Underordnande
Jag vet inte om det är rätt ord. Det verkar inte så, eftersom jag inte får några synonymträffar på nätet. Är det så att det känns alldeles för kvävande idag och det är lätt att associera till underkastelse? Kanske är det bättre med att anpassa sig?
Det finns många som har svårt med att anpassning. Ibland tror jag att det är något genetiskt. I M:s släkt har de flesta inte varit anställda. Listan kan bli lång över säljare och egna företagare. Äldsta brorsan till M tillhör den kategorin. Han vet alltid bäst och har inte varit anställd sen 20-årsåldern, då han startade ett eget dataföretag. Andra brorsan har egen bilverkstad. Mamma och moster sålde böcker och annonser. Morbror hade butik i Östermalmshallen.
Häromdagen visade Trean sin inställning till underordnande. Det var bara en liten sak. Jag stod och fyllde på en hink med vatten i köket, som är utrustat med en engreppsblandare. Efter ett tag frågade Trean:
– Är det något fel på kranen?
– Nej, det är det inte. Varför frågar du det?
– Jo, du står ju och håller i den hela tiden.
Vi har en snålspolande blandare. Om man vill ha full sprutt på den, måste man stå och hålla upp handtaget. Jag tycker att idén är fiffig och miljövänlig och har inte emot att stå och spola de gånger jag behöver stora mängder.
Trean tyckte att det var något av det dummaste han hört.
– Jag skulle aldrig låta en kran bestämma över mig.
Och som många andra i släkten är han numera sin egen.
