Back in business
Allt funkade som förväntat på Barcelonatrippen, trots den förvirrade starten. Och vad gör man på en resa? 1. Man bor, 2. Man äter, 3. Man roar sig.
Bo
Ja, det gjorde vi. I en minimal enrumslägenhet. Vi visste att det var liten. Det framgick tydligt av interiörbilderna. Men att ta sig in- och ut ur badrummet var rena femtonspelet. Man kan säga att det var som att bo i en skorsten. Största utmaningen med logiet var trapphuset. Det var inte större än 70 x 70. Väskan fick man ta på huvudet.
Äta
En dag utan tapas är en bortkastad dag. Bästa tapasen hittade vi i saluhallens bar. Annars åt vi en fantastisk skaldjurtallrik på en restaurang i Barcelonetas hamn.
Roa
Äntligen kom vi till La Sagrada Familia, en byggnad som gäckat oss när vi kommit med bil. Det var som att besöka en arbetsplats och så kommer det att se ut i trettio år till. Några andra Gaudibyggnader besågs också. Så nu har vi blivit modernismmättade för ett tag framöver.
Shopping på M:s älskade Decathlon hann vi med i flera vändor, plus diverse andra inköp.
Vi såg en halvlek fotboll på Europas största fotbollsstadion. Barcelona - Badalona 4-0, det var också roligt.
Några biobesök roade också, bl a den här filmen, som kommer på Stockholms Filmfestival. En lagom skruvad Independentfilm.
Barliv känns det som vi passerat för flera år sedan. Vi bodde mitt i gamla stan, nära Ramblan, eller jag skulle vilja kalla den Rumblan. Inatt var det tjo och tjim och ett liv utan like hela natten. Det kändes som öronpropparna förlorat sin proppande verkan efter en vecka, så jag sov som en påse nötter. Och inte blev det bättre av att M, stackaren, var dålig i magen.
(lite modernismbonus)
Intressant boende! Min livliga fantasi har frambringat bilder av femtonspelets utövande nattetid för skötsel av den dåliga magen.
Jag är numera inte speciellt reslysten, men Barcelona skulle jag verkligen vilja komma till. Framför allt för att få se Gaudis verk. Den heliga familjens kyrka är fascinerande. Gaudi bodde verkligen i den sista tiden av sitt liv och man har byggt på den hur länge som helst. I Din berättelse läser jag att man nu ändå räknar med ett avslut om 30 år. Jag undrar om man inte kommer att fortsätta. Den är ju en legend redan nu för att den aldrig avslutas utan ska vara ett evigt bygge.
Jag skulle stått ut med boendet för att få erövra den där skaldjurstallriken...
Men intressant med brödrostens vassa hörn precis ovanför kuddarna! För det är väl en brödrost? Antar att det också är en dubbelsäng modell compact?
Tanten: Jodå, det var ett spektakel. Först skulle han klättra över mig i sängen. Sen trixa sig ut till badrumsdörren, öppna den inåt, krypa in mellan toan och duschen, stänga dörren för att sen kunna sätta sig på tronen.
Inga: Katedralen var verkligen spännande och hela stan vimlade av intressanta hus.
AnnaA: Precis en sån tallrik man kan mörda för. Nej, det är ingen brödrost utan en bakovänd mikrovågsugn. Grand lit, men riktigt bred denna gång.
