frktjatlund

Det är inte de stora intäkterna som gör rik utan de små utgifterna. Den principen styr min arbetsgivare så att i samband med tjänsteärende få åka taxi på företagets bekostnad är inte att tänka på, oavsett befattning. Nu har man i alla fall infört ”tjänsteremsor”. Det betyder att man kan låna en rabattremsa och använda den för resor med SL. Alltid något! Egentligen tycker jag att det är bra att inte slösa pengar i onödan, när det finns fungerande kollektivtrafik.

Idag hade jag i alla fall tillfälle att använda mig av denna förmån och ta mig tur och retur till Kista på företagets bekostnad. Vi var på ett seminarium men hade inte läst informationen så noga och missat att företaget vi skulle besöka hade flyttat. De hade fortfarande samma gatuadress, men det nya kontoret låg några kvarter bort. De blev några nervösa minuter innan vi fått fatt i den rätta adressen och anlände med andan i halsen.

När jag var liten brukade jag och min bästa kompis tjuvåka kommunalt. Vi bodde vid slutstationen till en spårvagnslinje och när zigenarblodet gjorde sig påmint, hoppade vi på en spårvagn och bänkade oss bredvid några som skulle kunna vara våra föräldrar. En gång kom konduktören och sa till våra ”föräldrar” att de var tvungna att låta oss sitta i knäet. Det hade kommit ombord en massa folk och barn skulle inte ta upp sittplatser. Vi höll andan och kände oss påkomna, men våra ”föräldrar” begrep inte ett ord svenska och ruskade bara oförstående på huvudet. Vi hoppade snabbt upp och ställde oss i gången.

På den tiden hade barn en helt annan frihet än idag. Vi var bara 7-8 och fick med våra föräldrars tillåtelse åka runt på egen hand och bada eller hälsa på våra farmödrar, som bodde i innerstan. Jag vet inte om det var våra föräldrar som var ovanligt obekymrade, men jag skulle aldrig ha låtit våra barn åka på egen hand i till stan i den åldern.