Magkänsla
Jag har drabbats av lite självinsikt.
1. Jag är inte stresstålig. När det uppstår problem får jag en adrenalinkick, som gör att jag tänker bättre och klarare. Men om jag inte löser problemet snabbt, så fortsätter hjärnan att gå på högvarv. Det i sin tur ger mig huvudvärk och sömnproblem.
2. Jag jobbar helst i medvind. Men vem gör inte det? Trots att jag mentalt försöker intala mig att jag inte ska ta icke konstruktiv kritik personligt, så gör jag det. Därför är jag glad att min arbetsinsats inte vanligtvis recenseras. Tänk om jag jobbade med något konstnärligt och proffsbedömare sågade mig offentligt? Jag skulle leva rövare värre än Ulf Lundell.
Hm, funderar. Jag har ju varit med om en del mer eller mindre offentlig kritik. Jag skiljer nog på sån kritik som beror på ren dumhet, den kan jag svälja och skratta åt. Motionen till förbundskongressen om att lägga ned tidningen eller ändra policyn. Man vet att man har stöd och kan skratta åt idioterna. Men sån ickekonstruktiv som är elak, som är uppkommen för att någons fåfänga är sårad, nä den har jag svårt att svälja! Men jag kan bli jädrigt energisk av den.
Annars är jag som du, typisk medvindssurfare. Säljer jag ett jobb tycker jag att jag är så suverän att jag säljer ett till av bara farten. Får jag nobben på ett så försöker jag inte ens med nästa. Väldigt konstruktivt.
annaa; Ja, det visst ger det energi. Inte så att jag jobbat i helgen, men en liten åtgärdlista har det blivit i bara farten, så nu ska jag visa gnällspikarna ...
Sen är jag bortskämd med att folk vanligtvis är nöjda med mina insatser och tycker att jag hittar på fiffiga saker. Då blir jag förvånad när folk kommer här och kommer.
