Speldosa
Ibland blir jag glad över att vi är lite slarviga. Igår kväll var ett sånt tillfälle. Vi tittar väldigt lite på tv onlajn, om man säger. Är det något som verkar intressant så spelar vi in det på hårddisken. Speciellt när det gäller serier. Är man slarvig, så missar man lätt avsnitt.
Vi hade satt Upp till kamp på kontinuerlig inspelning, men tappade intresset efter halvannat avsnitt. Så var inte vårt 60-70-tal. Men man ska inte kräva för mycket av Birro, som inte ens var med.
Hur som helst, en dator är ju korkad så boxen fortsatte att spela in på samma tid och samma kanal och resultatet var såå mycket bättre. Gynekologen i Askim var en riktig höjdare, och hade precis det där tragikomiska tonen som jag gillar.
Inte blev det sämre av höjdarensemblen. Maria Kulle är bara för bra och hennes hårfäste är verkligen fascinerande.
Tänk att jag har också hårddiskinspelningsmöjlighet (oj vilket ord) på datorn men tyvärr vet jag inte hur det funkar:-(
Jag rekommendera verkligen inspelningsfunktionen. Det är bara att ta tag i manualen ...
Jag har ju ingen manual!
Vad tyckte du var mest fel i Upp till kamp? Kanske har du redan skrivit det någon annanstans men jag är lite nyfiken vad andra tyckt. Har träffat sådana som är lite yngre än oss och som absolut inte var med och som säger att de kände igen sig precis...lustigt.
Jag hängde ju en del på Cue Club som underårig och retade mig bland annat på att Birro lät folk stå och hoppa upp och ned som på vilken jäkla festival på 2000-talet som helst. Jag lovar, på Cue stod man fullständigt blick stilla och kollade musiken, eller satt i en gammal soffa! Dansa till live poband??? Never! Massor med andra fel också men ändå tycker jag han har lyckats återskapa en nerv från åtminstone 70-talets Göteborg.
Jag fick aldrig det där rätta engagemanget i huvudpersonerna, helt enkelt. Sen rörde sig handlingen i
miljöer som jag inte hållit till i. Men jag vill ge ett extra plus för tygnäsdukarna. Såna detaljer höjer.
