Tjohoo!
Nu är det slut med lämningarna, dvs idag var sista morgonen jag behövde gå upp klockan fem för att hjälpa till med att lämna barnbarnen. Det är skönt, för jag är verkligen ingen morgonmänniska. Nu återstår bara några hämtningar men även de kan ha sina aber.
Jag och barnen, framförallt My, är inte helt överens om vad som är middagsmat. All mat, som inte innehåller socker, är ickemat, tycker flickebarnet. Som dagens i mitt tycke barnvänliga middag, pasta och köttbullar t ex. Nej, hon ville helst ha yoghurt med honung och satt bara och petade i maten.
Lite irriterande är det, fast jag försöker behärska mig. Ännu jobbigare blir det när mamman kommer hem en kvart efter avslutad måltid och det första My säger är
- Kan jag få yoghurt med honung?
Det fick hon inte för Svärdottern sa
- Det finns pannkakor kvar från igår. Jag kan värma några åt dig.
Pannkakor är inget annat än stekt mjölk med sylt! Imorgon är det jag som sätter fram sockerskålen till middag.
Himla svårt det där med maten. Jag har ju alltid haft väldigt matpräktiga barn som gärna gnagt på fläskkotlettsvålar och sånt där. Samtidigt har även de haft perioder då pannkakor med sylt har varit en kulinarisk höjdare. Eftersom jag tycker ungefär som du om pannkakor så överlät jag den rätten på barnvakterna. Så blev det något att se fram emot när mormor, min kusin eller någon annan kom och stod för maten. Den präktiga vardagsmaten och ansvart för den allsidiga kosten tyckte jag att jag kunde stå för, det var inte mormors sak. Det blir lite tvärtom mot hur du tänker. Men du har förmodligen dina barnbarn i maten oftare än min mamma hade. Och jag vet man tänker olika där. Min bror kan fortfarande orera om att vår mor (fast det var egentligen hans svärmor men det har han avsiktligt förträngt) EN GÅNG gav sitt barnbarn godis före maten. En gång. De sågs högst två gånger om året!
Skönt för dig att vara av med lämningar!
Vet svärdottern om att barnen kinkar med maten? Hon kanske bara kör en sorts muta för att slippa konflikter inför er?
annaa; problemet är just att jag står för 3-5 middagar i veckan och då vill jag ha en lite vettigare mathålling. Och det där med godis hit och dit är Makens specialitet. "Vem vill ha söndagsgodis?" Ja, för honom är alla dagar godisdagar.
fia; ja, hon vet och jag tror att hon undviker konflikter även när jag inte är där.
Det verkar som om barn idag är vana vid mycket sött hela dagarna, både vid maten i form av söt måltidsdryck och söt mat, men också före maten! Jag häpnar och minns hur vi försökte ha lite "sötsakskarens" helst en timme före måltid och mjölk eller vatten att dricka till maten. Fast gärna något sött efter ätandet. Jag undrar varför det är så annorlunda nu och varför vi var så präktiga då. Det var inte bara jag som gjorde så här, de flesta andra föräldrar gjorde också så som jag beskriver. Är det här sötskräpmatsintaget ren skär okunskap i enklaste näringslära och kroppens aptitreglering eller är det bekvämlighet? Eller vad?
Tjohoo?! :D
Misstänkte att du skulle nappa ...
inga; jag tror att många småbarnsföräldrar drar sig för konflikter med barnen, åt bekvämlighetshållet alltså. Jag kunde alltid ta till kostnadsaspekten, men jag tror att dagens familjer med två heltidsarbetande föräldrar har ett annat läge.
