Äntligen
Sådär! Med dagens övertid är fas ett i Herrejössesprojektet avklarad och vår avdelning kan gå i koma under förändringsstoppet fram till och med trettondan. Då får vi börja om från början, när de nya datorerna, som kräver 64-bitarskod ska tas i produktion.
Eftersom jag var sen och känner mig lite sliten plus att det regnar bestämde jag mig för att ta bussen hem. Och Lo & Behold för en gångs skull stämde dagens braskande tidningsrubriker; det är verkligen rörigt i trafiken.
Busslinje 4 var bara att glömma. Uppåt en 35 min försening. Så jag fick en långsam sightseeing genom Årsta med buss 160 till Liljeholmen. Inte för att jag såg några vackrare vyer i mörker och regn. Sen blev det tunnelbana och vid Zinken var det riktigt kaotiskt. Alla skulle av tågen och köa upp för ersättningsbuss. Det gick knappt att ta sig fram till porten.
Slut på friden
Maken sitter och fixar med inställningarna till den nyinköpta Wii-konsolen. Undrar hur många minuter det dröjer innan han vill ha mig till att kolla? De flesta data/tv-spel är rena sömnpillren. Tycker jag.
(Ca 17 min. Viiivviii! hördes just eka från vardagsrummet)
