frktjatlund

Jag kanske lider av en defekt. Det är svårt att såga om det är en brist, tillgång eller bådadera. Min hörsel fungerar ungefär som varseblivningen för en med Aspergers syndrom. Alla ord och ljud måste tas in osorterade. Jag har svårt att stänga av öronen och anstränger mig gärna för att hänga med i andras samtal och mentalt lägga mig i och recensera folks resonemang.

I förmiddags på båten till Åland fick min hjärna verkligen vila. Alla runt omkring pratade finska, så det var fullständigt meningslöst för mig att besvära mig med att höra konversationerna. Jag kunde sitta och blicka ut över världens vackraste vy, Stockholms skärgård, samtidigt som stickningen glödde i händerna på mig. 

På tillbakavägen blev det ännu vackrare när solen tittade fram över holmar, kobbar och skär. Men då började jag höra röster. Den här gången på svenska. Först på restaurangen. Två kvinnor vid grannbordet fullkomligt tömde sig själsligen, speciellt den yngre. Ung och ung? Kanske mellan 50+ och 60-. 

- När Stefan var två år fick jag cellförändringar och var tvungen att operera bort livmoderhalsen. Det var då jag började intressera mig för buddismen. Jag kan säga att jag förberedde mig för att lämna make och barn, trots att jag fortfarande inte var 30. Då kan du förstå hur det kändes, när det visade sig att jag var gravid igen.
- Det förstår jag var omvälvande. Från död till liv. Så att säga.
- Precis. Och när Jarl föddes ...
- Ja, då blev du väl tvungen att ta kejsarsnitt efter en sån operation?
- Det blev kejsarsnitt första gången också. Värkarbetet kom aldrig igång. Och när Jarl äntligen föddes, vägde han 5,2 kg och var rödhårig och såg precis ut som en liten gris.

Då tog vi notan.

Under infarten mot stan, satt två andra damer vid sidan av oss. Deras röster studsade mot min trumhinna när de kommenterade allt vi passerade utan att ha en aning om någonting. Byggnader hamnade på helt nya ställen, som t ex Thielska galleriet. Det ligger bestämt på Lidingö.

I kön ut ur båten slängde några yngre män av utländsk härkomst käft med ett par lätt förfriskade medelålders kvinnor. Den ena kvinnan sa:
- Synn att vi inte träffades tidigare. För så där en 20 år sedan.

Grabbarna gick vidare och en av dem säger:

- Shit. Det kunde ju vara någon polares morsa.

På det sättet är min hörsel på ständig spaning efter nya intryck. Nu ska det bli skönt att få vila öronen igen.