Svarta torsdagen
Idag sårades min yrkesstolthet. Vi påbörjade användartester på ett av mina registreringsprogram och en av testpiloterna sa några sanningens ord av typen:
- Den som hittat på det här kan komma ner och registrera själv.
- Jag tycker om förändringar, men det här är bara försämringar.
Nu är det inte hela sanningen. Vi har försökt strömlinjeforma den nya registreringen med den gamla, så att vår nuvarande personal kan känna sig hemma och den nya vänja sig vid hur vi löser problemen. Den bittraste åsiktsmaskinen var dessutom med i arbetet att utforma den tidigare plattformen och den nya lösningen dödar hennes "bebis".
Så trots att jag borde vara professionell och låta kritiken rinna av mig, så tär det på självkänslan. Människan kan ha rätt, det kanske bara är att spola ner alltihop och börja från början. Men då är det bara att säga ajö & godbaj till alla tidplaner.
Stackare! Hoppas det inte är total sågning av programmet.
du får anmäla dig till en kortkurs hos mia törnblom, som lär dig mer om själförtroende och självkänsla (skojar),
det är inte kul att bli "angripen" i sin profession eller person, även om man vet att det ligger annat bakom (också) - som t.ex. vinnare, förlorare i tekniksprång, omorganisation eller liknande!
det är bara att bryta ihop och komma igen - och inget visa!
Det känns, som jag fått näsan över vattenytan. I alla fall själva tippen.
