Klart som korvspad
Min bror är väldigt speciell och har en alldeles egen halsbrytande logik. Han är en mycket troende ateist och det funkade bra tills hans fru fick cancer. Då fick han stora problem. Vems var felet?
På något vis blev det i alla fall Guds fel, trots att han inte finns. Men man kan ju inte anklaga någon som inte finns. Då väljer man det näst bästa. Självklart är det mitt fel, jag tror ju att Gud finns. Ja, inte bara mitt utan också alla andra som tror på en högre makt är självklart medskyldiga. Och Brorsan drar sig inte för att sätta folk på de anklagades bänk.
Konstigt att det är jag som jobbar med logiska problem till vardags?
Nu fick jag läsa flera gånger. Det är verkligen en halsbrytande logik.
Är det detta som ibland kallas "manlig logik"?
Jag vet inte vad man ska kalla det, men det kan fresta på i umgänget.
Jag förstår det och jag har läst det flera gånger, men jag fattar inte hur han på allvar kan få det till att det är ditt fel. Har du sådana kontakter uppåt så att du kan avgöra vad "Gud" ska göra med/mot människor som inte erkänner hans existens?
Om man inte tror att han finns, kan han knappast gripa in i någons liv heller. Eller...???
