Rutinerad
Visst, jag är ett större vanedjur än de flesta. Idag har jag fått det bekräftat av okända personer. Det började redan kl 8:42 imorse. Jag kommer helt lugnt spatserande mot min arbetsplats och har precis rundat Åhlénshuset vid Skanstull när jag möter en kvinna i min egen ålder. Hon stannar och harklar sig.
- OK, vad vill den här människan veta? tänkte jag och hennes fråga gjorde mig lite ställd.
- Är det du som är sen eller jag som är tidig?
- Öh? Jag fattade inte riktigt först, men förmodligen möts vi varenda morgon någonstans på bron och dagens träffpunkt avvek tydligen.
- Det är nog jag som är sen, var jag tvungen att tillstå.
Vid lunch stod jag tåligt och väntade på min tur vid Ica:s delidisk. Den mustaschprydde expediten slevade upp min beställning i salladstråget. Efter skinka, gurka, majs och tomat sa jag att det var bra så.
- Va! Har du lagt av med rödlöken?
Snart vågar jag inte visa mig på stan längre. Kan man vara mer förutsägbar än så?
Ha, ha, det verkar onekligen som om du är en stadig punkt i andras tillvaro. Fast kvinnan du möter varje dag måste tydligen också ha fasta rutiner. Det kanske är många i din omgivning som ser dina rutiner som en trygghet, och om du avviker från dem blir det oro på stan.
Jag har också såna möten på morgonen. Såna som man mött varje vardag i ett par års tid på samma ställe. Ska man heja eller inte, funderar jag, och låter bli. Börjar man, så måste man ju fortsätta, dag efter dag. Jag vill streta på i min morgontrötthet och vara osocial.
Ja, man vill ju inte spä på oroligheterna. Det räcker så bra med allt stök, ändå.
Grejen med att gå till jobbet är just att man inte orkar med folk och vill undvika närmare kontakter.
Ha ha det måste vara oroväckande att vara så igenkänd! Jag skulle nog få lite förföljelsemani.
Vi som bor på landet vill ju gärna tro att man är helt anonym i storstaden men så är det allså inte.
Det där känner jag igen från lunchrestaurangen på Högbergsgatan. När det var min tur att beställa så rabblade servitören upp vad jag skulle ha innan jag hann att säga något. Sallad halv portion utan rå lök. Man är inte så osynlig som man tror.
Nej, man är inte så osynlig som man tror. Även i storstan rör man sig inte i så stora cirklar. Man går t ex och handlar i samma affärer ungefär samma tider och träffar ideligen samma människor, som har samma vanor.
