Salve me
En lärdom om dagen håller doktorn borta. Det är helt enkelt nyttigt att lära sig nya saker. På flera plan. Idag lärde jag mig av det finstilta att en ask sockerfria Läkerol inte alls är så fria. Jo, från vanligt socker men inte från sockeralkoholer och konsekvensen är att det hoppar det av kolhydrater tabletterna.
Just nu är jag inne i en intensiv jakt. En jakt som består i att undvika kolhydrater. Det är så jag ska komma i mina 18 kjolar i garderoben.
Jag satt alltså och lyssnade på ett föredrag och då brukar jag vara preparerad med en ask Salvi. Avsikten är inte att alls jag ska få lättare att prata. Tvärtom. I händelse av trist framförande hjälper tabletterna mig att hålla mig vaken.
Vakenheten var inte något problem idag, men pastillerna brukar gå åt ändå. Av en händelse började jag läsa näringsdeklarationen. Den är tryckt i minsta möjliga teckenstorlek (jag förstår varför), men till sist lyckades jag tyda texten.
Jag höll på att gå i taket: 54 g kolhydrater på 100 g. Mer än hälften! Och jag hade pillat i mig drygt halva asken på 23 g. Det står en liten varning typ: Kan verka laxerande. Det skulle jag vara glad för just nu.
Debatten om vilken typ av diet, som befordrar viktminskning, är het just nu. I dagens dn publicerades en artikel av Anders Isaksson och han förespråkar lågt intag av kolhydrater. Både för att gå ner i vikt och för att hantera diabetes. Det tror jag stenhårt på.
Det där med diabetes är som ett rött skynke för mig. Jag har dåliga gener i det avseendet. Min riktige far fick diabetes i 35-årsåldern i likhet med flertalet i hans släkt. Syrran drabbades också i den åldern. Men jag har klarat mig hittills.
Syrran följer, vad jag vet, dietråden a la Socialstyrelsen. Men likafullt är hon stor som ett hus och hälsan blir bara sämre och sämre. Jag ryser vid blotta tanken på att hamna i hennes sits.
Nej, nu är det jag som även spolar Läkerolen. Jag får väl nypa mig själv i händelse av sömnattacker vid fel tillfällen.
Var och en blir salig på sin tro, sägs det och det stämmer säkert. Jag för min del tror på att äta sunt = allting i lagom proportioner + att röra sig mer än vanligt eller i vart fall en hel del dagligen. Jag själv lever inte alltid som jag lär, men när jag vill gå ned i vikt går jag efter den här modellen. Det funkar, även om det blir svårare ju äldre jag blir.
Mia
Jag tror att man kan gå ner med vad som helst, som innebär restriktioner vare sig det gäller kalorier eller kolhydrater. Men av egen erfarenhet vet jag att det är bra mycket lättare att hålla ut med att jaga kolhydrater.
Sen är problemet att det råder väldigt delade meningar om vad som är sunt. Livsmedelsindustrin pumpar ut sina produkter med slogans om hur nyttiga de är. Slutsatser som dragits av forskningsprojekt bekostade av dem själva.
http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika
intressant läsning om man har anlag för diabetes
Jag upptäckte detta med socker av en slump. Jag skulle av andra skäl vara helt sockerfri under en period och då menar jag helt sockerfri, inte ens senap och ketchup gick för det är också mest socker, liksom frukt och juice. Och min vikt rasade bara så snabbt. Nu var det inte meningen så jag fick en snärj att försöka hämta hem de förlorade kilona sedan, men 5 kilo bara försvann och ändå åt jag massor av annat. Och annat var både fett och mycket. Min alldeles hemkörda teori är att det går åt rätt mycket energi till kroppens hantering av maten och att sockret står för den energin. Om det inte finns socker att ta till så måste kroppen ta av fläsket som finns tillgängligt, i maten eller runt midjan. Dessutom påverkades min sinnestämning av den totala sockerfrånvaron. Humöret blev väldigt jämt och väldigt högt, nästan som att gå på någon uppåtdrog! En märklig känsla. Beror kanske på den totala frånvaron av insulin som verkar neråt i sig om det inte matchas med sockerintag. Oj det blev mycket och väldigt ovetenskapligt om mat. Men jag vill bara tillägga att kolhydrat i övrigt åt jag som vanligt, det var bara att som kunde innehålla ett enda sockerkorn som gick bort. Och jag har ju ingen aning om huruvida andra reagerar som jag på sockerfrihet. Jag är
normalt en riktig sockerråtta, säkert helt förpestad av detta vita dödliga gift. Vad Du än väljer så kan jag bara önska lycka till. Fast det måste vara svårt att låta bli god mat i Stockholm, det vräks ju ut överallt. Jag har varit konstant sugen på mat nu i 3 dagar i huvudstaden och vi har minsanna mumsat och ätit hejdlöst.
a dahlqvist; Välkommen hit! Jag har bara mina personliga erfarenheter och reflektioner att komma med. Men jag tror att kroppben inte gör någon större skillnad på kolhydrater i form av socker eller annat. Det gäller att se till att de kolhydrater man pillar i sig är meningsfulla.
inga; du skulle kunna bli en antisockerpundare. Alltid uppåt och avmagrad. Men jag vet inte om det är så hälsosamt i längden. Du kan ju alltid att återfalla till sockerorgier för balansens skull.
