Det blev korv till middag
Allt var inte bättre förr. Då, på 1960-talet, fanns den förhatliga Kantsenapen. Både i skånsk version och i Slotts vanliga. Jag och mina syskon avskydde Kantsenapen. Mamma gjorde sitt bästa för att eliminera företeelsen. Ibland fördärvade hon all senap med sina aktioner.
Kantsenap bildas i glasburkar. Burkar som stått öppna ett tag och gjort att senapen utmed glasburkens kanter torkat och blivit mörkbrun. Den senapen försökte vi undvika i möjligaste mån.
Mamma brukade röra runt i senapsburken, innan hon ställde den på bordet. Bara för att blanda Kantsenapen med övrig Senap. Ibland funkade det och vi märkte ingenting. Andra gånger blev det riktigt otrevlig stämning när någon överraskades en äcklig torr flaga med Kantsenap mitt i en falukorvstugga.
Med plastflaskor är dagens barn förskonade från sådana hemska och traumatiska upplevelser.
Ock tänk på tandkrämstuberna. Ett sådant framsteg! Den gamla sorten fördärvade säkert många äktenskap.
Nåde den som tryckte mitt på tuben!
Urk! Den är så vidrig, den där torkade, mörknande klicken som sakta hårdnar. Fy för att få det utrört i resten av senapen!
Ja, det är nästan ett övergrepp.
Hur kul är det då att få det där vattniga första från tuben/flaskan?
Nej, det är sant. Dagens barn har säkert sina äckelupplevelser att brottas med.
Jag använder burk fortfarande. Fast det är å andra sidan bara jag själv som drababs av eventuell kantsenap eftersom resten av min familj av någon oförklarlig anledning inte gillar senap.
evis; Burk går an när man är själv om den. Då är man själv ansvarig för hur mycket kantsenap det blir.
Hela min familj har varit senapsmänniskor. Inte Ketchup däremot.
