Tolv - på det trettonde

År 1965 var ett omvälvande år på flera sätt. Syrran gick i åttan och blev allmänt omöjlig. Först fick hon B i uppförande och ordning för att hon skolkade en eftermiddag i slutet av mars. Så allvarligt såg man på skolk på den tiden.


Det var hon och tre andra tjejer i klassen, som tyckte att Rolling Stones var betydligt intressantare än kemilaborationen. Så de drog till Arlanda för att ge Mick Jagger ett värdigt mottagande. Senare på sommaren, slogs hon och andra mods med poliser på Sergels Torg.


Jag höll mig lite lugnare och var upptagen med att stifta bekantskap med nya, nästan osynliga plagg. Linnet t ex fick ge vika för BH. Mamma demonstrerade hur man satte på sig bysthållaren på bästa sätt. Bakochfram och uppochned och det sitter fortfarande kvar i muskelminnet.


Sen blev jag för stor för kalasbyxor och de ersattes av nylonstrumpor när jag skulle vara finklädd. Det krävde också en liten kurs.

- Tänk på att du ska fila bort ojämnheter på naglarna först. Annars kan det bli maskor innan du ens har fått på dig strumpan. Och även om det inte blir riktiga maskor, så kan minsta lilla rispa ge fula tvärmaskor.

- Sen kavlar du upp hela strumpan på händerna och trär den försiktigt på tån. Hälen kräver extra uppmärksamhet. Var noga när du rullar upp strumpan längs benen, så att den inte snor sig. Det är både fult och obekvämt.


Höfthållare med strumpeband och knappar höll strumporna uppe. Knapparna hade en benägenhet att lossna från sina fästen och försvinna. Rätt som det var kunde man känna hur strumpan började kasa ner fram eller bak och då fick man raskt rota fram en tjugofemöring som nödknapp.


På vårterminen i sexan åkte vi på skolresa till Gotland. Själva avresan var på min födelsedag. Inte nog med det; den morgonen vaknade jag med en molande värk i magen. Inne på toaletten förstod jag varför och gick ut i köket till mamma och sa att jag minsann inte tänkte åka någonstans.

- Varför inte det? När jag under tårar berättade att det var omöjligt eftersom jag fått mens, avfärdade mamma snabbt det hela.

- Men är du inte klok? Det kommer du att få dras med i åtminstone 40 år. Tror du verkligen att du kan ha undantagstillstånd för en sån sak?


Så det var bara att ta med sig ytterligare en nyhet på klädfronten: ett gummiband med två fästen som gick under namnet sanitetsgördel. Plagget, om man kan kalla det för plagg, kunde plötsligt släppa greppet om knuten på bindan och titta upp ovanför byxlinningen. Mycket pinsamt för en trettonåring.


Men jag klarade skolresan och de kommande 40 åren något så när, utan större besvär.


Kommentarer
Postat av: malou

Ack ja. Välsigne strumpyxorna, säger jag bara.

Och även om "Mimosamjuka Mimosept" sitter kvar i huvudet så är det så mycket bättre med vingar, antingen dom sitter på Libresse eller Allways :-).

2008-09-24 @ 15:01:33
URL: http://www.enjoydiary.net/no/malou
Postat av: Anonym

Ja, strumbyxan var nästan revolutionerande kan jag tro. Jag tror att jag hade strumpeband när jag var väldigt ung. Mest minns jag strumbyxor och naturligtvis sanitetsbindans fästanordning./Ninna/persiljeland/

2008-09-24 @ 18:09:38
Postat av: Rutan

Var glad att du fick en sanitetsgördel. Den anordning jag blev erbjuden skapade ångest för lång tid.

Det bästa som hände var när bindan med plast på ena sidan kom. Man kunde andas ut liksom.

2008-09-24 @ 18:27:03
URL: http://rutan.blogg.se/
Postat av: Fia

Det är annat än de osynliga mensskydd som finns numera. Enligt reklamen känner man sig både fräsch, glad, fri och sportig när man har mens.

2008-09-24 @ 22:01:16
URL: http://neverkeso.blogg.se/
Postat av: frktjatlund

malou; mimosept, precis så hette de. Varför sa man dambindor? Fanns det någon herrmodell?



ninna; Man kan undra varför strumpbyxan dröjde. Själva idén fanns ju redn i form av kalasbyxor.



rutan; anordning låter läskigt. Ungefär som kyskhetsbälte.



fia; ungefär som historien om den lille pojken som kom in på affären och ville köpa OB. Bara för att kunna spela tennis.

2008-09-25 @ 09:29:47
URL: http://frktjatlund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0