Spooky
Exakt klockan 20:03 kom mamma på besök. Konstigt nog, eftersom hon dog för nästan tre år sedan.
Barnbarnen och jag låg i sofforna och tittade på en Sunefilm. Då börjar den gamla pendylen i hallen plötsligt slå. Inte åtta slag, som låg närmast till hands, utan tio. Den är två timmar före sin tid och nu har den just slagit halv ett. Det var säkert fyra-fem år sedan den överhuvudtaget fungerade.
I mammas ögon var den klockan min under alla år. Hon köpte den på avbetalning samma år som jag föddes troligen på ASU, AB Svenska Urdepoten. Och någon gång kring 2000 sa hon "Nu får du ta din pendyl" och lämpade över uret till mig. Maken ville absolut inte ha klockan, men jag tycker att den passar i vår hall så där har den hängt stum i flera år.
Egentligen gillar jag inte att den tickar och slår. Tick tacket känns lite ödesmättat och ding dongande kan väcka både mig och barn. Om jag överhuvudtaget kan somna. Jag brukar ha svårt att koppla av och istället ligga och vänta på nästa slagomgång.
Maken är på filmfestivalen och tittar på Gomorra och kommer förmodligen bli skogstokig över klockfasonerna när han kommer hem.
Men det är en mycket vacker klocka.
Klockan är jättefin. Min väninna har en i sitt hus på landet och jag tycker det är hemtrevligt när den tickar och dongar. Jag ser att du lagt in en ny bild på dig, vad söt du är och vilket hår!
Jodå, klockan pryder sin plats och både jag och barnen lyckades både somna och sova hela natten.
Jag tyckte att förra bildens gröna bakgrund inte gick så bra ihop med det gråa. Därav ny bild. Och varför inte en lite frökenaktigare, när jag nu kan välja.
