Uträknad
Inte har jag något minne av den fantastiska natten 1959 när Ingemar Johansson blev världsmästare. Trots att jag har åldern inne för det. Den troliga orsaken är Styvpappans sportfåneförakt. Och fånigare sport än boxning fanns knappast. Tyckte han. Och där är jag beredd att hålla med.
Särskilt sportsligt är det knappast att dunka varandra sanslösa, så att utövarna förr eller senare drabbas av hjärnskador. Som får dem att dö i förtid och vägen dit är plågsam. Både för dem själva och omgivningen.
Våra vänner Bergsprängarna blev tillsammans med andra i branschen, bjudna av Dynamitfabriken på mutresa till Solen någon gång på 80-talet. Ingo var med på resan som någon slags maskot. Dynamitgubbe - knock outgubbe, eller något ditåt.
Ingemar Johansson hade egentligen inte så mycket där att göra, men han lärde sig snabbt den spanska han hade behov av:
- Schåtta Be.
Så säger man om man vill ha en Jim Beam på en kanarisk bar: JB.
