Helgen
Fredagskväll i soffan där jag avslutade min irländska tegelstensroman, samtidigt som jag kollade på hockeyn. Lördag spontanfika med äldste sonen + sonhustru och därefter optikerärende till Skärholmen för moderns räkning. Hon har tappat ett av glasen till sina jätteglasögon, modell spyfluga. Själv tycker hon att de är urläckra och förmodligen var de svindyra när hon köpte dem på 70-talet. Hon framhåller så ofta hon kan att de är designad av Dior.
I granntrappen bor det en kvinna, som jag tror kommer från Iran eller nått ditåt. Hon bor tillsammans med sin svenske make och en massa halvvuxna- vuxna barn med respektive. Med jämna mellanrum ramlar det ut ett gäng med ungdomar på gården därifrån. De får tydligen inte röka inomhus. Lördag kväll skulle hon ha fest i hyresgästlokalen. Eftersom hon fattat tycke för M, sa hon att hon skulle skicka något av barnen med mat och vin till oss. Vi skulle absolut inte göra ordning något själva.
Dottern med familj var hemma hos oss på lördagskvällen och eftersom ingen persisk mat dök upp fick vi fixa måltiden själva. Svärsonen, som är jätteduktig i köket, hade gjort någon form av marinerad tonfisk (jag kommer inte ihåg vad den hette). Den tog vi till förrätt och jag hade entrecote, som jag gjorde bönsalsa och tzatziki till.
Söndagen tillbringade vi hos syrran. När vi kom hem på kvällen ringde det på dörren. Där stod grannkvinnans son med två uppläggningsfat med mat och en flaska vin till oss. Mamman hade råkat halka på en isfläck och i tumultet hade hon glömt bort sitt löfte. Men det var ingen fara med henne nu. Så det blev persiskt på söndagen istället.
Helgens rullar
En holländsk film, ”Försvunnen”, som visade sig vara förlagan till den amerikanska filmen ”Spårlöst försvunnen”. Vi såg också ”Spellbound”, en dokumentär där man fick följa åtta barn som gick till final i nationella mästerskapen i rättstavning. Den var klart sevärd och gripande. Barn, föräldrar och lärare blev intervjuade. Speciellt två av barnen blev mina favoriter, en flicka med mexikanska föräldrar och en svart flicka med en riktigt trashig mor.
I granntrappen bor det en kvinna, som jag tror kommer från Iran eller nått ditåt. Hon bor tillsammans med sin svenske make och en massa halvvuxna- vuxna barn med respektive. Med jämna mellanrum ramlar det ut ett gäng med ungdomar på gården därifrån. De får tydligen inte röka inomhus. Lördag kväll skulle hon ha fest i hyresgästlokalen. Eftersom hon fattat tycke för M, sa hon att hon skulle skicka något av barnen med mat och vin till oss. Vi skulle absolut inte göra ordning något själva.
Dottern med familj var hemma hos oss på lördagskvällen och eftersom ingen persisk mat dök upp fick vi fixa måltiden själva. Svärsonen, som är jätteduktig i köket, hade gjort någon form av marinerad tonfisk (jag kommer inte ihåg vad den hette). Den tog vi till förrätt och jag hade entrecote, som jag gjorde bönsalsa och tzatziki till.
Söndagen tillbringade vi hos syrran. När vi kom hem på kvällen ringde det på dörren. Där stod grannkvinnans son med två uppläggningsfat med mat och en flaska vin till oss. Mamman hade råkat halka på en isfläck och i tumultet hade hon glömt bort sitt löfte. Men det var ingen fara med henne nu. Så det blev persiskt på söndagen istället.
Helgens rullar
En holländsk film, ”Försvunnen”, som visade sig vara förlagan till den amerikanska filmen ”Spårlöst försvunnen”. Vi såg också ”Spellbound”, en dokumentär där man fick följa åtta barn som gick till final i nationella mästerskapen i rättstavning. Den var klart sevärd och gripande. Barn, föräldrar och lärare blev intervjuade. Speciellt två av barnen blev mina favoriter, en flicka med mexikanska föräldrar och en svart flicka med en riktigt trashig mor.
Kommentarer
Trackback
