Matt
Idag har alla tre barnbarnen rått om mig hela dagen. De två äldsta kom redan kl 9; där skulle föräldrarna tjäna mammon. Tredje kom vid elvatiden för att övriga familjen skulle ägna dagen åt rörliga bilder.
Det är alltid roligt att lyssna på tankeutbytet mellan tre barn i 4-6-årsålder. Vi gick ut på innergården och barnen satt där och slickad på varsin glasspinne.
- Jag vet att farbror Ettan bor i den porten där borta, Noa och pekade.
- Hans indian är död, sa My för att visa att hon var med. Egentligen handlade dödsfallet om en leguan, men associationen låg inte långt borta eftersom Noa hade klippts i mohikanfrisyr dagen innan.
Då infogade Stella
- Vet ni vad de matade ödlan med? Ärtor!
När ett stockholmsbarn talar om ärtor låter det snarare som erter, så Noa, som just börjat skolan, blev mycket bekymrad.
- Va? Vad menar du? Fick ödlan äta ettor?
Han var tydligen så inne i sin, nya spännande skolvärld att grönsaker inte låg närmast i hjärnkontoret.
Förkylningen håller i sig och jag har växlat bok till en av Oates, men har problem med det pyttelilla teckensnittet. Jag trodde aldrig att jag skulle komma till den dagen. Skulle åldrande verkligen drabba mig?
Menar Du Joyce Carol Oates? I så fall spelar det ingen roll med synen för hon skriver kass! Skittråkigt och omständligt och i fel ordning ibland. Jag har slängt böckerna som jag fick en gång i tiden via bokklubbsköp.
inga; Jo, jag menar henne och jag tycker inte att hon är så tråkig. Den jag kommer på så här på rak arm heter Fallen. Den läste jag för några semestrar sedan och ger betyget klart godkänt.
good job please keep on the good work
