Kort kaosteori

Min hjärna är en kub utan några snirkliga vindlingar. Allt rör sig i rätlinjigt och mer eller mindre i räta vinklar. Jag skulle kunna påstå att min verklighet har särskilt många dimensioner, tre räcker gott och väl. Den synen på tillvaron är en tillgång i mitt jobb. Allt låter sig lätt systematiseras och grupperas.

 

Nu har vi fått ett projekt på halsen, som får mig att slita mitt hår. Några marknadsmänniskor har lovat kunderna att allt är möjligt och ingen önskan är för komplicerad för att verkställas. Konsekvensen är att allt faller redan på första uppgiften: Hur i helskotta upprättar man ett vettigt kundregister? Det finns inget system att systemera och ingen kund är den andra lik.

 

Jag är van vid ett strikt regelverk, där ingenting får avvika. Helst ska allt kunna kontrolleras med någon checksifferberäkning eller ett nollsummeringsjobb, typ netto + moms = totalsumma. Nu går det inte att säga: "Så här är det ...". Möjligen skulle man kunna formulera sig "Oftast är det så här, men ..." tills man kommer på att tillägga: "Men det kan också vara så här ..." och det kan man upprepa 15 ggr.

 

Nej, det jag sysslar med är "Projektet Gud glömde" och det skrämmande är att det kostade företaget pengar. Vi borde ha fått en rejäl peng för att överhuvudtaget ta oss an uppgiften.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0