frktjatlund

"Inte nog med att den lilla sjöjungfrun fick offra sin tunga till sjöhäxan, varje steg hon tog skar som knivar genom fötterna. De övriga flickorna såg ut som de svävade fram över golvet i sina nätta skor med höga klackar, men sjöjungfrun fick kämpa för att inte avslöja med en enda min hur mycket förvandlingen av fiskstjärten kostade på."

H C Andersens saga handlar inte alls om de eviga belöningarna utan det pris som kvinnor är villiga att betala för att vara till behag. I går staplade jag runt hela dagen i mina nya högklackade skor.
- Kallar du det för högklackat? undrade tjejerna i Sex and the City.
- Ja, för mig är varje millimeter över horisontalplanet en prestation värdig en sjöjungfru på torra land.

Nu överlevde jag dagen, men nattsömnen ville inte infinna sig. Framsidan av låren molvärkte, som om jag åkt slalom hela dagen.

Sjöjungfrun blev också stum för att vara till behag. Det är nog ett val som jag också måste ta under övervägande. Nattron ville inte infinna sig eftersom jag inte vet hur jag ska hantera en komplicerad situation på jobbet.

Vårt företag har köpt upp en del av ett annat företag. Min uppgift är att kartlägga en bit av verksamheten och skissa på en lösning i vår tekniska miljö. Steg nummer ett är att jag ska begripa hur man hanterar saker där och varför man gör som man gör. En kvinna, som ska vara den som kan den här biten bäst, är avsatt för att hjälpa mig med det hela.

Det som får mig att fundera på alternativet tystnad, är att någon, jag vet inte vem, på det nya stället framfört klagomål över mitt sätt eller min person och jag begriper inte vad jag gjort, som har varit sårande eller störande. 

För åtskilliga år sedan, när jag skulle lära mig ett nytt jobb, fick jag en handledare som efter några dagar inte ville fullfölja uppgiften. Hon sa det inte rent ut, utan löste problemet med sjukskrivning tills jag var varm i kläderna. Jag förstod senare att hon blev jättestressad över att jag hela tiden ville veta varför man skulle göra på ett visst sätt. Jag tror att hon egentligen inte visste varför, så mina frågor blev som en anklagelse och ifrågasättande av hennes sätt att jobba.

Den här gången tycker jag att jag har all rätt i världen att fråga varför man gör si eller så. Hur ska jag annars kunna lösa min egen arbetsuppgift?

Vid ett tillfälle sa jag: Har ni aldrig funderat över att göra så här ... ? Hennes reaktion visade att hon tyckte att jag skrev ner deras arbetssätt och applikationen de använder, så jag backade omedelbart. Min tanke var bara att signalera att om de hade några idéer om programförbättringar, så var det bara att komma med dem. 

Nu vet jag inte hur jag ska jobba vidare. Problem nummer ett är att klagomålet kommit till mig i tredje hand. Personen har framfört klagomål till sin chef, som i sin tur framfört klagomålen till vår Kontorschef, som i sin tur vidarebefordrat dem till mig.

M föreslog att jag skulle stega in på nya stället, ställa mig mitt på golvet och be den fega typen säga vad hon tycker öga mot öga. Nu tror inte jag att det är rätta metoden. Läget är lite känsligt. De som köpts upp får visserligen behålla sina jobb, men deras allmänna förmåner kommer att kringskäras. De tycker förmodligen att  den gamla ledningen har svikit dem och den nya står inte högt i kurs.

Men mina problem kvarstår. Hur ska jag jobba vidare? Jag har redan vägt mina ord på guldvåg, så någon ytterligare självcensur är jag inte mäktig. Ska jag bara stålsätta mig och stå över andras känslor och gneta på?  Alla kan ju inte älska alla här i världen.