite väl statiska.
