Avslaget

"Ta ut alltid all glädje i förskott. Vem vet, annars kanske det inte blir något att glädja sig åt."


Vi såg verkligen fram emot den här semesterresan. Det kändes som ett litet halmstrå eller snarare morot, som hjälpte oss att hålla näsan över vattenbrynet på oss de senaste två månaderna. Sol och pool tillsammans med familj och barnbarn, kan det gå fel? Nej, inte precis, men själva grundtonen var fel åtminstone för oss vuxna. Då och då stack det också upp svarta moln i barnens horisont och de blev alldeles uppgivna över struntsaker.


Första veckan var det som vi satt och väntade på att något skulle hända. Som om vi befann oss i en stuga i skärgården, med regnet trummande mot taket och väntade på ett väderomslag som aldrig kom. Något slags cabin fever eller lappsjuka, typ.


Vecka två kom Tvåan, Svärsonen och Stella och spred lite energi så att vi orkade ta oss några kilometer från hotellpoolen. Men även då blev det en kväll där tårarna flödade och toarullen åkte fram mitt på bordet och dagen efter hade jag både huvudvärk och kände mig riktigt deprimerad över sakernas tillstånd och hur allt kunnat bli som det blev.


Ja, ja, allt var inte i moll utan barnen blev glada över besöket på Europas största vattenland, båttur och snorkling och framför allt  hotellets nalle-puh-automat. Alltid något!


Kommentarer
Postat av: Annaa M

Oj, här vågar ingen riktigt kommentera, för det är så svåra saker det där. Men jag undrar om det inte är rätt så klassiskt. Man trodde det skulle vara så bra att komma bort, men det kanske egentligen var för tidigt. Man behövde kanske nöta in vardagen först, fatta hur den ska bli. Men man kan ju inte så gott veta i förväg, som med det mesta.



Men sen undrar jag förstås; vad kom det ut ur den där Nalle Puh-automaten? Vilda tankar och gissningar far omkring!

2008-06-02 @ 11:36:15
URL: http://annaamattsson.blogg.se/
Postat av: frktjatlund

Planen lät bra på "skrivbordet" och det kanske känns bättre längre fram sådär i backspegeln.



Om man matade automaten med 1 € så spottade den ut ett plastägg med en liten glad Nalle Puhfigur i med "gummikläder" i form av olika djur. Allt från Nalle Puh som kanin, får, ko, groda till bi, snigel eller häst.

2008-06-02 @ 20:33:20
URL: http://frktjatlund.blogg.se/
Postat av: Inga M

Håller med Annaa att det känns svårt att kommentera för detta är en så svår situation. Men gav ninte resan ändå barnen lite paus i sorgen och även de vuxna ibland? Sen kanske inte det är fel att betrakta själva förberedelserna och förväntningarna som något positivt som hjälpte framåt under svåra dagar före resan.

2008-06-03 @ 00:13:27
URL: http://inga.blogg.se/
Postat av: frktjatlund

Det är kanske så att upplevelserna färgas av, inte precis hur de var just då, utan snarare av hur känslan är precis när man påminner sig om dem.



Och precis som du säger, planläggningen fyllde sin funktion. Och allt var inte mörkt utan det fanns en massa annat att ta fram också.

2008-06-03 @ 10:55:03
URL: http://frktjatlund.blogg.se/
Postat av: Fia

Det var säkert klokt att åka iväg. Det är klart att sorgen tar stor plats fortfarande, men ni kanske rent av mådde bra av lite miljöombyte ändå. Det är ju så smärtsamt med alla "första-tillfällen" (första julen, första midsommar, första födelsedagen, första semestern...)när man har förlorat en familjemedlem. Vad skönt att ni har varandra ändå; det är jobbigt men befriande att gråta tillsammans.

2008-06-03 @ 16:57:24
URL: http://neverkeso.blogg.se/
Postat av: frktjatlund

Lördagens marathon var just ett sånt där "första"-tillfälle. Förra året var hela familjen inklusive barn och barnbarn och tittade. I år höll vi oss så långt ifrån vi bara kunde.

2008-06-04 @ 09:24:58
URL: http://frktjatlund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0