Karriär
Jag tror jag kan påstå att jag är nöjd med hur mitt yrkesliv har gestaltat sig. Ibland har jag jobbat med saker som inte varit så givande, men har haft andra poänger. Som det är nu, trivs jag både med arbetsplats och med arbetsuppgifter.
Idag hade ledningen storinfo om att företaget jag arbetar på tagit hem en affär, som förhoppningsvis ska garanterar mig och andra jobb åtminstone fem år framåt. Det var inte en dag för sent; jag såg framför mig jobbjakt, arbetslöshet eller sotdöden.
Nu kan man också göra "bostadskarriär", som en annan bloggare påminner om. På det området har jag gjort sämre ifrån mig. Jag har inte ägt en enda bostad jag bott, allt har varit hyresrätter. Nu är det till och med så illa så att vi bor i en tjänstebostad. Vilken dekadans!
En gång var vi på vippen att bli ägare till en bostadsrätt. Vi hade gjort ett internbyte efter 22 år i allmännyttan, en stor fyra i närförort mot en liten tvåa med kokvrå på Söder. Det var under första svängen med utförsäljning av kommunens fastigheter.
I kåken bodde närmare 30 familjer och det var ingen som egentligen var intresserad av att köpa sin lägenhet. Alla var helt nöjda med att hyra och kände sig tvingade att bilda bostadsrättsförening för att ha förköpsrätt när fastigheten kom ut på öppna marknaden.
Det blev aldrig någon försäljning, till allas lättnad. Ett val kom emellan och ändrade majoriteten i fullmäktige. Sen begriper jag inte hur det kan vara ekonomiskt försvarbart att sälja ut sådant som alla varit med och betalat för och låta vinsten hamna i enskilda människors fickor.
Nu bor vi i Noho, North of Hornsgatan (jag vill inte vara sämre än folket i Sofo). Ett område, som enligt Teleadress kännetecknas av
- Unga
- Välutbildade
- Singlar
- Höga inkomster
- Bostadsrätt i Stockholm
- Samhällsintresserade
- Förändringsbenägna individualister
OK, de lägger in brasklappen att inte alla platsar in i beskrivningen, men i vårt kvarter om ca 200 lägenheter gör knappt någon det. Unga - nix, många har bott här sen renoveringen på 70-talet; välutbildade - barnskötare, flygvärdinnor, skådespelare, busschaufförer, sjuksköterskor; höga inkomster - knappast; bostadsrätt - stor privat hyresvärd. Det skulle kanske vara punkten "samhällsintresserade", som är aktuell. Men även där är jag skeptisk med tanke hur hyresgästerna sköter sin sopsortering.
Jag får gratulera till att få fortsätta med ett bra jobb!
Men jag tänker inte beklaga eventuella brister i den s.k. bostadskarriären. Jag tänker istället på all tid Du och familjen sparat genom att slippa vårda en egenägd bostad. De flesta bostadsägare (villa eller lägenhet) tvingas använda stora resurser, tidsmässigt och ekonomiskt, åt att vårda och äga sin bostad. Den tiden har Du kunnat använda till vettigare saker, som att umgås till exempel och vårda Din yrkeskarriär.
Att äga sin bostad fungerar bra för många och är för några (mig) det enda alternativet, men ibland undrar jag om det inte är överreklamerat och alldeles för sällan ifrågasatt.
Kära du!
Ja, bostadskarriär - det har jag bakom mig en som heter duga! Flyttade runt mellan 20-25 olika bostäder under åren efter gymnasiet ända fram till för ca tio år sen!! Alltså omkring tjugo års tid - med småbarn och allt...i andrahandslägenheter. Fick helt enkelt aldrig nån egen bostad!
Till sist har vi trixat med stora lån osv så nu bor vi alltså sen tio år i en pytteliten bostadsrätt - jag trodde aldrig det om mig själv faktiskt! Men man vet aldrig...dessa outgrundliga vägar...
Men visst är det en praktkarriär?
Betydligt sämre är det sedan ställt med yrkeskarriären, he he..
kram!
inga: Jag sa precis häromdagen till en husägare att jag var tacksam över att få vara ledig när jag inte jobbar. Ingen trädård, ingen krånglande panna, inga större oförutsedda utgifter.
shamanen: Vi flyttade en gång om året de första fem åren. Sen blev det glesare och nu har vi bott i samma lägenhet sen 1992. Jag tror att många bostadsrättsinnehavare är det av "tvång", det finns inget annat alternativ.
Hi, very nice site! Good luck!
