Uteliv
Igår åt vi ute. Och då menar jag ute på restaurang och på uteservering. Det skulle aldrig falla Maken in att vara en jobbig gäst, som kommer med klagomål, medan jag inte har några större problem med det. Så vid sjutiden blev jag riktigt pinsam i Makens ögon. Men när vi hade väntat mer än länge på våra förrättssallader, bestämde jag mig för att påpeka det för personalen.
- Nej, gör inte det, sa Maken. De kommer säkert strax.
- Jag tror att man glömt oss och jag vill gärna ha förrätten före varmrätten, sa jag och kallade till mig servitören.
- Vi tar gärna våra förrättssallader nu, sa jag så vänligt jag bara kunde.
- Jag fixar det, sa bordslöparen.
Maken menade på att jag uppvisade brist på tålamod personalen hade så mycket att stå i.
Två minuter senare kom servitören ut och undrade om de fick bjuda på nachochipsen vi tryckt i oss medan vi väntade in matsällskapet. Köttet skulle precis läggas på grillen, så visst var vår beställning bortglömd.
Hade Maken fått råda så hade vi blivit snuvade och aldrig att han skulle haft mage att begära någon slags rättelse.
Man ska säga ifrån. Mina barn och jag har olika uppfattningar om det. De är som din make. Men oftast brukar det löna sig. Har ätit många gratisdesserter...
Jag har social fobi - och det är jag stolt över.
Jag säger bara - More cowbells (Farrel och Walken) - typ!
Jag har inga problem att klaga på maten. I Paris skickade jag tillbaka min entrecote, två gånger. Jag gillar inte att äta blodigt/rått kött. Det känns läskigt - jag vill helst förtränga tanken på Galna Kosjukan, så gott det går.
Jag har heller inga problem med att klaga på restaurang om det är uppebart fel på någonting. Har en hel del exempel från Stockholm där man kan blir rejält nonchalant hanterad om personalen hör på dialekten att man är från vischan.
Barn och man skäms förstås och skulle stå ut med vad som helst! Mesar!
annaa; ännu värre är det med folk, som inte säger ifrån men ändå ältar det hela.
latmasken; jag gillar "trafikolyckor" så jag har skickat ut kött för att det varit för genomstekt.
inga; jag kan tänka mig att det inte är någon barnlek att komma hit utifrån. Ibland blir man nonchad, trots att man har det rätta tugget.
Keep up this great resource. I bookmark your site, best greetings
