En höna av en fläder
Stockholmsgrönskan är grönare än grönt efter senaste tidens regnskurar och flädern blommar vackrare än någonsin. Igår flockades blomplockare runt den här stora flädern bakom Frans Schartaus gymnasium.
Ett år fick även jag för mig att jag skulle vara huslig. Det var på den tiden det gick åt saft i hushållet. Men flädersaft passade inte alls barnmunnar.
- Vad är det här för underlig citronsaft?
Inte så konstigt. Flädersaft är lite åt "koka soppa på en spik"-hållet när man skärskådar receptet.
Nu över till något helt annat
Jag saknar vår lilla digitalkamera. Det blir inga vidare bilder med mobilen (se ovan). Inte så att jag missunnar Svärdottern den. Hon fick den av Maken, när han köpte den stora, med utbytbara objektiv. Och den orkar jag inte släpa på bara om utifall jag skulle få för mig att fånga något på bild.
Så nu har jag vidtalat Svärsonen i ämnet och han har lovat att komma med ett prisförslag på en tiotaggare. Många pixlar blir det! Fler och fler för varje år.
Asch, det där med pixlar är bara tull ( norrmännen säger så!). Mycket pixlar gör inte att bilderna blir bättre, bara att man kan förstora dem om man vill, men hur ofta gör man det. 99 av 100 bilder som jag tar ska ju mailas eller bloggas och då räcker det med väldigt lite, allt annat ställer bara till lagringsbekymmer eftersom det tar så stor plats med stora bilder.
Det låter så bra med en massa megapixlar. Och jag förstorar sällan eller aldrig bilder. Oftast förminskar jag dem istället. Hm, det kanske räcker med 8.
