Självmedicinering
Nu har jag helt själviskt tryckt i mig en liter jordgubbar. Tanken var att de skulle få åka med hem i ryggsäcken och pryda någon drink eller ätas av fler än jag. Nu har jag hittat en avhandling som stöder mitt egoistiska tilltag. Rubriken är
Jordgubbar till kvinnor – folatintag bör fördubblas
Tänk så praktiskt med nätet. Alltid hittar man något stöd för sina handlingar. Jag börjar likna Brorsan, som alltid uppfann skumma australiensiska undersökningar som ursäkt för det han gjorde.
Förr i världen, när vi tillbringade sommaren vid Halland-Skåne-Smålandsgränsen, ägnade jag och Lillsyrran oss åt självplock hos olika jordgubbsodlare. Nu läste jag att självplock knappt finns kvar. Ingen saftar eller syltar längre.
Vi hade med oss barnen och alla plockade och åt, så vi blev riktigt mätta på bär för den säsongen. Här i Stockholm finns det bara jordgubbar, rätt och slätt. I Skåne pratade man sorter. Zephyr och Senga Sengana var våra favoriter. Jordgubbarna man kan få här smakar inte hälften så gott och ändå går de i mig.
Sommarbarn i stan
I ren självbevarelsedrift lärde jag mig simma som sexåring. Syrran, jag och våra kompisar Lena och Christina åkte till Flatenbadet i stans regi. Varje morgon hämtade bussar upp barn vid olika skolor. Lena och jag ljög om vår ålder. Vi hade ännu inte fyllt sju år, den ålder som krävdes. Lögnen bekräftades till och med på ett intyg av våra mammor.
Inte nog med att vi ljög om vår ålder, vi ljög också om var vi bodde. Den upphämtningsplats som vi egentligen skulle gå till var inte den som låg närmast. Den som det var kortast väg till låg i grannförorten, tvärs över Riksettan, idag E4:an. Redan då var den sträckan hårt trafikerad och tvåfilig i båda riktningarna och vi fick klättra över ett högt staket i mittsträngen. Ganska huvudlöst av våra mammor att medverka till lögner och livsfara. Tänk om något hade hänt oss på badet, hur skulle man kunna kontakta familjen?
Bussarna gick tidigt på morgnarna. Alla barn hade varsitt kort med personuppgifter, som vi lämnade till ledarna. Jag tror att det var så de höll koll på att alla som åkte dit också kom med tillbaka. 
Syrran och Christina kunde redan simma. Lena och jag fick gå till en mindre strand där man hade simskola.
När vi var klara gick vi till våra storasystrar. Vi fick inte bada där de badade utan stod snällt på bryggan och tittade på. Syrran ropade till mig:
- Hoppa i! Jag har lärt mig livräddning idag.
Jag var lite tveksam. Det såg väldigt djupt ut.
- Det är säkert, jag kan livrädda, envisades hon.
Jag hoppade i men hon var inget vidare på livräddning. Jag minns hur jag skönk och den ljusa vattenytan försvann mer och mer. Till slut fick Syrran tag i mitt hår och kunde dra upp mig till ytan. På bryggan satt en badvakt i en fällstol. Hon hade inte rest sig en gång och hennes insats var att huta åt oss med orden:
- Så där får ni väl inte göra.
Nej, det fick vi inte. Men ett par veckor senare kunde jag simma.
Varje dag var det uppträdande på en scen. Man fick anmäla sig om man ville vara med. Lena anmälde sig i stort sett varje dag och drog med mig också. Vi sjöng skillingtrycksaktiga sånger som ”I en sal på lasarettet” och ”I fängelset går jag så stilla”. Eller så spelade vi upp sketcher. Allt detta för att få en extra slät bulle.
Mellanmålet serverades i form av mjölk och en slät bulle. Alla barn radade upp sig i långa led längs avbalkningar i form av vattenledningsrör. Där stod vi och bankade taktfast i rören med våra muggar tills mjölk- och bulltanterna började sitt jobb.
Vi tyckte att det var tanter, men jag vet att det förmodligen inte var särskilt gamla. Badvakter och annan personal utgjordes till stor del av sommarjobbande gymnasister.
Vid tretiden var det dags för hemfärd. Då gällde det att hitta rätt buss, så att man blev avprickad och fick tillbaka sitt kort.
Arbetskygg?
- Nej, tyvärr det går inte. Jag måste gå tidigt. Barn på dagis, du vet.
Så kan jag säga nu om någon skulle vilja lägga ett möte på eftermiddagen. Stella och jag tillbringar den sena eftermiddagen tillsammans så Tvåan kan jobba längre. Vem vill häcka kvar på jobbet när det är frysperiod (ändringsstopp). Hos oss fryser vi på sommaren och svettas på vintern.
På 80-talet jobbade jag på en resebyrå. Där fanns en oskriven lag att man skulle ställa upp och jobba över när det behövdes. Man borde vara tacksam över förmånen att få arbeta i branschen. Alla gjorde vad de kunde för att komma undan och de med småbarn ursäktade sig lätt och gick hem.
En dag kom en barnlös medarbetare släpande på en stor, tung låda. Hon hade kommit på en egen ursäkt för att kunna gå från jobbet i rimlig tid. I lådan låg ett dragspel och så fort det var aktuellt med övertid, så inföll hennes dragspelskurs. Vi hörde aldrig henne spela, trots att flera ville att hon skulle upp till bevis.
En av mina vänner har gått snäppet längre. Hon är singel och för några år sedan skaffade hon hund. Hon jobbar heltid och hunden, Grabben kallad, är på hunddagis under tiden. När det är tal om övertid för hennes del, kan hon avfärda det hela med:
- Nix, jag måste hämta Grabben på dagis.
Magkänsla
Varför är det oftast ägare till väldigt dyra bilar som smiter från trängselskatt? De flesta bilar jag sett, där man manipulerat med registreringsskylten är av märket BMW. Gärna extra stora modeller.
Trean, som vanligtvis inte har några skrupler, hamnade i gräl med sin kompanjon. Kompisen gillar inte trängselskatten och tyckte att de skulle fixa skyltarna på sina nya firmabilar. Trean tyckte att det var det skämmigaste han hört. Komma till kunder och annonsera att man var en smitare? Vilken rekommendation skulle det vara? Och är det inte ett demokratiskt fattat beslut?
Jag blev riktigt förvånad. Trean hade betänkligheter. Idag ska han få sin nya bil och jag undrar hur han tänker tackla hämtproblemet.
Sura Syrran ringde igår. Jag hade fått nya fullmakten från försäkringsbolaget och den här gången fylld jag i formuläret omedelbums, stoppade ner det i det portofria kuvertet och la det på gula lådan på en gång.
Ja, jag har postat brevet kunde jag säga utan att darra på manschetten. Hon förvånade mig med att inte komma med några negativa synpunkter på min städinsats. I stället var hon väldigt deltagande och undrade hur jag angripit det beryktade skafferiet. Det trodde jag aldrig.
Mammas skafferi
Ett skafferi från 50-talet sitter mot en yttervägg och har en ventil, som man kan öppna och stänga gradvis. Mamma hade ingen koll på hur man förvarade matvaror och hon ställde gärna in sånt som egentligen var kylvaror där. Det gick väl an på vintern. Värre var det sommartid.
En familjemiddag hemma hos mamma innebar stora risker. Folk blev osams, grät, skrek och blev magsjuka. Ja, magsjukan kom oftast lite senare än själva middagen. Lillsyrran och jag brukade klara oss, tack vare varsitt vältränat luktsinne.
Mammas sista make var säljare och vid ett tillfälle var vi bjudna för att han haft en affärsmiddag och en massa kallskuret hade blivit över. När brickan med kalkonköttet bars in möttes våra blickar (Lillsyrrans plus min). Vi hade båda känt att köttet verkade något ankommet och avböjde när det bjöds runt.
M och Svågern åt med god aptit och det fick konsekvenser. De fick tillbringa natten i badrummet. M blev sur och tyckte att jag borde varnat honom. Han hade nog rätt i det, men hur skulle jag veta att de skulle bli så dåliga. Barnen klarade sig i alla fall, men de åt inte lika mycket.
Efter den pärsen brukade vi ringa till varandra dagen efter och kolla hälsotillståndet.
Allmänn seghet
Idag känner jag mig helt mosig. Inte nog med att jag själv brottades med bredband och betalningar under kvällen igår. Åtskilliga andra gjorde det också och det störde min nattsömn.
Jourutryckningar för att hålla överbelastade system under armarna fyllde timmarna fram till midnatt. Sen var det visserligen lugnt, men jag sover inte så bra efter en sån pärs. Undermedvetet ligger jag kanske och väntar på nya larmsignaler.
Jag har kanske överdrivit M:s ointresse för sport. Han har faktiskt en stor passion, men den är han ganska ensam om. Om några dagar drar Tour de France igång och då är det Eurosport som gäller. Vi har cyklat en del och känt på hur det är att samarbeta med andra cyklister för att hela gruppen ska komma fram. Det bristande engagemanget i andra sporter är nog för att han är så totalt antinationalistisk.
Ytterligare ett stort plus med Touren är alla vackra bilder från Frankrike. Helikoptersvepningar över gamla medeltida slott och broar, backarna i Alperna och Pyrenéerna. Det gör oss så lagom sugna på att åka dit.
För att bota den existerande tristessen ska jag presenta M med den här käcka T-tröjan. Motivet föreställer den gula ledartröjan, som sex cykelhandskbehandskade (??) händer rycker åt olika håll så att tröjan ser ut som Frankrikes karta.
Gullregnen har blommat över men flädern är dessto vackrare. Nu lyser blomklasarna vita och nytvättade i Tanto. Det piggar upp lite grann i gråvädret.
Kvällsnöje
Betala räkningar ger inte någon större njutning. Speciellt inte när jag bara får beskedet ”Felaktigt lösenord” av Nexus Personal. Det är inte alls fel. Jag har haft samma lösen hela tiden och hittills har det funkat.
Handelsbanken måste ha en av marknadens mera puckade lösningar. Jag ringde supporten och den lille skåningens första fråga var:
- Har du bytt lösen i Windows?
- I Windowsinloggningen? Vad skulle det spela för roll?
Jo, det spelade stor roll.
- Ta du och backa till ditt förra lösen och prova igen.
Jag backade, men backade förmodligen till förra lösenordet på jobbet. Fel lösenord igen. Vad gör jag då?
- Du får hämta ny aktiveringskod på banken. Hur smidigt kan det vara?
Till slut kom jag på att jag var i otakt med de olika koderna och kunde registrera betalningarna. Inte blev jag mycket gladare för det. Alldeles för mycket pengar kommer att försvinna 06-06-30.
Tack, nu tror jag att jag avreagerat mig en smula. Och nästan lika trögt som här var det också.
Handelsbanken måste ha en av marknadens mera puckade lösningar. Jag ringde supporten och den lille skåningens första fråga var:
- Har du bytt lösen i Windows?
- I Windowsinloggningen? Vad skulle det spela för roll?
Jo, det spelade stor roll.
- Ta du och backa till ditt förra lösen och prova igen.
Jag backade, men backade förmodligen till förra lösenordet på jobbet. Fel lösenord igen. Vad gör jag då?
- Du får hämta ny aktiveringskod på banken. Hur smidigt kan det vara?
Till slut kom jag på att jag var i otakt med de olika koderna och kunde registrera betalningarna. Inte blev jag mycket gladare för det. Alldeles för mycket pengar kommer att försvinna 06-06-30.
Tack, nu tror jag att jag avreagerat mig en smula. Och nästan lika trögt som här var det också.
Språkbråk
Barn är påhittiga och har sin egen språkliga logik. Tvåan trodde länge att det hette parfin, det där man hade på sig, som luktade gott. Man använde det när man skulle vara fin. Mormor rökte sugaretter, det syntes tydligt.
Trean lärde sig läsa tidigt, men hade ett alldeles eget minimalistiskt sätt att stava. En gång visade han en teckning med en flicka på och jag frågade vem det var.
– Jag har ju skrivit det under henne.
Det enda jag såg var ”MA”.
– Vem är Ma?
– Det står inte Ma. Det står Emma. Så heter kusinen.
Jag har sett att det finns en bloggare som använder samma metod, tror jag i alla fall. Hon heter mly vilket borde vara Emily enligt Treans metod.
M har sina egna konstruktioner och har ett begrepp väl fastnat, så är det omöjligt för honom att ta till sig det rätta.
Innan vi hade vår platta TV, så var vi lyckliga ägare till en Sony med wild screen. Den visade mycket häftigare program än den konventionella versionen med wide screen.
Trean lärde sig läsa tidigt, men hade ett alldeles eget minimalistiskt sätt att stava. En gång visade han en teckning med en flicka på och jag frågade vem det var.
– Jag har ju skrivit det under henne.
Det enda jag såg var ”MA”.
– Vem är Ma?
– Det står inte Ma. Det står Emma. Så heter kusinen.
Jag har sett att det finns en bloggare som använder samma metod, tror jag i alla fall. Hon heter mly vilket borde vara Emily enligt Treans metod.
M har sina egna konstruktioner och har ett begrepp väl fastnat, så är det omöjligt för honom att ta till sig det rätta.
Innan vi hade vår platta TV, så var vi lyckliga ägare till en Sony med wild screen. Den visade mycket häftigare program än den konventionella versionen med wide screen.
När vi var i Ungern besökte vi flera trevliga terminalbad. Hur det nu var möjligt? Att besöka flera, alltså.
En grannkvinna lider av den jobbiga åkomman mystisk fibros. På läkarintyget står det förmodligen fibromyalgi.
Några vänner har en son med Aschbergs syndrom. Man skulle kunna tro att den sjukdomsbilden kännetecknas av håravfall och en omnipotent inställning. Så är icke fallet med den här pojken, hans symtom liknar mer de som utmärker en med Aspergers syndrom.
Sen slänger han gärna in bokstaven r här och där: Froppa är en hockeyspelare och Deberhams varuhus ligger på Drottninggatan.
Dubbelspel
Mamma hade skilt sig från pappa och varit skild något år. En kväll övertalades hon att följa med några vänner till Solvalla. De hade flera säkra stalltips. Mamma hade ingen aning om travsport och vilka hästar som var meningsfulla att satsa på. Men i ett lopp skulle en häst som hette Betty starta. Den satsade mamma på, den hette ju likadant som hon själv.
Vännerna skrattade åt hennes tafatta spel, men den helt otippade hästen gick in som etta och mamma var förmodligen ganska ensam om satsningen. Hon vann rejält med pengar. Det blev nya sängar till alla. Mamma kostade på sig själv en duxsäng.
Hennes stora dröm var att bjuda upp fosterföräldrarna från Småland och visa dem Stockholm. De hade inte varit längre än till Växjö. Ett problem var att mamma inte förmått sig att berätta att hon skilt sig. Min pappa lovade att spela med i teatern och agera äkta man under deras besök.
Mammas fosterföräldrar var glada över besöket och tyckte väldigt mycket om svärsonen. Något år senare fick de veta att mamma skilt sig. Men jag tror inte att de fick vet när det ägde rum.
Jag har spridda minnen från besöket, trots att jag bara var drygt två år. Eller så har jag minnen av minnet, som fotona hjälpt mig att bevara.
Vi var bl a på Skansen och vi barn fick varsin ballong. Jag tappade taget om min och den for till väders. Självklart blev jag jätteledsen. Solhättan och övrig klädsel var turkos. Mamma var mycket noga med att klä oss i rätt färger, men hon var ingen mästare på bildkomposition.
Vännerna skrattade åt hennes tafatta spel, men den helt otippade hästen gick in som etta och mamma var förmodligen ganska ensam om satsningen. Hon vann rejält med pengar. Det blev nya sängar till alla. Mamma kostade på sig själv en duxsäng.
Hennes stora dröm var att bjuda upp fosterföräldrarna från Småland och visa dem Stockholm. De hade inte varit längre än till Växjö. Ett problem var att mamma inte förmått sig att berätta att hon skilt sig. Min pappa lovade att spela med i teatern och agera äkta man under deras besök.
Mammas fosterföräldrar var glada över besöket och tyckte väldigt mycket om svärsonen. Något år senare fick de veta att mamma skilt sig. Men jag tror inte att de fick vet när det ägde rum.
Jag har spridda minnen från besöket, trots att jag bara var drygt två år. Eller så har jag minnen av minnet, som fotona hjälpt mig att bevara.
Vi var bl a på Skansen och vi barn fick varsin ballong. Jag tappade taget om min och den for till väders. Självklart blev jag jätteledsen. Solhättan och övrig klädsel var turkos. Mamma var mycket noga med att klä oss i rätt färger, men hon var ingen mästare på bildkomposition.
Ytterligare utsvävningar
Soliga sommardagar och vi är snudd på ensamma i stan. Det betyder att vi är uteserveringarnas okrönta kungapar och vi brukar tillbringa eftermiddagarna på något trevligt ställe med någon god bok.
Igår satt vi ett par timmar på Legumes vegetariska café vid Bysistorget. Det blev en surrealistisk upplevelse. Bakom min rygg satt en något medfaren man i 55-årsåldern. Han var orakad med fett hår och kostymen hade många år på nacken. Framför sig hade han två cigarrettpaket och han rökte oavbrutet. Tvärs över bordet satt en högst normal man i 30-åldern.
Den äldre mannen pratade hela tiden högt om Marx, Lenin, Sovjetunionen och andra typer av ämnen som var högaktuella på 70-talet.
Visste ni förresten att det var ryska forskare som kom på det där med genmanipulation. Att man i väst så småningom fick klart för sig sådana saker var för att de som satt inne med kunskaperna läckte lite då och då på internationella konferenser. Något som jag inte heller visste var att Aristoteles och Marx egentligen var samma person.
Allt det där och mycket mer kunde den något högljudde bordsgrannen ge besked om. Det enda jag hörde den yngre säga var:
Igår satt vi ett par timmar på Legumes vegetariska café vid Bysistorget. Det blev en surrealistisk upplevelse. Bakom min rygg satt en något medfaren man i 55-årsåldern. Han var orakad med fett hår och kostymen hade många år på nacken. Framför sig hade han två cigarrettpaket och han rökte oavbrutet. Tvärs över bordet satt en högst normal man i 30-åldern.
Den äldre mannen pratade hela tiden högt om Marx, Lenin, Sovjetunionen och andra typer av ämnen som var högaktuella på 70-talet.
Visste ni förresten att det var ryska forskare som kom på det där med genmanipulation. Att man i väst så småningom fick klart för sig sådana saker var för att de som satt inne med kunskaperna läckte lite då och då på internationella konferenser. Något som jag inte heller visste var att Aristoteles och Marx egentligen var samma person.
Allt det där och mycket mer kunde den något högljudde bordsgrannen ge besked om. Det enda jag hörde den yngre säga var:
– Det måste kännas skönt att förstå hur allt hänger ihop. Jag vet inte om det var ironi bakom, men den andre nickade nöjd.
Vi trodde att det var fråga om en patient-vårdarkonstellation, men när de bröt upp kramade de om varandra på ett sätt som mer antydde far-sonrelation.
När vi var på Gerda häromdagen fick vi in vinet i en käck vinkylare. Det var en liten genomskinlig plastkasse fylld med is. M var snabb och frågade om vi kunde köpa den. Visst, sa kyparen och kom med ett sprillans nytt exemplar för 50 kr.
Uteserveringen för dagen var på Blå Dörren vid Slussen. De har en söndagsmeny där alla varmrätter kostar 100 kr. Lunch där med Ettan och Svärdotter. De är hundvakter åt en nervös jycke. Noa blev väldigt besviken när han såg hunden. Han hade hört att det skulle vara en fågelhund.
Vi trodde att det var fråga om en patient-vårdarkonstellation, men när de bröt upp kramade de om varandra på ett sätt som mer antydde far-sonrelation.
När vi var på Gerda häromdagen fick vi in vinet i en käck vinkylare. Det var en liten genomskinlig plastkasse fylld med is. M var snabb och frågade om vi kunde köpa den. Visst, sa kyparen och kom med ett sprillans nytt exemplar för 50 kr.
Uteserveringen för dagen var på Blå Dörren vid Slussen. De har en söndagsmeny där alla varmrätter kostar 100 kr. Lunch där med Ettan och Svärdotter. De är hundvakter åt en nervös jycke. Noa blev väldigt besviken när han såg hunden. Han hade hört att det skulle vara en fågelhund.
– Men var är vingarna, undrade han.
Scheisse
Eller det var kul så länge det varade. Ja, ja VM går vidare utan Sverige. Ingen större katastrof. Tyskland var bara så mycket bättre. Jag har bara en kritisk synpunkt på svenskarna. Varför måste männen på svenska bänken se ut som ett gäng finnar på campingsemester? Tacka vet jag Svennis, proper och snygg i kostym. Så ska en coach se ut.
Tyskarna då, med sina fåniga frisyrer? Inte den typiska tyska hockeyfrillan, men varför rakar inte alla skallarna som Ljungberg och Larsson? Det går åt en massa energi att hålla hår och hårband på plats.
Brunch idag igen. Denna gång på Jimmys Marina, Hammarby Sjöstad. Ettan, Trean med familj och vi satt i solgasset på uteserveringen. Vi hämtade tillbaka bilen och då pågick en Winnerbäckspecial på P3. Andra halvan var en liveinspelning av en Linköpingskonsert. Det lät inget vidare. Göteborg 15/7??
Dagens middag = råa morötter. En kompensation för tidigare utsvävningar.
Tyskarna då, med sina fåniga frisyrer? Inte den typiska tyska hockeyfrillan, men varför rakar inte alla skallarna som Ljungberg och Larsson? Det går åt en massa energi att hålla hår och hårband på plats.
Brunch idag igen. Denna gång på Jimmys Marina, Hammarby Sjöstad. Ettan, Trean med familj och vi satt i solgasset på uteserveringen. Vi hämtade tillbaka bilen och då pågick en Winnerbäckspecial på P3. Andra halvan var en liveinspelning av en Linköpingskonsert. Det lät inget vidare. Göteborg 15/7??
Dagens middag = råa morötter. En kompensation för tidigare utsvävningar.
Andra får röja på Möja
Eller rapport från en icke-firare. Vi har skickat iväg övriga stockholmare ut i Skärgården eller var det nu kan befinna sig. Stan är i stort sett tom, endast några överblivna icke önskvärda och patetiska typer är kvar.
Trean ringde igår och ville låna bilen till Mariefred. Vi körde över den i morse och ett smärre bråk uppstod. Trean ville inte köra, polisen tog lappen. Svärdottern ville inte heller köra. Det var hundra år sedan och sonen är inte nådig som back seat driver. Vi lämnade platsen innan saken var avgjord. Det kändes bäst så för samvetets skull.
Frukost på Clarion Hotel, Skanstull, kostar 150 spänn. Klockan var 10:15 och vi brunchade där till 11:30. Billigt smörgåsbord och jag är snudd på fortfarande mätt.
Vi promenerade stan runt och någon neutronbomb verkade ha eliminerat alla svenskar. Äntligen fanns det ett bord på uteserveringen på M/S Gerda vid Norr Mälarstrand. Förutom oss var det bara några enstaka turister som hittat dit.
Ny semester = nya fighter
Inför förra semestern var ryggsäckarna ett tvisteämne. Nu är tältfrågan på tapeten. Vi har ett mastodontkupoltält, som M skäms så oerhört för. Det ser precis ut som ett litet kupoltält, men i kvadrat/kubik, så att säga. Höjden är 2,5 m, basen är på 3 x 3 m, plus 2 x 2 m för absiden. Behöver jag tillägga att vi alltid väcker stor uppmärksamhet på tältplatser?
Skapelsen är av Konsums eget märket, Wig Wam. Bara det är så pinsamt att det först M gjorde var att sprätta bort all spårbarhet till fabrikatet. Det var jag som drev igenom köpet. Min prio nr ett är att ha ståhöjd. Jag vill inte behöva krypa in i tältet. Prio nr två är att jag vill kunna sitta på fällstol i förtältet om det skulle regna.
Vårt tält är bortlovat till Trean och nu har jag och min egen skrivbordstrapper ett nytt krig. Svenska tält finns bara i två grupper: kryp/lättviktmodellen eller familjevarianten som väger ton. Ingenting för oss. Jag har hittat en fransk modell, som sågades omedelbart (1. Det är så fult. 2. Coolhetsfaktor = 0). Nu har vi hittat en variant som vi båda kan enas om. Men närmaste affär ligger i Fulda, Tyskland. Det går att köpa på nätet, men då tillkommer fraktkostnad. Vi får väl ta vägarna förbi. M konstaterade att butiken lagt in sina GPS-koordinater. Ännu ett skäl för en sån manick.
Ett tält behöver vi för under augusti kommer vi fara runt på Europas vägar. Det är något vi alltid ser fram emot. Lukten av bilfärja, glada skyltar längs autobahn: Nicht so schnell, Annabell; Reisen - nicht rasen, små franska hotell med fantastiska trerättersmiddagar, det ger äkta semesterkänsla.
För att inte kostnaderna ska braka iväg alltför mycket brukar vi alltid campa några nätter. Tältkostnaden är intjänad ganska snabbt och livet på en tältplats är så mycket intressantare än hotellvistelser. Man får tillfälle att studera sina medmänniskor på väldigt nära håll: hur de diskar (det skiljer sig från hur jag gör), hur och vad de tvättar, vad de äter och dricker och hur det låter när de sover.
Trean ringde igår och ville låna bilen till Mariefred. Vi körde över den i morse och ett smärre bråk uppstod. Trean ville inte köra, polisen tog lappen. Svärdottern ville inte heller köra. Det var hundra år sedan och sonen är inte nådig som back seat driver. Vi lämnade platsen innan saken var avgjord. Det kändes bäst så för samvetets skull.
Frukost på Clarion Hotel, Skanstull, kostar 150 spänn. Klockan var 10:15 och vi brunchade där till 11:30. Billigt smörgåsbord och jag är snudd på fortfarande mätt.
Vi promenerade stan runt och någon neutronbomb verkade ha eliminerat alla svenskar. Äntligen fanns det ett bord på uteserveringen på M/S Gerda vid Norr Mälarstrand. Förutom oss var det bara några enstaka turister som hittat dit.
Ny semester = nya fighter
Inför förra semestern var ryggsäckarna ett tvisteämne. Nu är tältfrågan på tapeten. Vi har ett mastodontkupoltält, som M skäms så oerhört för. Det ser precis ut som ett litet kupoltält, men i kvadrat/kubik, så att säga. Höjden är 2,5 m, basen är på 3 x 3 m, plus 2 x 2 m för absiden. Behöver jag tillägga att vi alltid väcker stor uppmärksamhet på tältplatser?
Skapelsen är av Konsums eget märket, Wig Wam. Bara det är så pinsamt att det först M gjorde var att sprätta bort all spårbarhet till fabrikatet. Det var jag som drev igenom köpet. Min prio nr ett är att ha ståhöjd. Jag vill inte behöva krypa in i tältet. Prio nr två är att jag vill kunna sitta på fällstol i förtältet om det skulle regna.
Vårt tält är bortlovat till Trean och nu har jag och min egen skrivbordstrapper ett nytt krig. Svenska tält finns bara i två grupper: kryp/lättviktmodellen eller familjevarianten som väger ton. Ingenting för oss. Jag har hittat en fransk modell, som sågades omedelbart (1. Det är så fult. 2. Coolhetsfaktor = 0). Nu har vi hittat en variant som vi båda kan enas om. Men närmaste affär ligger i Fulda, Tyskland. Det går att köpa på nätet, men då tillkommer fraktkostnad. Vi får väl ta vägarna förbi. M konstaterade att butiken lagt in sina GPS-koordinater. Ännu ett skäl för en sån manick.
Ett tält behöver vi för under augusti kommer vi fara runt på Europas vägar. Det är något vi alltid ser fram emot. Lukten av bilfärja, glada skyltar längs autobahn: Nicht so schnell, Annabell; Reisen - nicht rasen, små franska hotell med fantastiska trerättersmiddagar, det ger äkta semesterkänsla.
För att inte kostnaderna ska braka iväg alltför mycket brukar vi alltid campa några nätter. Tältkostnaden är intjänad ganska snabbt och livet på en tältplats är så mycket intressantare än hotellvistelser. Man får tillfälle att studera sina medmänniskor på väldigt nära håll: hur de diskar (det skiljer sig från hur jag gör), hur och vad de tvättar, vad de äter och dricker och hur det låter när de sover.
Och vi är på flera sätt ett skådespel för dem också.
Sommarens fästligheter
För ett tag sen tittade jag på ett inslag på CNN. Det handlade om tics och jag blev mer och mer förvirrad. Det lät som nervryckningar spred sig som en löpeld över hela amerikanska östkusten. Det hela klarnade när jag fick se en bild på fenomenet.
Tvåan och Stella vaccinerade sig mot TBE och borrelia i veckan eftersom de ska tillbringa sommaren i Afrika (torpet i Sörmland). Vi har ett nervöst förhållande till fästingar i vår familj. Varje sommar, när barnen var små, hyrde vi hus i Skärgården och varje kväll groomade vi med varandra. Vi kollade igenom platser där de små odjuren kunde gömma sig, knäveck, armveck och alla möjliga och omöjliga veck inspekterades.
En som alltid verkade gå fri från angrepp var Tvåan. På sensommaren, när hon var fem år blev hon dålig. Hon fick långvarig feber och magrade. Pinnig var hon redan förut och nu blev jag tvungen att tänka på vad jag satte på henne för kläder. Annars kunde inte äldre damer låta bli att kommentera henne.
Vi var på alla möjliga undersökningar utan att man kunde ställa någon diagnos. Febern gick över, men plötsligt en morgon vaknade Tvåan med halvsidig ansiktsförlamning. På Sachska menade läkarna att hon förmodligen haft en öroninflammation och att förlamningen skulle försvinna.
Förlamningen försvann, men jag började se att hon skelade med ena ögat när hon var trött. Till sist ”trillade” ögat in helt och hållet i ögonvrån. Ögonläkaren konstaterade att nerven som styrde ögonrörelserna var skadad och det fanns inget man kunde göra. En operation var bara kosmetisk, ögat skulle förbli oanvänt och i praktiken innebär det att hon är enögd.
Först 20 år senare läste jag om sambandet mellan fästingbett, borrelia och ansiktsförlamning. Visste man inte det när Tvåan var liten? Tog man de blodprov, som kunde visa på borrelia? Jag kontaktade Sachska, men det lät som världens apparat att ta fram så gamla journaler så jag gick inte vidare med det hela.
Tvåan lider av sin enögdhet. Hon har svårt med avståndsbedömning och det komplicerar så enkla saker som att mata Stella.
Jag kan inte minnas att det fanns vaccinationskampanjer på 70-talet. Men det är bra att vakenheten för problemen är mycket större idag.
Tvåan och Stella vaccinerade sig mot TBE och borrelia i veckan eftersom de ska tillbringa sommaren i Afrika (torpet i Sörmland). Vi har ett nervöst förhållande till fästingar i vår familj. Varje sommar, när barnen var små, hyrde vi hus i Skärgården och varje kväll groomade vi med varandra. Vi kollade igenom platser där de små odjuren kunde gömma sig, knäveck, armveck och alla möjliga och omöjliga veck inspekterades.
En som alltid verkade gå fri från angrepp var Tvåan. På sensommaren, när hon var fem år blev hon dålig. Hon fick långvarig feber och magrade. Pinnig var hon redan förut och nu blev jag tvungen att tänka på vad jag satte på henne för kläder. Annars kunde inte äldre damer låta bli att kommentera henne.
Vi var på alla möjliga undersökningar utan att man kunde ställa någon diagnos. Febern gick över, men plötsligt en morgon vaknade Tvåan med halvsidig ansiktsförlamning. På Sachska menade läkarna att hon förmodligen haft en öroninflammation och att förlamningen skulle försvinna.
Förlamningen försvann, men jag började se att hon skelade med ena ögat när hon var trött. Till sist ”trillade” ögat in helt och hållet i ögonvrån. Ögonläkaren konstaterade att nerven som styrde ögonrörelserna var skadad och det fanns inget man kunde göra. En operation var bara kosmetisk, ögat skulle förbli oanvänt och i praktiken innebär det att hon är enögd.
Först 20 år senare läste jag om sambandet mellan fästingbett, borrelia och ansiktsförlamning. Visste man inte det när Tvåan var liten? Tog man de blodprov, som kunde visa på borrelia? Jag kontaktade Sachska, men det lät som världens apparat att ta fram så gamla journaler så jag gick inte vidare med det hela.
Tvåan lider av sin enögdhet. Hon har svårt med avståndsbedömning och det komplicerar så enkla saker som att mata Stella.
Jag kan inte minnas att det fanns vaccinationskampanjer på 70-talet. Men det är bra att vakenheten för problemen är mycket större idag.
Värdelös?
Krypa upp i soffan? Tjo hej du, det gick bort direkt. M gick köpte lammspett på Folkets Kebab (svinullagott). Hur många gånger per vecka? Sällan oftare än två. På väg därifrån passerade han Videorullen. En självklar passage onsdagskvällar för att kolla in de nya dvd-släppen.
Vad kommer han hem? En asiatisk slåssfilm (Seven swords). Jag pallar inte scener där blodet sprutar, hur vacker bildkompositionen än är. M tycker att det är som balett, fast vackrare. Det måste vara Y-kromosonen.
Städning & statistik
För många år sedan drev vi ett städföretag. Det var på den goda tiden, 80-talet. Man kunde tjäna bra med pengar i branschen på den tiden. Vi städade kontor och våra kunder utökade sina verksamheter. Det krävde nya lokaler som behövde städas. Sen kom 90-talet och luften gick ur kunderna och det drabbade oss. Alla började dra åt svångremmen och krympa verksamhet och lokaler. Kostnader var ett otyg, speciellt återkommande, som månadsfakturor för lokalvård.
Städning är också ett tacksamt område för åsikter. Alla kan ha synpunkter på resultatet och det hade man. Nöjda kunder fanns knappt att uppbringa. Ingen tycktes begripa att man fick det man betalade för. Dags att gå vidare till nya verksamheter!
Nu pysslar jag en del med att ta fram statistik. Beställare har önskemål om att man ska räkna ut olika värden. Jag tar fram dem och sen börjar alla ventilera sina synpunkter på resultatet. Beställarna får på moppe. Hur tänkte ni? Varför ställdes inte det värdet mot den vikten? Jag får brottas med folk om petitesser. Det går åt energi att försvara det man får fram.
Konklusion:
Ta inte på er städning eller statistik. Alla borde hålla efter sin egen skit och räkna ut sina egna nyckeltal. Jag räknar med att syrrorna har synpunkter på kvällens insats.
Vad kommer han hem? En asiatisk slåssfilm (Seven swords). Jag pallar inte scener där blodet sprutar, hur vacker bildkompositionen än är. M tycker att det är som balett, fast vackrare. Det måste vara Y-kromosonen.
Städning & statistik
För många år sedan drev vi ett städföretag. Det var på den goda tiden, 80-talet. Man kunde tjäna bra med pengar i branschen på den tiden. Vi städade kontor och våra kunder utökade sina verksamheter. Det krävde nya lokaler som behövde städas. Sen kom 90-talet och luften gick ur kunderna och det drabbade oss. Alla började dra åt svångremmen och krympa verksamhet och lokaler. Kostnader var ett otyg, speciellt återkommande, som månadsfakturor för lokalvård.
Städning är också ett tacksamt område för åsikter. Alla kan ha synpunkter på resultatet och det hade man. Nöjda kunder fanns knappt att uppbringa. Ingen tycktes begripa att man fick det man betalade för. Dags att gå vidare till nya verksamheter!
Nu pysslar jag en del med att ta fram statistik. Beställare har önskemål om att man ska räkna ut olika värden. Jag tar fram dem och sen börjar alla ventilera sina synpunkter på resultatet. Beställarna får på moppe. Hur tänkte ni? Varför ställdes inte det värdet mot den vikten? Jag får brottas med folk om petitesser. Det går åt energi att försvara det man får fram.
Konklusion:
Ta inte på er städning eller statistik. Alla borde hålla efter sin egen skit och räkna ut sina egna nyckeltal. Jag räknar med att syrrorna har synpunkter på kvällens insats.
Äntligen!
Köket är städat! M och jag gjorde en gemensam insats efter jobbet och fixade hos mamma. Två gånger tre timmar och allt blänker. Inte illa. Jag är spisexperten och den blev som ny. Men känner jag Syrran rätt så kommer hon ha helt annan uppfattning om våra insatser.
Jag avslutade uppgiften med att välta ut en tiolitershink över golvet. Det fanns ingen mopp så vi fick krypa på knä och torka upp vattnet med wettexdukar. Mamma var en riktig pedant, så det var inte alltför smutsigt, som tur. Det var bara sista året som hon inte klarade städningen själv så det hade inte hunnit bli för igengrott.
Nu ska jag ta igen mig i soffan. Det är jag värd.
Jag avslutade uppgiften med att välta ut en tiolitershink över golvet. Det fanns ingen mopp så vi fick krypa på knä och torka upp vattnet med wettexdukar. Mamma var en riktig pedant, så det var inte alltför smutsigt, som tur. Det var bara sista året som hon inte klarade städningen själv så det hade inte hunnit bli för igengrott.
Nu ska jag ta igen mig i soffan. Det är jag värd.
Måste man kunna allt?
Nu har mitt jobb implementerat redundans. Så formulerar man sig på vår datadrift. Värsta exemplet var en instruktion på svenska med den välformulerade rubriken: Hur man monitorerar submittade processer.
Redundansen i det här fallet är att vi har två Internetleverantörer. Jag har en näpen liten dator hemma. En laptop med dockstation, som jag kan koppla upp mig till jobbet med. Nu fixar jag inte det tekniska så bra, så jag bar med mig datorn och överlät den till en av teknikerna för att han skulle fixa ytterligare en VPN-manick.
Det skulle jag aldrig ha gjort. När jag fick tillbaka den, sa den lille teknikern stolt att nu var den uppgraderad. Innebörden i det var att inget funkade. Alla bluetoothfunktioner borta. Trådlösa nätverket väck. Och hela tiden skulle jag dra pekfingret över en sensor för att bekräfta min identitet. En sensor som man inte kommer åt när datorn sitter i dockstationen.
Efter några tappra försök att konfigurera ett trådlöst nätverk så gav jag upp och ringde Ettan. Han suckade och kom över. Tur att man har experter på nära håll. Han avinstallerade all idioti, knäckte routerns lösenord och nu funkar allt som förut. Ettan sa till på skarpen att nästa gång skulle jag inte låta teknikfreaks på jobbet lägga vantarna på maskinen utan låta honom sköta allt från början.
Igår eftermiddag skickade Ettan ett mejl.
Subject (ämne): Tjänster & gentjänster.
Han har inte fullständig gymnasiekurs i alla ämnen. Just nu distanspluggar han på Komvux.
Appendix (bilaga): Referat av en artikel om slangspråkets påverkan på svenskan.
Context (innehåll): Kan inte du kolla på min uppsats när jag nu hjälpte dig med datorn :-D.
Det gjorde jag och kom med konstruktiv kritik och han skrev om och om, så jag blev riktigt nöjd med hans insats. Hoppas Komvuxet blir det också. Lite smickrad blev jag över hans förtroende för mitt omdöme.
Redundansen i det här fallet är att vi har två Internetleverantörer. Jag har en näpen liten dator hemma. En laptop med dockstation, som jag kan koppla upp mig till jobbet med. Nu fixar jag inte det tekniska så bra, så jag bar med mig datorn och överlät den till en av teknikerna för att han skulle fixa ytterligare en VPN-manick.
Det skulle jag aldrig ha gjort. När jag fick tillbaka den, sa den lille teknikern stolt att nu var den uppgraderad. Innebörden i det var att inget funkade. Alla bluetoothfunktioner borta. Trådlösa nätverket väck. Och hela tiden skulle jag dra pekfingret över en sensor för att bekräfta min identitet. En sensor som man inte kommer åt när datorn sitter i dockstationen.
Efter några tappra försök att konfigurera ett trådlöst nätverk så gav jag upp och ringde Ettan. Han suckade och kom över. Tur att man har experter på nära håll. Han avinstallerade all idioti, knäckte routerns lösenord och nu funkar allt som förut. Ettan sa till på skarpen att nästa gång skulle jag inte låta teknikfreaks på jobbet lägga vantarna på maskinen utan låta honom sköta allt från början.
Igår eftermiddag skickade Ettan ett mejl.
Subject (ämne): Tjänster & gentjänster.
Han har inte fullständig gymnasiekurs i alla ämnen. Just nu distanspluggar han på Komvux.
Appendix (bilaga): Referat av en artikel om slangspråkets påverkan på svenskan.
Context (innehåll): Kan inte du kolla på min uppsats när jag nu hjälpte dig med datorn :-D.
Det gjorde jag och kom med konstruktiv kritik och han skrev om och om, så jag blev riktigt nöjd med hans insats. Hoppas Komvuxet blir det också. Lite smickrad blev jag över hans förtroende för mitt omdöme.
Lurad
Vi har flera bekanta med dåligt omdöme. De ringer och jag svarar. Oftast är det inte mig de vill prata med, men de undrar för artighets skull hur läget är. De allra flesta för väntar sig att man ska säga något i stil med att det är mycket nu. Alla ska verka så upptagna och eftersom jag är en tvärtomare så kan jag inte motstå att säga att jag inte har något speciellt för mig.
Sen kommer nästa fråga:
- Har du gubben hemma?
Jag har inga gubbar hos mig. Gubbar finns på fotbollsplan (Kom igen, gubbar) eller på parkbänkar (full-). Men jag har sett att många andra bloggare är begåvade med en sådan.
När jag korrigerat dem och räckt över luren till maken, så pågår samtalet några minuter. De försöker komma överens om något och plötsligt får M uppmaningen att höra med Regeringen. Han har inga sådana kontakter.
- Jaha, du menar lilla gumman, säger M för att reta mig.
Nej, det är inte roligt. Jag är lite överkänslig och tycker att saker ska benämnas med sitt rätta namn.
Lurad igen
Bestämda Syrran ringde just.
- Försäkringsbolaget har ännu inte fått fullmakten.
- Mycket märkligt. Den måste ha kommit bort på posten.
Vart har alla hjälpsamma människor tagit vägen?
Sen kommer nästa fråga:
- Har du gubben hemma?
Jag har inga gubbar hos mig. Gubbar finns på fotbollsplan (Kom igen, gubbar) eller på parkbänkar (full-). Men jag har sett att många andra bloggare är begåvade med en sådan.
När jag korrigerat dem och räckt över luren till maken, så pågår samtalet några minuter. De försöker komma överens om något och plötsligt får M uppmaningen att höra med Regeringen. Han har inga sådana kontakter.
- Jaha, du menar lilla gumman, säger M för att reta mig.
Nej, det är inte roligt. Jag är lite överkänslig och tycker att saker ska benämnas med sitt rätta namn.
Lurad igen
Bestämda Syrran ringde just.
- Försäkringsbolaget har ännu inte fått fullmakten.
- Mycket märkligt. Den måste ha kommit bort på posten.
Vart har alla hjälpsamma människor tagit vägen?
Tillbaka till 50-talet
När jag, som barn skickades ut till sommarhem på 1950-talet minns jag den stora lapp jag hade i ett band om halsen. Alla barn samlades på Centralen och delades in i olika grupper. Jag kunde inte läsa, men jag skulle tro att lappen innehöll uppgifter om namn och adress dit jag var på väg.
Jag minns att vi var väldigt sena vid ett tillfälle och det var lätt hysteriskt innan mamma hittade var mitt kort fanns och vilken grupp jag skulle hålla mig till. Fortfarande är just den känslan jag hade då ett återkommande tema i mina mardrömmar. Jag försöker hinna med ett tåg eller en buss, men kan inte få med mig packningen. Det är så många väskor och påsar och jag vet inte vilken perrong jag ska till.
Färden norrut med tåg kändes lång. Jag antar att det fanns någon vuxen som höll koll på vilka barn som skulle av på vilken station. Min anhalt var Söderhamn där jag blev hämtad av sommarföräldrarna och fortsatte med buss till ett litet samhälle utanför stan.
Vistelsen i Hälsingland 1956 blev längre än planerat. Den sommaren blev jag hämtad med bil. Mamma hade träffat en ny man och det var i hans Opel vi åkte hem alla tre. Bert, som han hette, var snäll och omtänksam mot oss barn. Mamma och han gifte sig ett halvår senare när Lillsyrran var på gång.
Trots att Bert var 31 år bodde han fortfarande hemma hos sin mamma. Vi bodde i en liten tvåa i Hökarängen. Bostadssituationen för oss och andra var minst sagt problematisk. Men även på den tiden fanns det genvägar. Pappa arbetade som revisor och en uppdragsgivare var byggmästare och ordnade en stor lägenhet i ett av sina nybyggda hus. Mamma blev hemmafru.
Pappa Bert arbetade mycket men det var alltid lika roligt när han väl kom hem. Vi prenumererade på Kalle Anka och när det kommit ett nytt nummer, stod vi och tittade ut genom fönstret på bilarna som kom till parkeringsplatsen. Syrrans och min kommentar var alltid:
Jag minns att vi var väldigt sena vid ett tillfälle och det var lätt hysteriskt innan mamma hittade var mitt kort fanns och vilken grupp jag skulle hålla mig till. Fortfarande är just den känslan jag hade då ett återkommande tema i mina mardrömmar. Jag försöker hinna med ett tåg eller en buss, men kan inte få med mig packningen. Det är så många väskor och påsar och jag vet inte vilken perrong jag ska till.
Färden norrut med tåg kändes lång. Jag antar att det fanns någon vuxen som höll koll på vilka barn som skulle av på vilken station. Min anhalt var Söderhamn där jag blev hämtad av sommarföräldrarna och fortsatte med buss till ett litet samhälle utanför stan.
Vistelsen i Hälsingland 1956 blev längre än planerat. Den sommaren blev jag hämtad med bil. Mamma hade träffat en ny man och det var i hans Opel vi åkte hem alla tre. Bert, som han hette, var snäll och omtänksam mot oss barn. Mamma och han gifte sig ett halvår senare när Lillsyrran var på gång.
Trots att Bert var 31 år bodde han fortfarande hemma hos sin mamma. Vi bodde i en liten tvåa i Hökarängen. Bostadssituationen för oss och andra var minst sagt problematisk. Men även på den tiden fanns det genvägar. Pappa arbetade som revisor och en uppdragsgivare var byggmästare och ordnade en stor lägenhet i ett av sina nybyggda hus. Mamma blev hemmafru.
Pappa Bert arbetade mycket men det var alltid lika roligt när han väl kom hem. Vi prenumererade på Kalle Anka och när det kommit ett nytt nummer, stod vi och tittade ut genom fönstret på bilarna som kom till parkeringsplatsen. Syrrans och min kommentar var alltid:
– Varför har han inte en vit Amazon? Då hade han varit hemma för länge sen.
När han väl kom och hade druckit sitt kvällste var det dag för läsning. Han la sig på mage tvärs över dubbelsängen, Brorsan la sig på höger sida, Syrran på vänster och jag låg på hans rygg. Jag trodde att han läste det som stod i pratbubblorna och blev jättebesviken på serietidningar när jag väl lärt mig läsa. Han broderade ut berättelserna åt alla möjliga håll så att de blev mycket bättre än de egentligen var.
Han ritade också egna roliga berättelser i streckgubbeform. Oftast handlade de om hundar, som i hans version liknade igelkottar.
Han ritade också egna roliga berättelser i streckgubbeform. Oftast handlade de om hundar, som i hans version liknade igelkottar.
Efter några år kom mamma underfund om att pappa hade affärer på sidan om. Till slut hade mamma svart på vitt hur det låg till och stegade in på pappas hotellrum, där damen ifråga satt i underkläderna. Jag hörde aldrig deras bråk och för mig var det en överraskning när mamma sa att pappa inte skulle komma hem mer.
Brorsan blev arg och anklagade mamma för att ta ifrån honom ännu en pappa. Jag var 12 år och inne i värsta Anne på Grönkullaperioden. Mamma återkom ofta till att jag var den enda som sa något snällt när skilsmässan annonserades. Repliken var:
Brorsan blev arg och anklagade mamma för att ta ifrån honom ännu en pappa. Jag var 12 år och inne i värsta Anne på Grönkullaperioden. Mamma återkom ofta till att jag var den enda som sa något snällt när skilsmässan annonserades. Repliken var:
– Det gör inget. Jag ska vara duktig i skolan så jag får ett stipendium.
Det hade jag nog inte hittat på själv. Jag misstänker att jag var inspirerade av alla flickböcker jag läste.
Det hade jag nog inte hittat på själv. Jag misstänker att jag var inspirerade av alla flickböcker jag läste.
Brott och straff
I helgens DN fanns en intressant artikel av Niklas Ekdal på temat om Hagamannen är ansvarig eller sjuk. Det är lätt att anamma cirkelbeviset: Så sjuka saker gör inte en frisk människa. Men med ett sånt resonemang kan man aldrig göra någon ansvarig för allvarliga brott.
De flesta människor kan göra dumma saker under inverkan av alkohol. Det är inte bara jag som hängt med hockeyspelare på rummet, som bekant. Men det är skillnad på dumheter och brott och oavsett vilket så får man ta ansvar för sina gärningar. Om inte annat gäller regeln: Som man sår får man skörda.
Mindre allvarligt brott
Tvåan berättade om en av hennes jobbarkompisar. Åke var den som var absolut mest entusiastisk över Berlinresan. Han lever verkligen för fotboll. Tvåan hamnade bredvid honom på Olympiastadion och redan när matchen började var han dyngrak.
I halvlek hade Åke somnat och Tvåan gjorde sporadiska försök att väcka honom. När Ljungbergs mål äntligen kom var det fler som försökte få liv i honom, men han bara hängde med huvudet och upprepade: De e schtort de här! De e schtort de här!
Trist för en entusiast att erfara att det största man varit med om, var man aldrig med om.
De flesta människor kan göra dumma saker under inverkan av alkohol. Det är inte bara jag som hängt med hockeyspelare på rummet, som bekant. Men det är skillnad på dumheter och brott och oavsett vilket så får man ta ansvar för sina gärningar. Om inte annat gäller regeln: Som man sår får man skörda.
Mindre allvarligt brott
Tvåan berättade om en av hennes jobbarkompisar. Åke var den som var absolut mest entusiastisk över Berlinresan. Han lever verkligen för fotboll. Tvåan hamnade bredvid honom på Olympiastadion och redan när matchen började var han dyngrak.
I halvlek hade Åke somnat och Tvåan gjorde sporadiska försök att väcka honom. När Ljungbergs mål äntligen kom var det fler som försökte få liv i honom, men han bara hängde med huvudet och upprepade: De e schtort de här! De e schtort de här!
Trist för en entusiast att erfara att det största man varit med om, var man aldrig med om.
Helgen går vidare
Sveriges äldsta mamma var 53 år när hon fick barn. Scary! Jag är helt slut efter ett drygt dygn med två småbarn och de är hur lätthanterliga som helst. Visserligen delade jag känslan med barnen. De somnade i vagnen hem från Eriksdalsbadet. Ändå kan man tycka att jag skulle vara härdad. Våra två första barn landande med 14 månaders mellanrum och Trean kom 3,5 år efter Tvåan.
Grillfesten, som ställdes in förra helgen hade sin orsak i att värdens syster hamnat i panik. Hon fick första barnet i höstas och nu är barn nummer två på gång och hon är 39. När jag pratade med henne försökte jag trösta med att det går att överleva två blöjbarn samtidigt. Det var bara så livet såg ut under en period. Jag sa inget om att jag var dryga 20 när livet såg så ut för mig. Hon såg lite gladare ut i alla fall.
Somliga måste lära sig allt den hårda vägen. Det gäller i synnerhet Trean. Svärdottern var lite bekymrad när vi återbördade barnen.
Trean kör som en biltjuv och idag körde han alldeles för fort. Inte bara idag, utan alltid. Vi trodde att han skulle ha lärt sig av vinterns äventyr, när han brakade in i en isdriva med vår bil. Jag har inga problem med att han valde drivan, alternativet var gångtrafikanter. Det kostade 6250 kr i självrisk, pengar som han ännu inte kunnat slanta upp.
Dagens bravad: På en 70-sträcka körde han dryga 100. Polis kunde inte annat än att ta körkortet. Två månader utan lappen och han ska få en ny bil levererad om en vecka.
PS. Ettan hade på sig en T-shirt med en vitsig text igår
There is no place like 127.0.0.1
Grillfesten, som ställdes in förra helgen hade sin orsak i att värdens syster hamnat i panik. Hon fick första barnet i höstas och nu är barn nummer två på gång och hon är 39. När jag pratade med henne försökte jag trösta med att det går att överleva två blöjbarn samtidigt. Det var bara så livet såg ut under en period. Jag sa inget om att jag var dryga 20 när livet såg så ut för mig. Hon såg lite gladare ut i alla fall.
Somliga måste lära sig allt den hårda vägen. Det gäller i synnerhet Trean. Svärdottern var lite bekymrad när vi återbördade barnen.
Trean kör som en biltjuv och idag körde han alldeles för fort. Inte bara idag, utan alltid. Vi trodde att han skulle ha lärt sig av vinterns äventyr, när han brakade in i en isdriva med vår bil. Jag har inga problem med att han valde drivan, alternativet var gångtrafikanter. Det kostade 6250 kr i självrisk, pengar som han ännu inte kunnat slanta upp.
Dagens bravad: På en 70-sträcka körde han dryga 100. Polis kunde inte annat än att ta körkortet. Två månader utan lappen och han ska få en ny bil levererad om en vecka.
PS. Ettan hade på sig en T-shirt med en vitsig text igår
There is no place like 127.0.0.1
Förhalare är mitt mellannamn
Eller saker jag hellre gör än städar morsans kök, även om uppretade Syrran blir ännu argare.
Städar mitt eget hem. Gårdagens förmiddag ägnades åt det. Stolen i sovrummet syntes knappt. Dold av sju kjolar, tre koftor, några tröjor och ett antal strumpbyxor och tights. Det råder en begreppsförvirring i mitt huvud. Nuförtiden står det tights på förpackningar med strumpbyxor och leggings på dem som jag kallar tights. Kan tights verkligen ha fötter?
Golven gav mig ”Harriet Jonsson”-känning. Harriet är en äldre dam i bekantskapskretsen. Hon ser dåligt och vägrar ta emot hjälp med städningen. Det går att se hur hon rör sig i lägenheten. Det är liksom dammfria gångar och dammet tätnar ju närmre väggen man kommer. Fönsterbänkarna var gröna av pollen och köksluckorna långhåriga i solljuset.
Badar med Stella. Vi sprang på Tvåan med familj på väg till Långholmsbadet och vi hängde på. Och inte bara vi. Det var filt på filt och när jag skulle gå ner till vattnet med Stella sa hon:
- Nää, det gåj inte gå bi. Vi fick kryssa oss fram till sjön.
Tittar på Konst i det gröna. Trean med fru firade sin bröllopsdag. Vi tog över barnbarnen och gick till Tanto. En kompis var med och ställde ut sina alster.
Egendomslösa innerstadsbor sjunger engångsgrillens lov. Ettan tog initiativ till grillning i Tantolunden. Alltså inte den gröna planen ner mot Årstaviken, utan uppe i det bergiga området mellan Ringvägen och grusplanen. Där finns det gräsplättar mellan träddungarna, som man kan ha för sig själv. Hur fint som helst. Hela tjocka familjen, utom Trean med fru, var med, plus några vänner.
Ettans fru var en hejare på att göra blomsterkransar, så alla barnen fick varsin vitklöverkrans. Hur mycket korv jag än köper, är det alltid för lite. Tur att Konsum ligger nära. M körde barnvagnsrace med fyra barn i vagnen på hemvägen. Det gick undan i backarna och barnen skrek av förtjusning.
Tittar på film. Säg inte det till någon, men jag prenumererar på ICA-kuriren (tantvarning). I veckans nummer fanns en intervju med Helena von Zweigberck (stavning?). Hon ska ta över Filmkrönikan och rekommenderade den ryska filmen Återkomsten. Vi hyrde och såg den. Jag vet inte om det var tröttheten eller att vi hade ljudet så lågt på, men jag blev inte så imponerad. M somnade i soffan ihop med My och Noa en halvtimme in i filmen och jag såg resten själv.
Städar mitt eget hem. Gårdagens förmiddag ägnades åt det. Stolen i sovrummet syntes knappt. Dold av sju kjolar, tre koftor, några tröjor och ett antal strumpbyxor och tights. Det råder en begreppsförvirring i mitt huvud. Nuförtiden står det tights på förpackningar med strumpbyxor och leggings på dem som jag kallar tights. Kan tights verkligen ha fötter?
Golven gav mig ”Harriet Jonsson”-känning. Harriet är en äldre dam i bekantskapskretsen. Hon ser dåligt och vägrar ta emot hjälp med städningen. Det går att se hur hon rör sig i lägenheten. Det är liksom dammfria gångar och dammet tätnar ju närmre väggen man kommer. Fönsterbänkarna var gröna av pollen och köksluckorna långhåriga i solljuset.
Badar med Stella. Vi sprang på Tvåan med familj på väg till Långholmsbadet och vi hängde på. Och inte bara vi. Det var filt på filt och när jag skulle gå ner till vattnet med Stella sa hon:
- Nää, det gåj inte gå bi. Vi fick kryssa oss fram till sjön.
Tittar på Konst i det gröna. Trean med fru firade sin bröllopsdag. Vi tog över barnbarnen och gick till Tanto. En kompis var med och ställde ut sina alster.
Egendomslösa innerstadsbor sjunger engångsgrillens lov. Ettan tog initiativ till grillning i Tantolunden. Alltså inte den gröna planen ner mot Årstaviken, utan uppe i det bergiga området mellan Ringvägen och grusplanen. Där finns det gräsplättar mellan träddungarna, som man kan ha för sig själv. Hur fint som helst. Hela tjocka familjen, utom Trean med fru, var med, plus några vänner.
Ettans fru var en hejare på att göra blomsterkransar, så alla barnen fick varsin vitklöverkrans. Hur mycket korv jag än köper, är det alltid för lite. Tur att Konsum ligger nära. M körde barnvagnsrace med fyra barn i vagnen på hemvägen. Det gick undan i backarna och barnen skrek av förtjusning.
Tittar på film. Säg inte det till någon, men jag prenumererar på ICA-kuriren (tantvarning). I veckans nummer fanns en intervju med Helena von Zweigberck (stavning?). Hon ska ta över Filmkrönikan och rekommenderade den ryska filmen Återkomsten. Vi hyrde och såg den. Jag vet inte om det var tröttheten eller att vi hade ljudet så lågt på, men jag blev inte så imponerad. M somnade i soffan ihop med My och Noa en halvtimme in i filmen och jag såg resten själv.
Triviala minnen
Förra veckan var jag öppenhjärtig och avslöjade hur glömsk och vimsig jag är. Nu vill jag ha upprättelse! Det finns en hel del som jag faktiskt kommer ihåg också. Några exempel från de två senaste dagarna:
Tvätta om tvätten. Mörka, färdigtvättade tröjor gömde sig i tvättmaskinen och luktade ”speciellt” vid upptäckten.
Hur man paniköppnar tvättmaskinen. Jag hörde hur det skramlade när tvättrumman snurrade runt. Vet ni hur många fickor ett par blåbyxor kan ha?
Var dammsugaren stod. Vem är det som pudrar mina golv med grönt damm nedanför fönstren?
Slänga kycklingkvarten i jobbkylskåpet. För två veckor sedan var jag väldigt ekonomisk och köpte en halv kyckling till lunch. Jag åt upp halva halvan. Tanken var att resten skulle gå åt vid annat tillfälle. Nu gick den åt på ett annorlunda sätt, som inte var särskilt ekonomiskt. Men det är ju tanken som räknas.
Meddela datadriften att de kunde avsluta dagen som vanligt. Det nya programmet var ändå inte prodsatt.
Tvätta om tvätten. Mörka, färdigtvättade tröjor gömde sig i tvättmaskinen och luktade ”speciellt” vid upptäckten.
Hur man paniköppnar tvättmaskinen. Jag hörde hur det skramlade när tvättrumman snurrade runt. Vet ni hur många fickor ett par blåbyxor kan ha?
Var dammsugaren stod. Vem är det som pudrar mina golv med grönt damm nedanför fönstren?
Slänga kycklingkvarten i jobbkylskåpet. För två veckor sedan var jag väldigt ekonomisk och köpte en halv kyckling till lunch. Jag åt upp halva halvan. Tanken var att resten skulle gå åt vid annat tillfälle. Nu gick den åt på ett annorlunda sätt, som inte var särskilt ekonomiskt. Men det är ju tanken som räknas.
Meddela datadriften att de kunde avsluta dagen som vanligt. Det nya programmet var ändå inte prodsatt.
Privata preferenser
Det verkar som andra har mycket lättare att komma på vad de tycker om. Jag måste vara en ljummen person för jag kan inte komma på vad jag skulle vilja lista som ”tyck om”, förutom allt det där uppenbara (livet, familjen, vänner, jobbet, mat osv.). Min personliga profil får fortsätta att vara tom. Men här kommer några saker som jag gillar i samband med bloggning:
- Punktlistor (De får en att verka strukturerad och ordningsam.)
- Rappa rubriker (OK, jag försöker åtminstone)
- Parenteser. (Man kan lägga till små förklaringar (Ännu bättre blir det med parentes i parentesen (Det använder jag ofta i jobbet (programmering))))
- Tyska (Det dök upp nyss, måste vara fotbollen. Speciellt kul är det med cowboyfilmer dubbade till tyska. "Bitte meine Herren. Die Hände hoch" låter så läckert.
Vi avverkade en binge dubbade Trinityfilmer för 20 år sedan på videobarer på Kanarieöarna. En titel kommer jag speciellt ihåg: Mann nannt ihn Mücke. Vi fattade inte vad det betydde förrän vi av misstag råkade köpa en solkräm mit Mückenschutz. Den luktade konstigt och på engelska stod det något med mosquitos. Mannen man kallade myggan var jättelik. Tysk ironi?) - Retoriska frågor (Det ger en väldig känsla av ”kommunikation”)
- Citattecken (eller dubbelfnuttar. Jag hade en engelsk lärare på en kurs Unix (operativsystem) och han var om möjligt ännu mer förtjust i fnuttar. Han sa ideligen doublefnatts and actionfnatts (`). Det fanns tydligen inget begrepp som var lika beskrivande på engelska.)
Ha en trevlig fredagskväll! Det tänker jag ha (hoppas jag, i alla fall).
(Jag skrev detta i Word och körde stavnings/grammatikkontrollen och jag förstår inte varför den hela tiden sa: ”Kontrollera antalet parenteser”.)
(Jag skrev detta i Word och körde stavnings/grammatikkontrollen och jag förstår inte varför den hela tiden sa: ”Kontrollera antalet parenteser”.)
Apropå solsveda
I min värld är svenska föräldrar dåliga sådana om deras lilla barn saknar mössa i solsken. På Menorca konstaterade vi att engelska föräldrar gått steget längre. Alla barn hade heltäckande solskyddskläder på stranden. Flickorna i rosa-lila och pojkarna i blå-turkosa utstyrslar med färgmatchande badskor.
Nu har jag sett att det dykt upp i Sverige också. Polarn & Pyret har en variant och på nätet hittade jag Sunmate. Apoteket säljer en variant (according to M).
Nu har jag sett att det dykt upp i Sverige också. Polarn & Pyret har en variant och på nätet hittade jag Sunmate. Apoteket säljer en variant (according to M).
Fussball & etwas anderes
Jag undrar över svt:s policy. Varför lägger man Michael Moores anti-Bushfilm parallellt med en svensk VM-match? Vill man inte stöta sig med USA? Tror man att alla amerikaner gillar den officiella politiken? Ibland är man pinsamt USA-vänlig i det här landet.
Mitt sportintresse är större än M:s och jag utverkade tillstånd att se gårdagens match. Det är bara att erkänna: Hemma hos oss är maken fjärrkontrollernas herre. Mina argument var, Tvåan är ju där och Fahrenheit har vi redan sett.
När matchklockan visade på 82 minuter grep M resolut fjärrkontrollen och bytte till kanal ett med orden: Det händer i alla fall ingenting. Efter ett tag frågade jag försynt om jag åtminstone kunde få se slutresultatet. Snacka om psykisk tortyr! Under de få minuter som jag inte såg blev det mål.
Träd
är intressanta växter. Jag skulle vilja gå någon kurs, om det finns någon, för att lära mig fler sorter.
Kastanjerna har blommat över. Nu lyser gullregnen gulare än någonsin längs Arenavägen. Jag kommer ihåg att det var ett förfärligt ståhej om deras giftighet när jag var liten. Det talades om planteringsförbud. Är dagens varianter inte lika giftiga längre?
Almarna har fällt sina frukter (de kallas tydligen så, jag trodde det hette frökapslar) på ett par dagar. De har flyger runt i vinden och ligger i drivor längs trottoarerna.
Häromdagen såg jag en pappa cykla med en liten pojke i barnsitsen. En stor lastbil passerade precis och virvlade upp en hel driva så det såg ut som rena konfettiattacken. Pojken skrattade så förtjust att det riktigt bubblade i honom.
(Jag brukar inte ange nyckelord så ofta, men jag ser att flera andra anger sitt bloggnamn. Och nu testar också jag det, även om jag inte begriper vitsen. Kan andra, så försöker jag.)
Mitt sportintresse är större än M:s och jag utverkade tillstånd att se gårdagens match. Det är bara att erkänna: Hemma hos oss är maken fjärrkontrollernas herre. Mina argument var, Tvåan är ju där och Fahrenheit har vi redan sett.
När matchklockan visade på 82 minuter grep M resolut fjärrkontrollen och bytte till kanal ett med orden: Det händer i alla fall ingenting. Efter ett tag frågade jag försynt om jag åtminstone kunde få se slutresultatet. Snacka om psykisk tortyr! Under de få minuter som jag inte såg blev det mål.
Träd
är intressanta växter. Jag skulle vilja gå någon kurs, om det finns någon, för att lära mig fler sorter.
Kastanjerna har blommat över. Nu lyser gullregnen gulare än någonsin längs Arenavägen. Jag kommer ihåg att det var ett förfärligt ståhej om deras giftighet när jag var liten. Det talades om planteringsförbud. Är dagens varianter inte lika giftiga längre?
Almarna har fällt sina frukter (de kallas tydligen så, jag trodde det hette frökapslar) på ett par dagar. De har flyger runt i vinden och ligger i drivor längs trottoarerna.
Häromdagen såg jag en pappa cykla med en liten pojke i barnsitsen. En stor lastbil passerade precis och virvlade upp en hel driva så det såg ut som rena konfettiattacken. Pojken skrattade så förtjust att det riktigt bubblade i honom.
(Jag brukar inte ange nyckelord så ofta, men jag ser att flera andra anger sitt bloggnamn. Och nu testar också jag det, även om jag inte begriper vitsen. Kan andra, så försöker jag.)
Kräftans vänkrets
Treans fru har fått ”stipendium”, som betalar stöd- och motivationssamtal. Det ger oss tillfällen att leka med barnbarnen. Igår var vi där och min vana trogen gjorde jag en insats för att rädda deras torktumlare. Kondensatorn var totalt igenbeckad av textilrester.
My brukar alltid kolla med intresse vad jag gör och har uppfunnit ett eget ord för det jag tar bort från maskinen: Kludd. Så nu vet ni vad det är som kan ställa till problem.
Trean kom hem med en totalt sönderbränd rygg. Han hade jobbat ute med bar överkropp. Inte bra för en som snudd på är albino.
Vi är en kontrastrik familj, antingen är man extremt ljushyad eller så har man olivfärgad hud. M är av vallonsläkt med bruna ögon och mörkt hår (det lilla som är kvar). Jag är ljus och lättbränd. Barnen har ärvt antingen eller och har väldigt olika färger. Trean är om möjligt ännu ljusare än jag.
Jag var nästan 30 år och åkte tunnelbana med alla tre barnen. Mittemot satt en dam i 60-årsåldern. Plötsligt frågade hon
– Är det dina barn?
Jag trodde förstås att hon ville tala om hur vackra eller väluppfostrade de var så jag svarade givetvis jakande på frågan. Det var då hon bevisade att hon inte var en dam.
– Så ung och redan tre barn. Och inte med samma pappa ser jag.
– Det ska du skita i, tänkte jag som den dam jag är.
Treans fru är också en "dubbelnatur". Hennes mamma är finska med det typiska beiga utseendet (hy och hår har samma färg) och hennes pappa är chilenare. Själv är svärdottern väldigt mörk. Resultatet av kombinationen är att Noa är väldigt ljus och My är lika mörk som sin mor.
Varför sker det aldrig någon utjämning?
My brukar alltid kolla med intresse vad jag gör och har uppfunnit ett eget ord för det jag tar bort från maskinen: Kludd. Så nu vet ni vad det är som kan ställa till problem.
Trean kom hem med en totalt sönderbränd rygg. Han hade jobbat ute med bar överkropp. Inte bra för en som snudd på är albino.
Vi är en kontrastrik familj, antingen är man extremt ljushyad eller så har man olivfärgad hud. M är av vallonsläkt med bruna ögon och mörkt hår (det lilla som är kvar). Jag är ljus och lättbränd. Barnen har ärvt antingen eller och har väldigt olika färger. Trean är om möjligt ännu ljusare än jag.
Jag var nästan 30 år och åkte tunnelbana med alla tre barnen. Mittemot satt en dam i 60-årsåldern. Plötsligt frågade hon
– Är det dina barn?
Jag trodde förstås att hon ville tala om hur vackra eller väluppfostrade de var så jag svarade givetvis jakande på frågan. Det var då hon bevisade att hon inte var en dam.
– Så ung och redan tre barn. Och inte med samma pappa ser jag.
– Det ska du skita i, tänkte jag som den dam jag är.
Treans fru är också en "dubbelnatur". Hennes mamma är finska med det typiska beiga utseendet (hy och hår har samma färg) och hennes pappa är chilenare. Själv är svärdottern väldigt mörk. Resultatet av kombinationen är att Noa är väldigt ljus och My är lika mörk som sin mor.
Varför sker det aldrig någon utjämning?
Berlin
Berlin nästa för Tvåans jobb. Kick offen/teambuildingen börjar med Sverige-Paraguaymatchen. Planen läckte ut i förtid. Kul för dem, men jag tror att de kommer att vara rätt så möra på fredag och då är det tänkt att alla ska jobba som vanligt.
Berlin 1968
Jag var där på skolresa sportlovet i nian. Den resan präglades av höga halter hormoner och alkohol. Men vad kan man förvänta sig av 24 femton-sextonåringar på sin, för de flesta, första utlandsresa.
Vi bodde på ett litet muggigt hotell på Kurfürstendamm. Med som reseledare var vår klassföreståndare och vår tysklärare. Vår klassföreståndare hade nerver av stål och tacklade problemen allt eftersom de uppstod. Att de båda kvinnorna överhuvudtaget vågade sig på uppdraget är obegripligt.
Jag kommer inte ihåg så mycket av de seriösa studiebesöken. Däremot besöket på Schultheiss ölbryggeri var ett av de mindre seriösa stoppen. Vi knallade runt och kollade in produktionen. Efter det fri avsmakning och det behövdes inte så mycket för att få igång oss. Vår klassföreståndare blev avledd av en massiv uppvaktningsattack av guiden.
Min kompis och jag tog taxi därifrån ihop med två av grabbarna i klassen. Det utbröt våldsamt hångel i baksätet, så vi blev utslängda ur bilen. Jag minns inte hur vi hittade tillbaka till hotellet.
En eftermiddag och kväll var vi in der Ost Sektor. Det var en översättare som guidade runt och på kvällen besökte vi ungdomsgården Junge Talente. Jag la inte märke till att ungdomarna där hade mer talanger än vi, men ölen kostade 50 pfennig. På den tiden var man tvungen att växla fem DM till Ostmark. För flera blev tio öl. Det fanns även lite godis att slösa pengarna på.
Flera andra kvällar var vi på disco. Vid ett tillfälle blev en av grabbarna i klassen tillsagd att lugna ner sig på ölfronten.
– Jag full?? sa han och slängde huvudet bakåt. Rörelse gick vidare ner i kroppen och han föll som en fura. Några kompisar bar hem honom till hotellet där han låste in sig i ett av badrummen.
Sista kvällen träffade vi ett gäng äldre killar från ett svenskt hockeylag, som bodde på ett hotell i närheten. De var där på en ungdomsturnering och hade inhandlat vodka, som de gärna bjöd oss tjejer på. Jag tror att jag aldrig druckit starksprit tidigare.
Jag hamnade på ett rum ihop med en av killarna. Vad han hette kommer jag inte ihåg, bara att det var ett dubbelnamn och att han var från Nacka. Efteråt lommade jag tillbaka till hotellet. Övriga hade fortsatt till ett disco.
Jag är glad att det inte arrangerades någon skolresa för mina barn i nian.
Men Berlin är en trevlig stad. Jag har varit där flera gånger under mer ordnade former.
Berlin 1968
Jag var där på skolresa sportlovet i nian. Den resan präglades av höga halter hormoner och alkohol. Men vad kan man förvänta sig av 24 femton-sextonåringar på sin, för de flesta, första utlandsresa.
Vi bodde på ett litet muggigt hotell på Kurfürstendamm. Med som reseledare var vår klassföreståndare och vår tysklärare. Vår klassföreståndare hade nerver av stål och tacklade problemen allt eftersom de uppstod. Att de båda kvinnorna överhuvudtaget vågade sig på uppdraget är obegripligt.
Jag kommer inte ihåg så mycket av de seriösa studiebesöken. Däremot besöket på Schultheiss ölbryggeri var ett av de mindre seriösa stoppen. Vi knallade runt och kollade in produktionen. Efter det fri avsmakning och det behövdes inte så mycket för att få igång oss. Vår klassföreståndare blev avledd av en massiv uppvaktningsattack av guiden.
Min kompis och jag tog taxi därifrån ihop med två av grabbarna i klassen. Det utbröt våldsamt hångel i baksätet, så vi blev utslängda ur bilen. Jag minns inte hur vi hittade tillbaka till hotellet.
En eftermiddag och kväll var vi in der Ost Sektor. Det var en översättare som guidade runt och på kvällen besökte vi ungdomsgården Junge Talente. Jag la inte märke till att ungdomarna där hade mer talanger än vi, men ölen kostade 50 pfennig. På den tiden var man tvungen att växla fem DM till Ostmark. För flera blev tio öl. Det fanns även lite godis att slösa pengarna på.
Flera andra kvällar var vi på disco. Vid ett tillfälle blev en av grabbarna i klassen tillsagd att lugna ner sig på ölfronten.
– Jag full?? sa han och slängde huvudet bakåt. Rörelse gick vidare ner i kroppen och han föll som en fura. Några kompisar bar hem honom till hotellet där han låste in sig i ett av badrummen.
Sista kvällen träffade vi ett gäng äldre killar från ett svenskt hockeylag, som bodde på ett hotell i närheten. De var där på en ungdomsturnering och hade inhandlat vodka, som de gärna bjöd oss tjejer på. Jag tror att jag aldrig druckit starksprit tidigare.
Jag hamnade på ett rum ihop med en av killarna. Vad han hette kommer jag inte ihåg, bara att det var ett dubbelnamn och att han var från Nacka. Efteråt lommade jag tillbaka till hotellet. Övriga hade fortsatt till ett disco.
Jag är glad att det inte arrangerades någon skolresa för mina barn i nian.
Men Berlin är en trevlig stad. Jag har varit där flera gånger under mer ordnade former.
Mer olja än sirap
Det kändes som det mesta av sirapen var borta från bloggen igår kväll. Det gick att göra inlägg och kommentera och publiceringen gick ganska raskt. Kul! Den senaste tiden har jag skrivit grejer på kvällen som jag publicerat dagen efter.
DN hade ett uppslag om bloggfenoment. Där användes ett för mig nytt ord, bloken. Först trodde jag att det var ett skrivfel, men så dök det upp igen. Aha! en blogg som blir bok.
Tvåans bästa kompis som är mammaledig ägnar mycket tid åt att läsa bloggar. Hon tyckte att det kryllade av bibliotekarier med litterära ambitioner på nätet. Jag har inte hittat dem. Min egen lilla ”skräck” är att kompisen ska hitta min. Barnen vet inte att jag bloggar och M har ingen aning om ”vem” jag är. Tvåan skulle lätt kunna gissa mitt alias.
Jag har ju gett barnbarnen nya namn och pinsamt nog har det hänt mer än en gång att jag sagt Stella om Tvåans dotter. Håller jag på att tappa kontakten med verkligheten?
Varför bloggar jag? Ingen aning, faktiskt. Men jag har alltid tyckt om ord och olika språkliga företeelser. Jag har aldrig skrivit saker annat än i jobbet, inte ens dagbok.
Det där jag skrev om Trean och varaktigheten på hans äktenskap kanske lät lite hårt. Men med tanke på förutsättningarna, var det inte så konstigt. Här kommer några faktorer
DN hade ett uppslag om bloggfenoment. Där användes ett för mig nytt ord, bloken. Först trodde jag att det var ett skrivfel, men så dök det upp igen. Aha! en blogg som blir bok.
Tvåans bästa kompis som är mammaledig ägnar mycket tid åt att läsa bloggar. Hon tyckte att det kryllade av bibliotekarier med litterära ambitioner på nätet. Jag har inte hittat dem. Min egen lilla ”skräck” är att kompisen ska hitta min. Barnen vet inte att jag bloggar och M har ingen aning om ”vem” jag är. Tvåan skulle lätt kunna gissa mitt alias.
Jag har ju gett barnbarnen nya namn och pinsamt nog har det hänt mer än en gång att jag sagt Stella om Tvåans dotter. Håller jag på att tappa kontakten med verkligheten?
Varför bloggar jag? Ingen aning, faktiskt. Men jag har alltid tyckt om ord och olika språkliga företeelser. Jag har aldrig skrivit saker annat än i jobbet, inte ens dagbok.
Det där jag skrev om Trean och varaktigheten på hans äktenskap kanske lät lite hårt. Men med tanke på förutsättningarna, var det inte så konstigt. Här kommer några faktorer
- Flera års drogmissbruk (han)
- Ålder (han 24 hon 19)
- Oavslutad gymnasieutbildning (båda)
- Barn nummer ett på gång
- Bostad etta med kokvrå
Värmen varar
Eftermiddagen bjöd på temperatur över 30 grader. Hur sakta ska man röra sig för att inte försmäkta?
Trean med fru firar femårig bröllopsdag på fredag. När de gifte sig var vi pessimistiska och tänkte: Varar det längre än två år blir vi förvånade. Något fyraårsjubileum gick aldrig av stapeln. Då hade de precis lämnat in skilsmässoansökan, som de backade på två månader senare.
Barnbarnen ska sova här så föräldrarna kan hitta på något på egen hand. Vi köpte en blänkande, rostfri grill i present och var över och monterade den. Trean bara jobbar och frun är inte särskilt praktiskt lagd.
Sen iväg till nästa barn, Tvåan, med familj. M älskar Big Burger, så vi åt där. Han kan inte motstå Double Whopper Cheese med extra allt, minus ketchup. Jag vet inte namnet på hans diet. Kan det vara South Mälarbeach? Resultatet har inte imponerat hittills, så den lär inte slå i Hollywood.
Tvåan berättade att de ska ha Kick off på jobbet på onsdag kväll. Alla är uppmanade att ta med sig passen. Nu är allihop så uppjagade och hoppas på att de ska få åka till Berlin på Sverige-Paraguaymatchen. Företaget hon jobbar på är en av huvudsponsorerna för VM.
Det ska bli spännande att höra vad det blir.
Trean med fru firar femårig bröllopsdag på fredag. När de gifte sig var vi pessimistiska och tänkte: Varar det längre än två år blir vi förvånade. Något fyraårsjubileum gick aldrig av stapeln. Då hade de precis lämnat in skilsmässoansökan, som de backade på två månader senare.
Barnbarnen ska sova här så föräldrarna kan hitta på något på egen hand. Vi köpte en blänkande, rostfri grill i present och var över och monterade den. Trean bara jobbar och frun är inte särskilt praktiskt lagd.
Sen iväg till nästa barn, Tvåan, med familj. M älskar Big Burger, så vi åt där. Han kan inte motstå Double Whopper Cheese med extra allt, minus ketchup. Jag vet inte namnet på hans diet. Kan det vara South Mälarbeach? Resultatet har inte imponerat hittills, så den lär inte slå i Hollywood.
Tvåan berättade att de ska ha Kick off på jobbet på onsdag kväll. Alla är uppmanade att ta med sig passen. Nu är allihop så uppjagade och hoppas på att de ska få åka till Berlin på Sverige-Paraguaymatchen. Företaget hon jobbar på är en av huvudsponsorerna för VM.
Det ska bli spännande att höra vad det blir.
Vad finns innanför pannbenet?
Jag gillar att cykla och skulle förmodligen göra det mycket mer i stan om det inte vore för alla cyklister. Alla, är kanske att ta i. Det jag menar är alla som bryter mot de regler som finns. Dagligen ser jag incidenter för att man
- färdas mot enkelriktat
- kör om trots möte
- cyklar på trottoarer och gångbanor
- pratar i mobiltelefon (folk kan ju inte ens gå och prata i telefon samtidigt)
- tror att det är vita strecket mellan gång- och cykelbana som man ska cykla på
- glömmer bort bredden på det som staplats på pakethållaren
Huvudsaken
Flera mornar har jag blivit omkörd av en cyklande man som förstått att en hjälm kan vara bra. Men han når inte riktigt ända fram, hjälmen är alltid oknäppt. Är han så knäpp att han tror att den kommer att sitta kvar på huvudet om han skulle vurpa?
Cykelhjälmen räddade mitt huvud för några år sedan. Vi var på cykelresa i Grekland och ingick i en klunga på ett tiotal cyklister som skulle ta sig mellan Kalamata och Sparta. Plötsligt stod en bil parkerad utmed en huvudled. Jag befann mig i slutet av klungan och uppmärksammade inte att de framförvarande väjde utan brakade rakt in i bilen.
Vi höll ganska god fart på raksträckan, men jag klarade mig utan allvarligare skador. Hjälmen skyddade huvudet, handskarna blev uppskrapade istället för händerna och cykelbrallorna blev söndertrasade. Det är inte för inte som cykelutrustningen ser ut som den gör.
De mera rutinerade cyklisterna gratulerade till den cykeleksem som prydde utsidan av ena låret. Den åkomman är det inte så många som känner till.
Flera mornar har jag blivit omkörd av en cyklande man som förstått att en hjälm kan vara bra. Men han når inte riktigt ända fram, hjälmen är alltid oknäppt. Är han så knäpp att han tror att den kommer att sitta kvar på huvudet om han skulle vurpa?
Cykelhjälmen räddade mitt huvud för några år sedan. Vi var på cykelresa i Grekland och ingick i en klunga på ett tiotal cyklister som skulle ta sig mellan Kalamata och Sparta. Plötsligt stod en bil parkerad utmed en huvudled. Jag befann mig i slutet av klungan och uppmärksammade inte att de framförvarande väjde utan brakade rakt in i bilen.
Vi höll ganska god fart på raksträckan, men jag klarade mig utan allvarligare skador. Hjälmen skyddade huvudet, handskarna blev uppskrapade istället för händerna och cykelbrallorna blev söndertrasade. Det är inte för inte som cykelutrustningen ser ut som den gör.
De mera rutinerade cyklisterna gratulerade till den cykeleksem som prydde utsidan av ena låret. Den åkomman är det inte så många som känner till.
Hur lat får man bli?
Precis hur lat som helst, enligt mitt förmenande.
Vi gick ut hårt. Riddarfjärden runt under förmiddagen, men sen tog mañana-takterna ut sin rätt. Vad gör man när termometern närmar sig 28? Tre timmar på Söderkisens uteservering med lunch/middag och läsning ihop med flera andra flämtande gäster. Maten var jättebra till överkomligt pris.
Sen masade vi oss till Rivals balkong och drack ett par vinglas ihop med Jacob Eklund. Ja, han drack öl och vi tog vin. Ihop och ihop? Han satte vid bordet bredvid och läste kvällstidningen och vi utbytte några intelligenta tankar om det ovanligt vackra vädret.
M har kontakt med honom i jobbet, så det känns inte som någon riktig kändisspotting. Det blir alltid lite kallprat när de stöter ihop. M är kanske den enda ”riktiga” människan han har att göra med?
Under ytan
Tvåan berättade och den examensfest de varit på i fredag. Det var en kompis som fick sin sjuksköterskelegitimation. Vi känner kompisen och föräldrarna.
Farföräldrarna ägde en villa i förorten. Pappan i kompisens familj framförde önskemålet att om farföräldrarna tänkte sälja villan så ville de väldigt gärna köpa huset. Men plötsligt fick de se huset utannonserat till försäljning hos en mäklare och de fick bjuda på objektet som vilken köpare som helst. Det svider fortfarande tjugo år senare.
På examensfesten var även farföräldrarna inviterade och farfar satt och skroderade inför Tvåans make om hur de tidigare ägt huset och vilken möjlighet de erbjudit sonen genom köpet.
När det var dags för uppbrott från festen blev familjekonflikterna uppenbara. Brorsan till kompisens pappa var där med sin fru. Han vägrade totalt att dela taxi med föräldrarna, trots att de bodde längs hemvägen.
Farföräldrarna kan förmodligen vara glada över att de överhuvudtaget kom ifråga för inbjudan.
(Hoppas att jag syftat rätt i beskrivningen, annars skyller jag på dåligt sällskap (Jacob E)).
Vi gick ut hårt. Riddarfjärden runt under förmiddagen, men sen tog mañana-takterna ut sin rätt. Vad gör man när termometern närmar sig 28? Tre timmar på Söderkisens uteservering med lunch/middag och läsning ihop med flera andra flämtande gäster. Maten var jättebra till överkomligt pris.
Sen masade vi oss till Rivals balkong och drack ett par vinglas ihop med Jacob Eklund. Ja, han drack öl och vi tog vin. Ihop och ihop? Han satte vid bordet bredvid och läste kvällstidningen och vi utbytte några intelligenta tankar om det ovanligt vackra vädret.
M har kontakt med honom i jobbet, så det känns inte som någon riktig kändisspotting. Det blir alltid lite kallprat när de stöter ihop. M är kanske den enda ”riktiga” människan han har att göra med?
Under ytan
Tvåan berättade och den examensfest de varit på i fredag. Det var en kompis som fick sin sjuksköterskelegitimation. Vi känner kompisen och föräldrarna.
Farföräldrarna ägde en villa i förorten. Pappan i kompisens familj framförde önskemålet att om farföräldrarna tänkte sälja villan så ville de väldigt gärna köpa huset. Men plötsligt fick de se huset utannonserat till försäljning hos en mäklare och de fick bjuda på objektet som vilken köpare som helst. Det svider fortfarande tjugo år senare.
På examensfesten var även farföräldrarna inviterade och farfar satt och skroderade inför Tvåans make om hur de tidigare ägt huset och vilken möjlighet de erbjudit sonen genom köpet.
När det var dags för uppbrott från festen blev familjekonflikterna uppenbara. Brorsan till kompisens pappa var där med sin fru. Han vägrade totalt att dela taxi med föräldrarna, trots att de bodde längs hemvägen.
Farföräldrarna kan förmodligen vara glada över att de överhuvudtaget kom ifråga för inbjudan.
(Hoppas att jag syftat rätt i beskrivningen, annars skyller jag på dåligt sällskap (Jacob E)).
Fotboll
Grillningen "frös" inne men Tvåan och diverse kompisar till Tvåan ville övertyga M om fotbollens fördelar, så vi hamnade på en helkväll ibland Gamla Stans takåsar.
Matchen = trist men sen körde vi Johnny Cash, Taube, Cornelis och Winnerbäck och annat som får gamla hjärtan att blöda.
Matchen = trist men sen körde vi Johnny Cash, Taube, Cornelis och Winnerbäck och annat som får gamla hjärtan att blöda.
Försommargrönska
Om inte M fanns skulle jag inte komma ur den egna soffan. Latheten skulle ta överhanden. Igår ringde M till jobbet. Han hade sett att Nationalteatern skulle inta Grönans stora scen. Det var hundra år sedan vi var där och kvällen skulle bli varm och vacker.
Vi tog Djurgårdsfärjan från Slussen. Bakom oss i båtkön stod en familj från landet. Det var en mamma med två döttrar i 20-årsåldern. De skulle tydligen se Mamma Mia. Mamman undrade oroligt om döttrarna verkligen var säkra på att Cirkus låg på Djurgården.
- JAAA! sa de i kör.
- Men är ni säkra på att färjan går till Djurgården, då?
- Jag tänker verkligen inte fråga nån om Djurgårdsfärjan går till Djurgården, sa ena dottern.
Klockan 20 drog uppträdandet igång. Vi käkade innan dess och hann med dricka på en pub. Vi har alltid haft med oss diverse singalongmusik på våra bilresor, bl a Nationalteatern och andra proggskivor. Det lät inte riktigt lika bra som när det begav sig, ICA-Stig saknas ju. Men det var kul ändå.
Alla, oavsett ålder, kunde texterna. Jag blev lite förvånad att så många i 20-30-årsåldern sjöng med. Men med tanke på repertoaren hos många som underhåller på festligare tillställningar kanske det inte är så konstigt.
Grönan 1960
När jag var i åttaårsåldern hade jag en bästis, Lena, som inte hade några som helst skrupler. Hon ljög och stal, till och med från jämnåriga. Våra mammor hade ett gemensamt drag. De var av olika orsaker stugsittare och lät oss gärna dra iväg på egen hand med en summa pengar. Ibland räckte det till ett tivolibesök.
Om våra medhavda pengar tog slut tog Lena rätt på var man lämnade in upphittade saker. Utan att blinka kunde hon ljuga ihop en historia om att vi tappat vår portmonnä. Hon svarade obehindrat på alla frågor om hur den såg ut och hur mycket pengar det var i den. Lena kunde se mycket ledsen ut och lätt hulkande fråga ut i luften: Hur ska vi nu komma hem?
Hon var skicklig och den förlorade börsen fanns alltid. Beskrivningen kunde passa på det som de flesta barn hade med sig. (Jag kan berätta mer om henne och hennes familj senare)
Käftis
Gunnar, the dentist, var inte nöjd. Det var inte jag heller. Det gick inte att avsluta behandlingen. Infektionen hade inte läkt. Det var bara att borra upp skiten igen och i med nytt bakteriedödande gucka. Nu får jag ha provisorisk lagning till slutet av augusti. Gunnar var osäker om det hela skulle gå vägen och gav inga garantier.
Negativ effekt: Kostnadsförslaget (5000) sprack och det blir ett par tusen till. Det positiva är att jag inte behöver slanta upp förrän behandlingen är avslutad. Vem vet, jag kanske får punga ut 7000 för ingenting.
Det blir ingen grillfest ikväll på takterrassen, Högbergsgatan. Värden ringde och lämnade återbud. Det var tydligen kris och katastrof i hans syrras familj och de var tvungna att rycka ut. Om man inte har problem själv så är det någon i ens närhet som har det.
Synn, jag hade sett fram mot det. Nu får vi hitta på något själva. Det är vi ganska bra på.
(Om jag lägger in ett streck, fördubblar sig stycket närmast under. Undrar varför?)
Vi tog Djurgårdsfärjan från Slussen. Bakom oss i båtkön stod en familj från landet. Det var en mamma med två döttrar i 20-årsåldern. De skulle tydligen se Mamma Mia. Mamman undrade oroligt om döttrarna verkligen var säkra på att Cirkus låg på Djurgården.
- JAAA! sa de i kör.
- Men är ni säkra på att färjan går till Djurgården, då?
- Jag tänker verkligen inte fråga nån om Djurgårdsfärjan går till Djurgården, sa ena dottern.
Klockan 20 drog uppträdandet igång. Vi käkade innan dess och hann med dricka på en pub. Vi har alltid haft med oss diverse singalongmusik på våra bilresor, bl a Nationalteatern och andra proggskivor. Det lät inte riktigt lika bra som när det begav sig, ICA-Stig saknas ju. Men det var kul ändå.
Alla, oavsett ålder, kunde texterna. Jag blev lite förvånad att så många i 20-30-årsåldern sjöng med. Men med tanke på repertoaren hos många som underhåller på festligare tillställningar kanske det inte är så konstigt.
Grönan 1960
När jag var i åttaårsåldern hade jag en bästis, Lena, som inte hade några som helst skrupler. Hon ljög och stal, till och med från jämnåriga. Våra mammor hade ett gemensamt drag. De var av olika orsaker stugsittare och lät oss gärna dra iväg på egen hand med en summa pengar. Ibland räckte det till ett tivolibesök.
Om våra medhavda pengar tog slut tog Lena rätt på var man lämnade in upphittade saker. Utan att blinka kunde hon ljuga ihop en historia om att vi tappat vår portmonnä. Hon svarade obehindrat på alla frågor om hur den såg ut och hur mycket pengar det var i den. Lena kunde se mycket ledsen ut och lätt hulkande fråga ut i luften: Hur ska vi nu komma hem?
Hon var skicklig och den förlorade börsen fanns alltid. Beskrivningen kunde passa på det som de flesta barn hade med sig. (Jag kan berätta mer om henne och hennes familj senare)
Käftis
Gunnar, the dentist, var inte nöjd. Det var inte jag heller. Det gick inte att avsluta behandlingen. Infektionen hade inte läkt. Det var bara att borra upp skiten igen och i med nytt bakteriedödande gucka. Nu får jag ha provisorisk lagning till slutet av augusti. Gunnar var osäker om det hela skulle gå vägen och gav inga garantier.
Negativ effekt: Kostnadsförslaget (5000) sprack och det blir ett par tusen till. Det positiva är att jag inte behöver slanta upp förrän behandlingen är avslutad. Vem vet, jag kanske får punga ut 7000 för ingenting.
Det blir ingen grillfest ikväll på takterrassen, Högbergsgatan. Värden ringde och lämnade återbud. Det var tydligen kris och katastrof i hans syrras familj och de var tvungna att rycka ut. Om man inte har problem själv så är det någon i ens närhet som har det.
Synn, jag hade sett fram mot det. Nu får vi hitta på något själva. Det är vi ganska bra på.
(Om jag lägger in ett streck, fördubblar sig stycket närmast under. Undrar varför?)
Roland har svarat
Jag har fått ett svarsmejl från Roland på blogsoft.se. De undersöker varför servern, som visar bloggarna, la av och tror sig ha en lösning på kapacitetsproblemen inom de närmaste dagarna.
Ska jag ändra mitt motto till "Lever på hoppet"?
Ska jag ändra mitt motto till "Lever på hoppet"?
Just testing ...
Försöker bara komma underfund med saker som jag inte begriper.
Tirritationsmoment
- Jag kan inte att läsa andras bloggar.
- Jag kan inte att kommentera andras bloggar.
- Andra kan inte läsa min blogg.
- Andra kan inte kommentera min blogg.
- Jag kan inte kommentera andras kommentarer.
- Förhandsgranska är satt ur spel.
- Morgontidningen kommer efter att jag gått hemifrån.
- Sämre vecka för "det nya och bättre livet" finns knappast. Restaurangbesök, försommarfest och imorgon grillparty. Mat och vin vann lätt. Det var jag som kapitulerade villkorslöst.
- Sjuttiofemminutersträff (75!!) med Gunnar, the dentist. Förmiddagen kommer att tillbringas i horisontalläge.
- Sämre andedräkt än min kommer Gunnar inte att behöva möta idag. Kanske aldrig. Tzatziki, grillat lamm och vitlöksmarinerade champinjoner sätter sina spår. Så även vin.
Festen
Den var trevlig. Buffé med grillat lamm, spädgris, kycklingspett och diverse sallader, gratänger och röror. Obegränsade mängder alkohol. Till och med fria drinkar. Hur har leveratören råd? Det kan väl inte vara vi som kunder som står för fiolerna?
Vi hade en liten bouleturnering. Mitt lag förlorade. Kan det vara mitt bristande boulesinne som bidrog? Nej, det måste vara den undermåliga banan som förstörde allt precisionsspel. Men var det inte lika för alla? Det kan hända, men jag måste vara känsligare än andra.
Den var trevlig. Buffé med grillat lamm, spädgris, kycklingspett och diverse sallader, gratänger och röror. Obegränsade mängder alkohol. Till och med fria drinkar. Hur har leveratören råd? Det kan väl inte vara vi som kunder som står för fiolerna?
Vi hade en liten bouleturnering. Mitt lag förlorade. Kan det vara mitt bristande boulesinne som bidrog? Nej, det måste vara den undermåliga banan som förstörde allt precisionsspel. Men var det inte lika för alla? Det kan hända, men jag måste vara känsligare än andra.
Två snubbar med gitarrer underhöll med de sedvanliga låtarna (Mustang Sally, Unchain my heart, Dagny kom hit och spill) på dylika tillställningar.
När jag lämnade värdshuset, hängde en överförfriskad holländare på. Han behövde ledsagas till närmaste tunnelbanestation. Jag tog på mig uppgiften med viss oro. Hur skulle jag bära mig åt om han trillade ikull? Jag lyckades styra honom till station Globen och fortsatte själv till Gullmarsplan och 4:ans buss.
När jag lämnade värdshuset, hängde en överförfriskad holländare på. Han behövde ledsagas till närmaste tunnelbanestation. Jag tog på mig uppgiften med viss oro. Hur skulle jag bära mig åt om han trillade ikull? Jag lyckades styra honom till station Globen och fortsatte själv till Gullmarsplan och 4:ans buss.
Surr med Syrran
Syrran, min egen lilla telefonterrare, ringde. Om det ringer hemma och displayen visar ”Dolt nummer” så kan jag vara till 90 % säker på att det är hon och då kan jag låta bli att svara om jag känner för det.
Nu ringde hon från sitt jobb och min telefon visade bara ”Externt samtal” och då måste jag svara. Jag tror att min arbetsgivare förväntar sig det, i alla fall.
- När tänker du egentligen städa mammas kök?
(Jag visste inte att det var någon bråska. Nya ägaren har inte tillträde förrän 1 september.)
- Jag vet inte.
- Vi (Lillsyrran och hon, antar jag) tänker faktiskt städa resten av lägenheten i midsommarhelgen.
(Hon har ett sätt att säga faktiskt på som får mig att se rött.)
- Jaha, jag ta köket nån gång i juli. Spelar det nån roll?
- Ja, det gör det faktiskt! Det vore bra om köket var avklarat när vi kommer dit.
- Men jag har skadat handen.
(Jag hörde själv hur klent det lät när jag sa det. Men faktum är att jag har svårt att vrida ur trasor efter min praktvurpa på jobbet. Jag har lyckats unvika sånt senaste tiden, vrida trasor alltså.)
- OK då, jag tar köket på fredagen den 23. Då har jag halvdag.
- Det går inte. Vi kommer redan på torsdagen.
Jag blir så trött på Monsterplaneraren.
Nu planerar jag att ägna kvällen åt en försommarfest. En av våra leverantörer bjuder på mat, dryck och boule. Trevligt!
Nu ringde hon från sitt jobb och min telefon visade bara ”Externt samtal” och då måste jag svara. Jag tror att min arbetsgivare förväntar sig det, i alla fall.
- När tänker du egentligen städa mammas kök?
(Jag visste inte att det var någon bråska. Nya ägaren har inte tillträde förrän 1 september.)
- Jag vet inte.
- Vi (Lillsyrran och hon, antar jag) tänker faktiskt städa resten av lägenheten i midsommarhelgen.
(Hon har ett sätt att säga faktiskt på som får mig att se rött.)
- Jaha, jag ta köket nån gång i juli. Spelar det nån roll?
- Ja, det gör det faktiskt! Det vore bra om köket var avklarat när vi kommer dit.
- Men jag har skadat handen.
(Jag hörde själv hur klent det lät när jag sa det. Men faktum är att jag har svårt att vrida ur trasor efter min praktvurpa på jobbet. Jag har lyckats unvika sånt senaste tiden, vrida trasor alltså.)
- OK då, jag tar köket på fredagen den 23. Då har jag halvdag.
- Det går inte. Vi kommer redan på torsdagen.
Jag blir så trött på Monsterplaneraren.
Nu planerar jag att ägna kvällen åt en försommarfest. En av våra leverantörer bjuder på mat, dryck och boule. Trevligt!
Galna typer
Grannen bredvid
Vårt tv-tittade har reducerats sen hon flyttade in. Vi kan inte prata samtidigt som tv:n är på. Då bankar hon frenetiskt. Nu har värden lovat att extraisolera mellan våra lägenheter.
Grannen ovanpå
Hon började gnälla om att gungorna och rutschkanan försvunnit från gården. Och vad är det för knäppa röda plattor man lagt där gungorna stod? Lekplatsen håller på att byggas om och nu är det helt andra regler som gäller för att uppfylla säkerhetskraven. T ex mjukt underlag under gungställningar, något som jag trodde att småbarnsföräldrar skulle välkomna.
- Vad knäppt! Barn har fått landa i sand i alla tider, var grannens kommentar. Man skulle kunna tro att hon, mamma till en treåring, skulle uppskatta förbättringar.
Grannen tre portar bort
En man som kallar sig Husombud. Han har delat ut en massa skrivelser om vilka regler som gäller i fastigheten, framförallt vad som gäller i tvättstugan. Brukar det inte vara kvinnor i 60-årsåldern som tar på sig uppgiften att uppfostra andra tvättare?
Efter tre utskick fick han ett brev från värden om att han skulle lägga ner verksamheten. Det fanns hyresgäster som känt sig påhoppade. Idag kom alster nr 4 och 5. Var kommer energin ifrån?
Försäkringskassan
Ja Annaa, i kontakt med dylika myndigheter kan man aldrig vara nog tydlig. Men ibland kan även Försäkringskassan ta poäng. Det här inträffade för sisådär tio år sedan.
Brorsan hade varit sjukskriven och skickat in alla papper. Försäkringskassan slarvade bort ett intyg och krävde att han skulle skriva under ett nytt. Brorsan är en riktig bråkstake, snudd på rätthaverist, och han gjorde ett personligt besök på det lokala kontoret och meddelade handläggaren att han minsann inte tänkte komma in med något nytt papper. De fick lösa frågan på annat sätt.
Handläggaren nobbade och till slut sa Brorsan att det var lika bra att han fick prata med chefen. Underhuggaren gick in i kontorslandskapet och efter några minuter reste sig chefen, en äldre kvinna, och sa högt över hela kontoret:
- Lasseman! Nu skriver du under intyget annars ringer jag till mamma Betty.
Chefen hade bott granne med oss för många år sedan och kände igen efternamnet. Inför det hotet kapitulerade Brorsan.
Vårt tv-tittade har reducerats sen hon flyttade in. Vi kan inte prata samtidigt som tv:n är på. Då bankar hon frenetiskt. Nu har värden lovat att extraisolera mellan våra lägenheter.
Grannen ovanpå
Hon började gnälla om att gungorna och rutschkanan försvunnit från gården. Och vad är det för knäppa röda plattor man lagt där gungorna stod? Lekplatsen håller på att byggas om och nu är det helt andra regler som gäller för att uppfylla säkerhetskraven. T ex mjukt underlag under gungställningar, något som jag trodde att småbarnsföräldrar skulle välkomna.
- Vad knäppt! Barn har fått landa i sand i alla tider, var grannens kommentar. Man skulle kunna tro att hon, mamma till en treåring, skulle uppskatta förbättringar.
Grannen tre portar bort
En man som kallar sig Husombud. Han har delat ut en massa skrivelser om vilka regler som gäller i fastigheten, framförallt vad som gäller i tvättstugan. Brukar det inte vara kvinnor i 60-årsåldern som tar på sig uppgiften att uppfostra andra tvättare?
Efter tre utskick fick han ett brev från värden om att han skulle lägga ner verksamheten. Det fanns hyresgäster som känt sig påhoppade. Idag kom alster nr 4 och 5. Var kommer energin ifrån?
Försäkringskassan
Ja Annaa, i kontakt med dylika myndigheter kan man aldrig vara nog tydlig. Men ibland kan även Försäkringskassan ta poäng. Det här inträffade för sisådär tio år sedan.
Brorsan hade varit sjukskriven och skickat in alla papper. Försäkringskassan slarvade bort ett intyg och krävde att han skulle skriva under ett nytt. Brorsan är en riktig bråkstake, snudd på rätthaverist, och han gjorde ett personligt besök på det lokala kontoret och meddelade handläggaren att han minsann inte tänkte komma in med något nytt papper. De fick lösa frågan på annat sätt.
Handläggaren nobbade och till slut sa Brorsan att det var lika bra att han fick prata med chefen. Underhuggaren gick in i kontorslandskapet och efter några minuter reste sig chefen, en äldre kvinna, och sa högt över hela kontoret:
- Lasseman! Nu skriver du under intyget annars ringer jag till mamma Betty.
Chefen hade bott granne med oss för många år sedan och kände igen efternamnet. Inför det hotet kapitulerade Brorsan.
Testar
Jag har placerat min blogg i Stockholm på bloggkartan.se.
Tror jag i alla fall, men det verkar inte så.
Tror jag i alla fall, men det verkar inte så.
Flyg och far
Projektet ”ett nytt, bättre liv” har fått en knäck. M har gett mig på båten (skönt) och istället startat projektet ”Vätternrundan 2007” ihop med Ettan. Delmål nummer ett är FM-bandet. Vikten är alltså på fel sida om alla radiostationer. Radio Vinyl 107,1 är första anhalten. Ingen station som jag brukar lyssna på, så jag hoppas att det blir kortvarigt.
Gårdagens övningar befrämjade inte det nya projektet. Grillad wienerkorv och mackor till lunch och sen entrecote med tillbehör till middag.
Vi tog med Trean med familj på utflykt till Landsort. M hittade två gamla drakar (såna man flyger med) i garderoben. Vi köpte dem i Frankrike sista bilsemestern som Trean var med på, så där en 12-15 år sedan. Drakarna utrustade med två snören och går att styra i vinden. Alla höll på att flyga med såna på stränderna i Normandie.
Trean blev eld och lågor. Han visste inte att de fanns kvar. I flera timmar höll han på att flyga med den ena. Noa fick pröva den andra draken, men det var alldeles för svårt för honom att flyga den. När vi skildes åt sa M att de kunde behålla den ena draken. Noa var snabb och tog tag i den som Trean flugit med. Den han själv prövat var ju värdelös.
Landsort är tydligen ett hett mål för ornitologer. Med på båten fanns flera med väldigt avancerade kikare. Ettan berättade att ön också är intressant för dykare. Han har varit där på dykningar flera gånger. Det finns en del vrak runt knutarna. Vi såg en båt med dykutrustning som tog med åtta personer ut från Torö hamn.
När vi körde ner bilen i garaget kom precis Tvåan med familj tillbaka från Afrika. Inte världsdelen utan ett torp som de hyr. De var hungriga och M var jättesugen på en rejäl köttbit och då är Texas Long Horn ett givet mål.
Konversationen med kyparen blir alltid så lustig. M brukar ta rätten Big Ass.
Gårdagens övningar befrämjade inte det nya projektet. Grillad wienerkorv och mackor till lunch och sen entrecote med tillbehör till middag.
Vi tog med Trean med familj på utflykt till Landsort. M hittade två gamla drakar (såna man flyger med) i garderoben. Vi köpte dem i Frankrike sista bilsemestern som Trean var med på, så där en 12-15 år sedan. Drakarna utrustade med två snören och går att styra i vinden. Alla höll på att flyga med såna på stränderna i Normandie.
Trean blev eld och lågor. Han visste inte att de fanns kvar. I flera timmar höll han på att flyga med den ena. Noa fick pröva den andra draken, men det var alldeles för svårt för honom att flyga den. När vi skildes åt sa M att de kunde behålla den ena draken. Noa var snabb och tog tag i den som Trean flugit med. Den han själv prövat var ju värdelös.
Landsort är tydligen ett hett mål för ornitologer. Med på båten fanns flera med väldigt avancerade kikare. Ettan berättade att ön också är intressant för dykare. Han har varit där på dykningar flera gånger. Det finns en del vrak runt knutarna. Vi såg en båt med dykutrustning som tog med åtta personer ut från Torö hamn.
När vi körde ner bilen i garaget kom precis Tvåan med familj tillbaka från Afrika. Inte världsdelen utan ett torp som de hyr. De var hungriga och M var jättesugen på en rejäl köttbit och då är Texas Long Horn ett givet mål.
Konversationen med kyparen blir alltid så lustig. M brukar ta rätten Big Ass.
Beställning: Jag vill ha Big Ass.
Maten anländer: Vem skulle ha Big Ass?
Jag håller mig till storleken Ladies.
Maten anländer: Vem skulle ha Big Ass?
Jag håller mig till storleken Ladies.
Dubbletter
Denna morgon har jag samlat på människor som säger samma sak två gånger. Jag vet inte om företeelsen exploderat eller om jag inte lagt märke till det förut.
I ett tidigare inlägg nämnde jag om en arbetskamrat som alltid säger Hej, hej! när hon morsar på folk. Inget ovanligt i sig, men inte nog med att hon säger så, hon inleder mejlen på det viset också.
Min morgonsamling
Nu tar jag en morgonfika. Moss, moss!I ett tidigare inlägg nämnde jag om en arbetskamrat som alltid säger Hej, hej! när hon morsar på folk. Inget ovanligt i sig, men inte nog med att hon säger så, hon inleder mejlen på det viset också.
Min morgonsamling
- M sa Bra, bra! när han gick hemifrån.
- Två målare skildes åt på gatan och den ene sa Tja, tja! när han klev in i bilen.
- Jag sa God morgon! till min kollega och han genmälde Morrn, Morrn!
- Min chef sa Gott, gott! efter att vi kommit fram till en lämplig tidpunkt för ett möte.
- Jag avslutade ett telefonsamtal med Puss, puss!
Barn och sinnevärlden
En liten detalj, som jag glömt:
När jag berättade för Treans familj att jag sett Markoolio på Stellas gata, säger Noa
När jag berättade för Treans familj att jag sett Markoolio på Stellas gata, säger Noa
- Jaså, jag visste inte att Markoolio fanns på riktigt!
Det i sin tur påminner om när Trean gick på mellanstadiet och jag förhörde honom på geografiläxan. Ämnet var Österrike och framförallt Wien. Han kunde ingenting och ändå hade vi varit på bilsemester där bara några månader tidigare.
- Men kommer du inte ihåg? Vi var ju och tittade på det där fina slottet. Du vet där Emma (kusinen) blev kissnödig och vi hade inga mynt.
- Jaså, handlar det om det Österrike.
Han trodde uppenbarligen att det man fick lära sig i skolan bara var fria fantasier. Inte konstigt att han hade problem.
Det i sin tur påminner om när Trean gick på mellanstadiet och jag förhörde honom på geografiläxan. Ämnet var Österrike och framförallt Wien. Han kunde ingenting och ändå hade vi varit på bilsemester där bara några månader tidigare.
- Men kommer du inte ihåg? Vi var ju och tittade på det där fina slottet. Du vet där Emma (kusinen) blev kissnödig och vi hade inga mynt.
- Jaså, handlar det om det Österrike.
Han trodde uppenbarligen att det man fick lära sig i skolan bara var fria fantasier. Inte konstigt att han hade problem.
I huvudet på kungen?
Kom just på en liten dikt av Tage Danielsson:
Den sjätte juni ska jag bort,
så flaggparaden får bli kort.
Eller kanske vi kunde
riva av det där den sjunde?
Den sjätte juni ska jag bort,
så flaggparaden får bli kort.
Eller kanske vi kunde
riva av det där den sjunde?
Prussiluskor på 50-talet
För några år sedan köpte min svägerska några gamla Allerstidningar på en loppmarknad. De var från första halvan av 1950-talet och bjöd på en riktig resa tiden. Det fanns en speciell avdelning med små vädjande insändare där mammor tiggde om kläder och annat till sina barn. Oftast var det ensamma mammor med riktiga ”slitvargar” till söner.
Det var under den perioden, som mamma var ensam med oss tre äldsta barn. På den tiden var ensamstående mödrar väldigt utsatta för samhällets kontroll. Alla var tilldelade en barnavårdsman, som gjorde undersökningar då och då i hemmet. Jag tror inte att det var flygande inspektioner, för jag kommer ihåg mammas nervösa städande och skrubbande och hur vi skulle sitta välkammade i soffan.
Mamma var livrädd för Barnavårdsnämnden och det var viktigt att vi var hela och rena och uppförde oss väl. Sänggåendet klockan sju var inte förhandlingsbart. Tvärs över gatan i Hökarängen bodde ”Polisen”. Han var riktig polis och hade självsvåldigt tagit på sig att kolla oss, till och med våra underkläder.
På somrarna skickades vi iväg till sommarhem på landet. Syrran var någonstans i Norrland, Brorsan hos en bondfamilj i Västergötland och jag hos en skogsarbetarfamilj i Hälsingland. Vi var där i flera månader och kallade sommarföräldrarna för mamma och pappa.
Jag tror inte att det var ovanligt för barn till ensamstående mödrar. M och hans bror var hos en familj i Arvika. Det var väl ett andningshål för mammorna att rå sig själva under sommaren.
Den familj jag bodde hos ville väldigt gärna adoptera mig. Men mamma träffade min styvfar i den här vevan och blev gravid med Lillsyrran. Bert, den nya pappan, gillade oss tre som han fick på köpet och vi tyckte om honom.
Det var under den perioden, som mamma var ensam med oss tre äldsta barn. På den tiden var ensamstående mödrar väldigt utsatta för samhällets kontroll. Alla var tilldelade en barnavårdsman, som gjorde undersökningar då och då i hemmet. Jag tror inte att det var flygande inspektioner, för jag kommer ihåg mammas nervösa städande och skrubbande och hur vi skulle sitta välkammade i soffan.
Mamma var livrädd för Barnavårdsnämnden och det var viktigt att vi var hela och rena och uppförde oss väl. Sänggåendet klockan sju var inte förhandlingsbart. Tvärs över gatan i Hökarängen bodde ”Polisen”. Han var riktig polis och hade självsvåldigt tagit på sig att kolla oss, till och med våra underkläder.
På somrarna skickades vi iväg till sommarhem på landet. Syrran var någonstans i Norrland, Brorsan hos en bondfamilj i Västergötland och jag hos en skogsarbetarfamilj i Hälsingland. Vi var där i flera månader och kallade sommarföräldrarna för mamma och pappa.
Jag tror inte att det var ovanligt för barn till ensamstående mödrar. M och hans bror var hos en familj i Arvika. Det var väl ett andningshål för mammorna att rå sig själva under sommaren.
Den familj jag bodde hos ville väldigt gärna adoptera mig. Men mamma träffade min styvfar i den här vevan och blev gravid med Lillsyrran. Bert, den nya pappan, gillade oss tre som han fick på köpet och vi tyckte om honom.
Morgonrapport 06-06-05
Ljuvligt väder, klarblå himmel, 14 grader, svalkande bris. Kan det bli bättre?
Jäss! Den lilla påsen, med den lilla vita tröjan låg kvar på en stol på mitt rum. Vita tröjor kan man inte få för många av. I alla fall inte jag, som har en fallenhet för spill.
Slutsats
Betyder det att jag inte ska "backa bandet" nästa gång utan istället snabbspola bakåt till scen ett och låta letandet utgå därifrån? Jag vet inte, men den här gången skulle det ha lönat sig.
Jäss! Den lilla påsen, med den lilla vita tröjan låg kvar på en stol på mitt rum. Vita tröjor kan man inte få för många av. I alla fall inte jag, som har en fallenhet för spill.
Slutsats
Betyder det att jag inte ska "backa bandet" nästa gång utan istället snabbspola bakåt till scen ett och låta letandet utgå därifrån? Jag vet inte, men den här gången skulle det ha lönat sig.
Kvinna under påverkan
Jag är utsatt för massiv attack. För några veckor sedan ringde det på jobbtelefonen. Jag såg att det var M:s nummer på displayen.
- Jag har GPS i min nya bil, sa en röst som jag inte kände igen.
- Och??? undrade jag.
- Jag har GPS i min nya bil, sa en röst som jag inte kände igen.
- Och??? undrade jag.
Maken hade tubbat jobbarkompisens brorsa att ringa. Han var där för att stolt visa upp sin nya Volvo.
När vi köpte vår bil var det jag som stod för köpsignalen. Försäljaren höll på att få kaffet i vrångstrupen. Maken till lättövertalade människor hade han knappast varit med om. Men GPS var inget för mig, som gillar kartor och det har jag fått äta upp. Nu har kampanjen gått in i fas två. Köksbordet är täckt av broschyrer.
Trean ringde kl 11:26. Barnvakt, ja tack. Lunch, ja tack.
M var engagerad på annat håll och jag körde snikvarianten på McDonalds. Barnen lekte där, men åt hemma hos oss. Mormor med sina barnbarn, Alva och Kevin, var där. Hon regisserade sina ungar hela tiden. Gör, si gör så. De var i samma ålder som Noa och My. Hela tiden gav de varandra små tjuvnyp. Jag var tacksam för att mina insatser begränsades till spelhantering
Syskonkärlek
Jag och mina syskon var pinsamt missunnsamma. Om vi åt en tårta, dekorerad med en torr ros, gav vi hellre rosen till Murr, hunden, än att gynna något syskon.
När vi köpte vår bil var det jag som stod för köpsignalen. Försäljaren höll på att få kaffet i vrångstrupen. Maken till lättövertalade människor hade han knappast varit med om. Men GPS var inget för mig, som gillar kartor och det har jag fått äta upp. Nu har kampanjen gått in i fas två. Köksbordet är täckt av broschyrer.
Trean ringde kl 11:26. Barnvakt, ja tack. Lunch, ja tack.
M var engagerad på annat håll och jag körde snikvarianten på McDonalds. Barnen lekte där, men åt hemma hos oss. Mormor med sina barnbarn, Alva och Kevin, var där. Hon regisserade sina ungar hela tiden. Gör, si gör så. De var i samma ålder som Noa och My. Hela tiden gav de varandra små tjuvnyp. Jag var tacksam för att mina insatser begränsades till spelhantering
Syskonkärlek
Jag och mina syskon var pinsamt missunnsamma. Om vi åt en tårta, dekorerad med en torr ros, gav vi hellre rosen till Murr, hunden, än att gynna något syskon.
Vem fick prinsen?
Den här coola grodan fick jag i bröllopspresent av M för några år sedan. Jag har den på nattduksbordet i väntan på att den ska förvandlas till prins. Men hittills har alla pussar varit förgäves.
M blev skickad på snarkutredning av sin tandläkare och i veckan sov han kopplad till en appamojäng där hans sömnställning och syremättnad m.m. registrerades. Dagen efter fick han sin dom, medelavancerat sömnapnésyndrom, att behandlas med antiapnéskena.
- Har inte din fru sagt något?
- Jo, det händer. Men hon har finfina öronproppar.
Läkarens ordination:
M tog, av någon anledning, fasta på råd nummer tre. I en bok han fick med sig fanns tipset om tennisbollar. Nu har M riggat en sovtröja med ett par bollar fastsurrade på ryggen. Trots det lyckas han då och då hamna på rygg, där han lugnt sover vidare högljutt snarkande.
Han skulle aldrig klara ”ärtprovet”, som prinsessan fick genomgå, och har förmodligen inte minsta släktskap med de blåblodiga.
M blev skickad på snarkutredning av sin tandläkare och i veckan sov han kopplad till en appamojäng där hans sömnställning och syremättnad m.m. registrerades. Dagen efter fick han sin dom, medelavancerat sömnapnésyndrom, att behandlas med antiapnéskena.
- Har inte din fru sagt något?
- Jo, det händer. Men hon har finfina öronproppar.
Läkarens ordination:
- Gå ner i vikt
- Undvik alkohol
- Sov inte på rygg (det är då andningsuppehållen uppträder)
M tog, av någon anledning, fasta på råd nummer tre. I en bok han fick med sig fanns tipset om tennisbollar. Nu har M riggat en sovtröja med ett par bollar fastsurrade på ryggen. Trots det lyckas han då och då hamna på rygg, där han lugnt sover vidare högljutt snarkande.
Han skulle aldrig klara ”ärtprovet”, som prinsessan fick genomgå, och har förmodligen inte minsta släktskap med de blåblodiga.
Personligt rekord!
eller Oordentlig får ordentlig motion
alternativt En slarver är slösaktig
Igår på lunchen köpte jag en vit tröja. Jag hade spillt kaffe på den jag hade på mig och mina arbetskamrater tyckte det var bästa möjliga ursäkt för att skaffa en ny. Dessutom hade jag en 30 %-kupong på Kapp-Ahl.
Vägen hem från jobbet igår blev lång. In och ut ur diverse skoaffären. Jag är på jakt efter nya sandaler. När M och jag träffades på Medborgarplatsen blev det några affärer till och till slut middag på en grekrestaurang.
I morse tänkte jag ta på den nyinköpta tröjan. Men jag kunde inte hitta den. Hela förmiddagen har jag ägnat mig åt att ”backa bandet”. Jag har varit tillbaka till alla gårdagens affärer. Nada tröja. Inte heller på restaurangen hade man sett röken av min påse.
Då gjorde jag som jag brukar, köpte ytterligare en ny tröja. Denna gång på BikBok, utan rabattcheck. Men priset var ändå lågt, så det gör inget. Mitt enda kvarvarande hopp är att påsen med tröjan ligger kvar på jobbet.
Det är såna som jag som får hjulen att rulla!
Dagens kändis
En röd nedcabbad Ferrari kör med full gas in på Krukmakargatan. Jag har ingen aning om vilken modell men den var vacker. Efter några meter blir det tvärnit vid nummer 31 och ut hoppar Markoolio och stegar in i porten.
Jag gillar honom. Inte för musiken utan för det goda humöret. Vi har till och med varit på konsert på Globen för några år sedan ihop med tusentals dagisbarn. Det var jättekul att se och framförallt höra alla ungar. De kunde varenda låt och sjöng glatt med i sånger om bärs och hångel.
Igår på lunchen köpte jag en vit tröja. Jag hade spillt kaffe på den jag hade på mig och mina arbetskamrater tyckte det var bästa möjliga ursäkt för att skaffa en ny. Dessutom hade jag en 30 %-kupong på Kapp-Ahl.
Vägen hem från jobbet igår blev lång. In och ut ur diverse skoaffären. Jag är på jakt efter nya sandaler. När M och jag träffades på Medborgarplatsen blev det några affärer till och till slut middag på en grekrestaurang.
I morse tänkte jag ta på den nyinköpta tröjan. Men jag kunde inte hitta den. Hela förmiddagen har jag ägnat mig åt att ”backa bandet”. Jag har varit tillbaka till alla gårdagens affärer. Nada tröja. Inte heller på restaurangen hade man sett röken av min påse.
Då gjorde jag som jag brukar, köpte ytterligare en ny tröja. Denna gång på BikBok, utan rabattcheck. Men priset var ändå lågt, så det gör inget. Mitt enda kvarvarande hopp är att påsen med tröjan ligger kvar på jobbet.
Det är såna som jag som får hjulen att rulla!
Dagens kändis
En röd nedcabbad Ferrari kör med full gas in på Krukmakargatan. Jag har ingen aning om vilken modell men den var vacker. Efter några meter blir det tvärnit vid nummer 31 och ut hoppar Markoolio och stegar in i porten.
Jag gillar honom. Inte för musiken utan för det goda humöret. Vi har till och med varit på konsert på Globen för några år sedan ihop med tusentals dagisbarn. Det var jättekul att se och framförallt höra alla ungar. De kunde varenda låt och sjöng glatt med i sånger om bärs och hångel.
Ny pandemi - alzheimers (typ 1 = medfödd)
Snacka om gensvar
Hur många ”koncentrerade”, förvirrade människor finns det? Uppenbarligen en, solo Moi. De flesta andra verkar vara drabbade av diverse närstående. Jag kanske ska gå vidare med min imaginära organisation för oorganiserade.
Tack för alla gulliga kommentarer!
Alea iacta est
Avgörandets minut infann sig tidigare än väntat, för nu ringde Syrran igen:
- Du har väl fixat fullmakten?
Reptilhjärnan svarade utan att blinka
- Visst!
Fixat är kanske inte rätta ordet, men ingen direkt lögn. Jag har fixat så den kanske aldrig mer dyker upp.
Det finns två försäkringar efter mamma. En som var hennes egen och en som hon var förmånstagare på efter sin siste make. Syrran berättade att hennes alldeles egna skulle tillfalla oss syskon. Men inte den som hon själv hade ärvt. Den tillfaller hennes mans bror och brorsbarn. Människor (hans familj var riktigt elaka typer), som maken sagt upp bekantskapen med och som han inte skulle vilja ge ett öre.
Så är det, livet är inte särskilt rättvist. Ja ja, vad är pengar. Trist bara att makens pengar ska gå till såna som förtjänar det minst.
- Du har väl fixat fullmakten?
Reptilhjärnan svarade utan att blinka
- Visst!
Fixat är kanske inte rätta ordet, men ingen direkt lögn. Jag har fixat så den kanske aldrig mer dyker upp.
Det finns två försäkringar efter mamma. En som var hennes egen och en som hon var förmånstagare på efter sin siste make. Syrran berättade att hennes alldeles egna skulle tillfalla oss syskon. Men inte den som hon själv hade ärvt. Den tillfaller hennes mans bror och brorsbarn. Människor (hans familj var riktigt elaka typer), som maken sagt upp bekantskapen med och som han inte skulle vilja ge ett öre.
Så är det, livet är inte särskilt rättvist. Ja ja, vad är pengar. Trist bara att makens pengar ska gå till såna som förtjänar det minst.
Medfödd alzheimers?
Jag måste ha hål i huvudet, eller nåt. I alla fall läcker jag en massa. Det är inte ett ålderstecken, utan läckaget har funnits mer eller mindre hela mitt liv. Mamma sa alltid: Hade du ändan lös, så glömde du den också. Som jag ser det är jag inte glömsk utan väldigt koncentrerad. Jag koncentrerar mig på det jag gör, så till den milda grad att jag glömmer allt annat.
Syrran skickade mig en fullmakt på en av mammas försäkringar. Övriga syskon hade redan skrivit under. Jag skulle bara skriva på och lägga papperet i ett portofritt kuvert och posta det till försäkringsbolaget. Under tre dagar har jag burit kuvertet i ryggsäcken, fram och tillbaka till jobbet.
Igår ringde Syrran:
- Har du postat fullmakten?
- Nää, var jag tvungen att erkänna.
- Men gör det då!
För att vara säker på att få iväg kuvertet, tog jag ur det ur ryggsäcken och bar det i handen. När jag kom till Åhléns kom jag på att jag behövde ett par saker i matväg. Där upphör alla spår av kuvertet. Förmodligen befinner det sig någonstans i Vi-butiken, i någon hylla eller i botten på den korg jag använde.
Först i morse dök tanken upp i mitt huvud: Vad gjorde jag med kuvertet? Det enda jag är riktigt säker på är att jag aldrig la det på brevlådan.
Moraliskt dilemma
Vad ska jag göra?
Ringa Syrran och berätta som det är? No way!
Ringa Skandia och be dem ge besked när/om försändelsen dyker upp hos dem? Förödmjukande.
Kolla med Vi-butiken om någon hittat ett kuvert? Jobbigt.
Leta igenom alla varukorgar i affären? Ännu jobbigare!
Skylla på postgången om fullmakten aldrig kommer fram? Stackars posten, men troligaste alternativet.
Jag ruvar på saken.
Det är inte första gången jag gör något i stil med det här. Hittills har jag haft tur och någon hjälpsam människa har hittat och postat det jag slarvat bort.
Syrran skickade mig en fullmakt på en av mammas försäkringar. Övriga syskon hade redan skrivit under. Jag skulle bara skriva på och lägga papperet i ett portofritt kuvert och posta det till försäkringsbolaget. Under tre dagar har jag burit kuvertet i ryggsäcken, fram och tillbaka till jobbet.
Igår ringde Syrran:
- Har du postat fullmakten?
- Nää, var jag tvungen att erkänna.
- Men gör det då!
För att vara säker på att få iväg kuvertet, tog jag ur det ur ryggsäcken och bar det i handen. När jag kom till Åhléns kom jag på att jag behövde ett par saker i matväg. Där upphör alla spår av kuvertet. Förmodligen befinner det sig någonstans i Vi-butiken, i någon hylla eller i botten på den korg jag använde.
Först i morse dök tanken upp i mitt huvud: Vad gjorde jag med kuvertet? Det enda jag är riktigt säker på är att jag aldrig la det på brevlådan.
Moraliskt dilemma
Vad ska jag göra?
Jag ruvar på saken.
Det är inte första gången jag gör något i stil med det här. Hittills har jag haft tur och någon hjälpsam människa har hittat och postat det jag slarvat bort.
Varför ger jag mig in på att förklara?
När jag under den tidiga kvällen passerade Riddarholmen stötte jag ihop med ett gäng italienska turister. Som vanligt blev jag stoppad för utfrågning, denna gång av en kvinna i sextioårsåldern. Min italienska är så gott som obefintlig och hennes engelska var omöjligt ännu klenare. Efter ett tag begrep jag att hon undrade vad Riddarholmskyrkan var för slags kyrka. Jag uppfattade frågeintonationen och ordet ”ortodox”.
- No, no, sa jag. Lutheran.
- Ahah!
Sen började frk Tjatlund veckla ut sig och tog i med ”chiuso”, ”rex”, ”morte” och ”antico” samtidigt som jag ritade en krona i luften ovanför mitt huvud. Jag var nästan beredd att göra ett par spadtag också.
Jag hoppas att hon begrep vad jag menade. Hon gick i alla fall ikapp övriga gänget och pratade ivrigt med dem. Men italienare pratar väl alltid ivrigt?
Vad är det som händer med bloggen? Det verkar bli värre och värre. Jag har försökt kommentera andras inlägg men det har skitit sig i publiceringen. Och det är snudd på omöjligt att göra ett eget inlägg.
- No, no, sa jag. Lutheran.
- Ahah!
Sen började frk Tjatlund veckla ut sig och tog i med ”chiuso”, ”rex”, ”morte” och ”antico” samtidigt som jag ritade en krona i luften ovanför mitt huvud. Jag var nästan beredd att göra ett par spadtag också.
Jag hoppas att hon begrep vad jag menade. Hon gick i alla fall ikapp övriga gänget och pratade ivrigt med dem. Men italienare pratar väl alltid ivrigt?
Vad är det som händer med bloggen? Det verkar bli värre och värre. Jag har försökt kommentera andras inlägg men det har skitit sig i publiceringen. Och det är snudd på omöjligt att göra ett eget inlägg.
Djurliv - snarare brist på sådant
(Inspirerat av Annaas kåseri)
Duvslag
För ett antal år sedan gifte sig Tvåans bästa kompis med kille från Skåne. Vi stuvade in hela familjen i bilen och skulle köra non-stop till Ystad* för att vara med på bröllopet. Efter dryga 50 mil sov alla i baksätet. M körde och jag försökte hålla mig vaken. Mest för att jag var orolig att M skulle slumra till.
Plötsligt sa det PANG när vi körde in i något. Tvärnit och alla vaknade med ett ryck. Ut ur bilen för okulär besiktning. Gallret till kylaren var spräckt och det stack ut fågelklor och en stjärt från en duva. Näbben och huvudet satt inkörda i kylaren. Den stackars fågeln såg ut ungefär som tuppen som Charlie Sheen hade avfyrat med pilbåge i Hot Shots*.
M fick ta spjärn med foten mot stötfångaren för att rycka bort fågeln. Fjädrar yrde åt alla håll och djuret var givetvis stendött. Men vi alla i bilen fick en riktig adrenalinkick och hade inga problem att hålla oss vakna resten av resan. Varje gång vi hade anledning att öppna motorhuven på den bilen efter det, var det alltid några fjädrar som virvlade upp som påminnelse av händelsen.
Catarina the Catkiller
Catarina, en vän till mig, har nyligen tagit körkort. För några veckor sen körde hon i sakta mak på Lundagatan* på Söder. En svart katt springer ut mitt framför bilen och hon hinner inte bromsa, utan kör över katten. Katten var hur död som helst och hade varken koppel, halsband eller något annat som kunde identifiera var den hörde hemma.
Vad gör man i en sån situation? I paniken la Catarina katten i buskarna innanför staketet* till Skinnarviksparken*. Några dagar senare var hennes man ute med barnen i parken och får se en kvinna som håller på att fästa upp lappar på lyktstolparna i området. Han går fram för att se vad det handlar om och kan läsa att det är en efterlysning av lille Murre* som försvunnit från en innergård i närheten.
Catarinas man går fram till kvinnan och förklarar att han och barnen sett en död katt i buskarna. Han visade var den fanns och visst var det hennes katt. Kvinnan grät förstås floder och han kunde inte berätta att det var hans fru som kört på hennes husdjur.
Det finns kattägare som släpper lös sina djur på vår innergård, också. Men jag fattar inte att de vågar. Om katten skulle lyckas smita ut genom någon port så går den en säker död till mötes. Sen blir barnfamiljerna galna och jag har hört pappor som lovat att släppa ut lösa katter från gården.
Hornsgatan är inte att leka med.
För ett antal år sedan gifte sig Tvåans bästa kompis med kille från Skåne. Vi stuvade in hela familjen i bilen och skulle köra non-stop till Ystad* för att vara med på bröllopet. Efter dryga 50 mil sov alla i baksätet. M körde och jag försökte hålla mig vaken. Mest för att jag var orolig att M skulle slumra till.
Plötsligt sa det PANG när vi körde in i något. Tvärnit och alla vaknade med ett ryck. Ut ur bilen för okulär besiktning. Gallret till kylaren var spräckt och det stack ut fågelklor och en stjärt från en duva. Näbben och huvudet satt inkörda i kylaren. Den stackars fågeln såg ut ungefär som tuppen som Charlie Sheen hade avfyrat med pilbåge i Hot Shots*.
M fick ta spjärn med foten mot stötfångaren för att rycka bort fågeln. Fjädrar yrde åt alla håll och djuret var givetvis stendött. Men vi alla i bilen fick en riktig adrenalinkick och hade inga problem att hålla oss vakna resten av resan. Varje gång vi hade anledning att öppna motorhuven på den bilen efter det, var det alltid några fjädrar som virvlade upp som påminnelse av händelsen.
Catarina the Catkiller
Catarina, en vän till mig, har nyligen tagit körkort. För några veckor sen körde hon i sakta mak på Lundagatan* på Söder. En svart katt springer ut mitt framför bilen och hon hinner inte bromsa, utan kör över katten. Katten var hur död som helst och hade varken koppel, halsband eller något annat som kunde identifiera var den hörde hemma.
Vad gör man i en sån situation? I paniken la Catarina katten i buskarna innanför staketet* till Skinnarviksparken*. Några dagar senare var hennes man ute med barnen i parken och får se en kvinna som håller på att fästa upp lappar på lyktstolparna i området. Han går fram för att se vad det handlar om och kan läsa att det är en efterlysning av lille Murre* som försvunnit från en innergård i närheten.
Catarinas man går fram till kvinnan och förklarar att han och barnen sett en död katt i buskarna. Han visade var den fanns och visst var det hennes katt. Kvinnan grät förstås floder och han kunde inte berätta att det var hans fru som kört på hennes husdjur.
Det finns kattägare som släpper lös sina djur på vår innergård, också. Men jag fattar inte att de vågar. Om katten skulle lyckas smita ut genom någon port så går den en säker död till mötes. Sen blir barnfamiljerna galna och jag har hört pappor som lovat att släppa ut lösa katter från gården.
Hornsgatan är inte att leka med.
*Namn och platser kan vara utbytta
