Är det nån där?
Nej, jag skulle inte tro det. Att jag skulle krama Baloochefen. Inte i första taget. Den mannen må vara snäll, men någon fysisk kontakt är helt otänkbar. Särskilt som jag inte tillhör kramarna i vanliga fall och speciellt inte på jobbet. Kramarna blir så larviga där. Man lägger armarna om varandra låter liksom bara axlarna nuddas vid. Resten av kropparna är så långt ifrån varandra som det bara går.
Sen tror jag inte att den typen av kramar till höger och vänster spelar någon större roll. Det känns mera som ytlig kosmetika. Som ryska kindpussar ungefär. Puss på vänster kind, puss på höger och sen vänster igen. Mer en ritual.
Barnbarnen, däremot ligger nykissade, nyborstade och nykramade i sina sängar.
Men man vet ju aldrig hur det blir på kramfronten. I december blir det julbord med trekamp och då kan vad som helst hända.
Undrar om det är därför min chef har karamat om mig tre gånger den senaste veckan. Hon ger inte intryck av att vara någon varm och kärleksfull person, så jag blir stel som en pinne när hon lägger armen om mina axlar.
