Motivation
Det ligger alltid i tiden att vara snäll. Så borde det vara. Jag försöker verkligen vara hjälpsam, hygglig, bussig, rar och god. Men det är inte bara min snällhet som får mig att engagera mig runt barnbarnen. Det är många andra saker.
Behov
Ja, det finns helt enkelt ett stort behov av hjälp och stöd. Svärdottern fick sommarjobbet när familjesituationen såg helt annorlunda ut. Då fanns Trean, som möjlig lämnare & hämtare. Sen behöver Svärdottern lönen; studiestödet räcker helt enkelt inte så långt.
Möjlighet
Det finns inte några andra att tillgå och om jag kapar arbetsdagarna lite grann i båda ändarna, så funkar det. Mitt kompsaldo låg på max = 65 timmar plus, när sommaren började.
Nöje
Oftast är det ett rent nöje att vara med barnen. De säger roliga saker och jag lär mig en massa nytt om hur saker har ändrats sedan våra barn var små. Jag får också tillfälle att vara fröken Tjatlund och lära dem ett och annat.
Skuld
Det är kanske den största drivkraften. Att vi som föräldrar är har ett ansvar för att Trean blev den han blev och att Svärdottern och barnbarnen nu får ta konsekvenserna. Så är det och den skulden går det inte att göra några amorteringar på. Möjligen betala ränta.
Jag hoppas att ni inte tar på er allt ansvar för hur det blev. Lite ansvar har ju barnen själva också, de gör ju egna val. Å andra sidan vet jag ju inget alls om bakgrunden och ska kanske inte uttala mig alls, så missförstå mig inte.
Jag hoppas att ni i allt det jobbiga kan se lite ljus och glädje i det lilla i livet.
Jag tänker lite på en kommentar, men jag har inte tänkt färdigt än.
mjölgumpa; Nej, alla har ju ett fritt val. Och jag kan egentligen inte sättat fingret på vad vi gjorde för fel. Men ändå.
inga; OK och jag grunnar på ett nytt inlägg.
Först får jag väl tillstå att jag är himla avundsjuk på Dig som har barnbarnen i närheten. Jag går konstant omkring med en värkande längtan efter mina som finns 100 mil bort och som jag aldrig ens kan få lära känna. Det hade varit så fantastiskt!
Du skriver om att Du känner skuld i förhållande till trean. Jag ska inte kommentera det eftersom jag inte känner till bakgrunden till att Du skriver så och jag vill inte provocera Dig till att skriva sånt på bloggen som Du inte vill lämna ut.
Men jag kan reflektera lte över föräldrars skuld i barns öden i allmänhet.
1. En del barn är födda med en skörhet och utsatthet som är omöjlig för föräldrar att göra något åt, oavsett om de slår knut på sig för att försöka hjälpa till.
2. Jag har genom mitt jobb lärt känna väldigt många barn och deras föräldrar. Och jag har till slut erövrat insikten att alla föräldrar har barnens bästa för ögonen och gör så gott de någonsin kan som föräldrar utifrån de omständigheter som råder. Ingen kan begära mer, någonsin.
Very interesting & professional site. You done great work.
