frktjatlund

Det är mycket som måste ordnas efter ett dödsfall. Kusin Klas vill helst att pappans hus ska säljas före sommarstiltjen och tog hjälp av M för att röja upp inför visningen. Huset är egentligen ett radhus i Segeltorp utanför stan. Kusin Klas familj flyttade in när området var nybyggt i slutet på 60-talet. Fortfarande är det några av de "ursprungliga" paren, som bor kvar.

När Klas kom dit för att öppna för mäklaren, stack en av originalmänniskorna, en kvinna i 70-årsåldern ut huvudet och sa följande märkliga sak:

- Det är flera här i området som tycker att du borde ha hälsat på din pappa lite oftare. Då hade det här aldrig hänt.

Är inte det typiskt för sanningssägande kvinnor?
1. De har några år och bittra erfarenheter på nacken.
2. De säger inte att det är "jag" eller "vi" som tycker. Alltid "flera" med hänsyftning på andra, så att man inte kan gå i svaromål med dem personligen.

Hur meningsfullt är det att komma med anklagelser, när den anklagade inte kan reparera skadan? Vad vet människorna i området om förhållandet mellan Kusin Klas och hans pappa? Tror inte tanten att familjen har nog med skuldkänslor för självmordet?

Klas och M röjde ut alla personliga prylar, så allt är klart för visning och vi fick ärva ett skohorn efter morbror Tom.