Inte utan min burka
Den här veckan börjar bra, sa han som skulle hängas på måndag. Ungefär så känns det. Regn i kombination med tidig morgon och ihållande motvind gör inte mig glad. Men 6 november har aldrig känts som en bra dag. Speciellt inte 1971, då vi krockade i årets första snöoväder.
När jag passerade ett av höghusen vid Ringvägen höll jag på att springa in i en man, som klev ut ur porten. Jag ser honom då och då stå och sjunga vid busshållplatsen. Man skulle kunna beskriva honom som en A-lagsprospect.
Idag överraskade han med en blomsterkrans med skarpt rosa blommor runt halsen. Det piggade upp i höstrusket.
Min regnponcho höll då och då på att blåsa av mig och egentligen borde jag ha tagit den längre modellen. Men jag väcker en viss uppståndelse med den. Jag tror att bilister uppfattar den som en burka eftersom de tutar på mig. Då tar jag heller omaket att bli lite blöt på kjolfållen.
Nu har Du också skrivit burka i en inläggsrubrik. Jag gjorde det för ett tag sedan och på just det inlägget får jag ibland underliga masskommentarer på engelska som talar om hur bra min blogg är! Skumt är det och jag tar bort dem.
