Bröllopsbesvär

- Farmor, jag glömde mina Pokémonkort hos er. Släng inte dom. Lägg dom på ett riktigt bra ställe så jag kan få dom nästa gång jag kommer till er. En liten vädjan från barnbarnet Noa, som är alldeles tokig i sina kort och gärna förklarar vilka figurer som är bra och varför.


Trean med familj åt middag här och Trean efterlyste våra bröllopsbilder, som han ville visa frun eftersom "vi såg så festliga ut" på korten. Vi gifte oss på det brun-gula-oranga 1970-talet. Jag hade en brun klänning i veloursammet och hade permanentat håret. Varför vet jag inte, alltså det där med permanenten. Maken har sina ultramoderna jätteglasögon och håret står upp i en liten tofs bak i virveln.


Någon gång på 80-talet gjorde vi oss av med bilderna, men förra året dök de upp igen. Min styvfar dog och bland hans kvarlåtenskap fanns hela fotoserien. Maken skäms fortfarande, så vi har dem undangömda. Så undangömda att vi inte hittar några. Eller så har vi lånat ut dem till något av de andra barnen.


För att riktigt sälja ut oss som ufon säger sonen till frun.

- Inte nog med att de slängt sina bröllopsfoton, de har sålt sina vigselringar.

- Nähä, är det verkligen sant.


Ja, det är sant. Vi kunde inte vara så trista och hålla oss med konventionella ringar, utan köpte ett par i vitt guld, som var skålade åt "fel" håll. De såg ungefär ut som att par cykelfälgar. Vid ett tillfälle kutade M nedför trapporna och fastnade med ringen i trappräcket. Det höll på att kosta honom ett finger, så efter det vågade vi inte ha ringarna på oss. Några år senare tyckte vi att ringarna skulle göra större nytta som cash, så ja, jag erkänner, vi sålde dem.


Jag påminde inte sonen om det tillfälle då han, hög som ett hus, i vredesmod svalde sin egen vigselring och fick vänta ut tarmpassagen innan han återsåg den. Jag kan vara lite storsint, även om det kostar på.


image288

Varje gång någon ser vårt bröllopsfoto väntar vi spänt på en given kommentar. Det är ungefär som i filmen Sällskapsresan där alla kommenterar fotot på frun med orden "Fin hund". I vårt fall är det "fint halsband". Men inte ens det har jag kvar. När det gick sönder i lödningen kastade jag även det.


Kommentarer
Postat av: Annaa M

Jag har lyckats gifta mig två gånger utan en enda ring inblandad. Däremot hänger både utstyrslarna kvar i garderoben. Den första, från 1983 (?) är fortfarande fullt användbar. Den andra har egentligen aldrig varit det.

2007-11-04 @ 21:59:21
URL: http://www.annaamattsson.blogg.se
Postat av: frktjatlund

Nej, det där med ringar är överskattat. Jag trodde länge att man sa: och som ett vårtecken ger ... i själva vigselakten.

2007-11-05 @ 12:44:37
URL: http://frktjatlund.blogg.se
Postat av: Inga M

Alltså, vi förlovade oss 1975 och vi har också ringar i vitt guld som ser ut som cykeldäck i en remsa i mitten runt om!! Det är säkert samma. Jag ville ju inte att det skulle se så borgligt guldigt ut utan gå att använda till enkla silversmycken och så. Guld var så pråligt.

Sen blev det liksom inget mer av det hela. Jag menar med bröllop. Först ville inte jag, jag var ju modern. Sen ville ingen nåt för vi bara fick en radda barn och hade fullt sjå. Sen ville inte han för då hade han upptäckt att det gick bra ändå som han uttrycket det. Och jag får bekräftat det gamla talesättet att värmlänningar bara "lôver och lôver".

Jag blir nog aldrig gift, nu har jag gett upp och ser fram emot att leva resten av livet i synd.

2007-11-05 @ 20:23:02
URL: http://inga.blogg.se
Postat av: frktjatlund

Jag hoppas att du sett till att ha täckt upp med avtal och annat det som som sambolagen inte hanterar. Vad jag vet är det alltid kvinnorna som förlorar på att leva i synd.

2007-11-05 @ 21:50:11
URL: http://frktjatlund.blogg.se
Postat av: Nicoline på Fädernegården

Jag har också lyckats gifta mig två gånger (inte med samma man, fast de är födda samma dag och månad). Första ringarna var breda rödguldsbojor och nästa par var som dina, cykeldäck av vitt guld. De sitter för det mesta på mitt klockarmband.

2007-11-06 @ 22:41:59
URL: http://nicolinefadernegarden.blogg.se
Postat av: frktjatlund

Grattis! Jag har inga ringar alls på fingrarna numera för mina fingerleder gillar inte metallen.

2007-11-06 @ 23:54:55
URL: http://frktjatlund.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0